Jag skrev ju för några veckor sedan att jag slutat med socker, och tänkte att jag skulle skriva lite mer om hur det gått. Först gick det skitbra, jag klarade mig en hel månad utan socker! Det är mitt bästa rekord och jag är stolt över att jag klarade det!Men sen... sen gick det åt skogen. De senaste två veckorna har jag ätit socker, visserligen mindre än innan jag slutade, men på det där okontrollerade sättet som jag ville komma ifrån. Alltså att jag trycker i mig godis/bullar helt hämningslöst (beroende).
Nu är det banne mig dags att ta tag i det igen! Mitt mål är att kunna äta socker lite då och då, men utan den här känslan att om jag inte får socker snart så dör jag alternativt dödar någon.
9 comments:
Du kommer säkert fixa det! Att minska är kanske lättare än att sluta helt. Att gå från att äta det hela tiden till inte alls slutar ofta med att man vräker i sig istället. Vetskapen att man får äta om man vill, men inte hur mycket man vill, kan vara en lättare lösning:)
Du har säkert redan testat, men ladda upp med riktigt mycket söt frukt och andra naturligt söta saker. Det är mer mättande och nyttigare än godis, och jag tycker det är lättare att trappa ner frukt - som ju är ett mellanmål - än godis som bara är lyx.
Jag hejar på dig Clara! Jag klarade mig INTE i en månad. Nu vet du ju att du överlever utan socker i alla fall!
Känner igen mig! Skulle verkligen behöva gå ett socker-avvänjning!
Hej jag är beroende, de gånger jag klarat mig utan längre perioder och sen fuskat har gjort mig bakfull. Det är svårt att sluta, fruktansvärt. Men jag hejar på dig!
alltså, ibland hittar man saker som träffar en rakt i pysselhjärtat. och man tänker att det här måste ju ha gjorts för mig, helt klart! och idag var det din finfina blogg jag hittade och blev helt kär i! jag är så sjukt imponerad av allt fint du stickar, och att du till på köpet konstruerar egna beskrivningar! jag är nästan nybörjare, har stickat i ett drygt år. det har bara blivit koftor och tröjor till barn, mina egna och andras. just nu är jag helsåld på den gamla 40-talsmodellen på babykofta, som stickas på tvären i ett stycke. men nu känner jag mig verkligen inspirerad att ge mig på nåt mer avancerat! :)
För mig är det precis tvärtom. Jag skulle absolut inte klara att äta LITE socker eller IBLAND socker. Lika lite som mina nyktra alkoholistvänner skulle klara att dricka liiiite whisky.
Men avstår jag sockret helt, slipper jag både suget och tvångsmässigheten, och därmed också skammen och resten av de trista sakerna som kommer med beroende.
Nu har jag tre sockerfria år bakom mig. Och har ett bättre liv än någonsin. :)
Lev mjukt
/Lotta
Jag bockade faktiskt av min tredje fulla vecka utan socker idag. Förutom att jag åt tre matvåfflor en dag (var bortbjuden), har jag inte ätit något socker alls och egentligen inte några kolhydrater heller. Det går faktiskt hur bra som helst! På lördag ska vi äta påskgodis, sen blir det återgång till strikt lchf igen (fast utan fokus på fettet).
Hoppas att du får ordning på det igen så du får det under kontrollerade former!
Jag hpller med Lotta Luvin. Har man ett sådant beroende som Clara beskriver så är det abra att inse att något "bara ibland" eller "Lite" inte fungerar.
Jag har varit helt sockerfri i drygt sex år. Efter de två första veckornas abstinens har jag inget sug alls. Ever.
Post a Comment