Saturday, October 6, 2012

Bäbistankar

Just nu tänker jag, av högst förklarliga själ, väldigt mycket på barn. Eftersom att graviditeten är astrist för min del så hjälper det lite att fokusera på vad som händer när bäbisen väl kommit ut, och eftersom att jag är en bokmal så innebär det att jag läser böcker om barn och utvecklingspsykologi.

De här två böckerna har blivit mina stora favoriter. Alla som på något sätt har att göra med barn borde läsa dom! Har en känsla av att de här två författarna eventuellt kommer bli mina gurus under framtida år? Båda två handlar om hur viktigt det är att behandla barn med värdighet och respekt (utan att för den delen då lägga för mycket ansvar på dom, svår balansgång). En grej böckerna tar upp och som jag länge försökt öva på är att inte lägga in bedömningar när jag pratar med barn, alltså säga "vad fint du ritar" eller "vad duktig du är" utan istället säga något som faktiskt rör det barnet sysslar med. Det är så sjukt svårt! Slentrianmässigt bara hoppar det ur munnen på mig och nästan alla andra vuxna också har jag märkt.
Sen tar de upp ca en miljard andra bra saker, jag har fått massor med aha-upplevelser när jag läst dem. Så läs! Finns på närmsta bibliotek.

Jag har alltid känt mig skeptisk mot t.ex. femminutersmetoden eller Anna Wahlgrens metoder och ju mer jag läser desto mer anti blir jag. Mitt mål som förälder är absolut inte att få lydiga "snälla" kuvade barn som skräms till att sova själva hela natten. Själv avskyr jag att sova själv och sover mycket sämre de nätter Andreas är borta, varför skulle det vara annorlunda för ett spädbarn?

Jag inser att det här såklart kan förändras när bäbisen kommit ut, det är alltid jättelätt att säga innan att "mitt barn ska aldrig äta på McDonalds" och sen står en där med pommes frites i högsta hugg. Men så här tänker jag just nu. Och att drömma, tänka, fundera och såklart diskutera med Andreas är roligt!

19 comments:

Renée said...

Att fostra barn är en hel vetenskap. Jag är stolt över att min unge kan säga förlåt efter att hon slängt ur sig något dumt. Det är värt så mycket mer än att de städar sitt rum tycker jag!

Anna - stickande trädgårdsmästare said...

Helt klart intressant! Har dock lite svårt för det här med att man INTE ska få berömma och säga att barn gör saker bra eller fint eller är duktiga. Jag ser det absolut inte som en omöjlighet att lära barn att de duger som de är och att de inte alltid behöver vara duktiga och bäst och SAMTIDIGT berömma dem för saker de gör som man tycker är fint/bra/duktigt. Så länge man som förälder gör det tydligt för sina barn att man stöttar dem och står bakom dem så ser jag inget problem med beröm. Jag har inte barn själv men jag pratar ut efter mina egna erfarenheter, vi har ju alla varit barn..., och mina erfarenheter av att jobba med barn på förskola och i andra fritidsaktiviteter

Anonymous said...

Anna:
Apropå det där med att säga att barn gör fint... Jag har märkt en otrolig skillnad på mina barn när de ritat/pysslat/skapat här hemma & när de gjort samma saker hemma hos folk som berömmer, tex mormor/farmor ("vad fiiint du gör" "vad duktig du är på att måla"). Så fort de hamnar i en miljö där folk kommenterar hur det de gör ser ut blir de mycket mer självkritiska & tycker inte skapandet är lika roligt. Här hemma får de aldrig höra att de gör något som är fint. Men vi pratar jättemycket om vad de gör, vad de vill förmedla, hur man kan testa olika tekniker osvosv. Tror barn mår otroligt mycket bättre av bekräftelse i form av intresse istället för tomma utseendekomplimanger.
/Sara

kråkspark said...

Har fyra barn som nu är vuxna och de var små precis under Anna Wahlgrens-eran.Jag är mycket glad att vi inte gick på den trenden! Därmed är det inte sagt att vi gjort allt rätt och perfekt. Däremot kan jag varmt rekommendera alla Jesper Juuls böcker! Man blir så varm i hjärtat av dem.

Clara said...

Anna: Jag tycker absolut att en ska berömma barn! Däremot är jag helt emot det här slentrianmässiga berömmandet när barnet inte frågar efter det. Det viktigaste är att SE barnet, bekräfta det i handlandet, inte om det sen är fint/fult osv. Och det måste ju vara mycket roligare för barnet att tex få utveckla sina tankar om teckningar genom att den vuxna ställer frågor om teckningen än att bara få höra "fint" för femtielfte gången?

Anna: Det är precis det jag tänker också, att barnet blir självkritisk. Jag är uppväxt med att hela tiden få höra hur duktig jag är, vilket har lett till att de saker jag inte är duktig på tycker jag inte är kul.

Kråkspark och Renée: jag tror alla föräldrar gör fel, det kommer jag definitivt göra... en kan ju inte göra mer än sitt bästa! Och det absolut värsta måste ju vara att växa upp med en perfekt förälder, fatta ångesten det skulle skapa :)

Anna said...

Sunda tankar tycker jag! Ska skaffa böckerna tror jag :)

Clara said...

Såg precis att jag svarat Anna två gånger i samma kommentar... Sara menar jag ju såklart i andra stycket :)

Tyg och otyg said...

Ja, visst är det svårt att inte slänga in ord som fin och duktig? Jag träffar en del barn i jobbet och försöker så gott jag bara kan att tänka på det där, samma sak när bag är med min brorsdotter, men man får verkligen tänka sig för hela tiden.
Jag är också lite sugen på att läsa Ditt kompetenta barn, vi pratade om den på jobbet igår också eftersom en kollega höll på att läsa den. Tycker det är jätteintressant med barnuppfostran även om jag inte har några egna barn än.

Ia said...

Jag vill tipsa dig om ett radioprogram i p4 radio Stockholm som heter Knattetimmen. Det är två mycket kloka kvinnor som svarar på brev och telefonsamtal från föräldrar och andra människor som har tankar och funderingar gällande barn. När jag var föräldraledig laddade jag ner massa program till telefonen och gick och lyssnade på mina barnvagnspromenader, de har hjälpt mig genom mycket!

Zoo keeper said...

Jesper Juul är min favvo all time. Han och AW är lite lika, faktiskt, tom JJ själv har hållit med om det i en intervju för ett par år sedan. Läs gärna Barnaboken också, många dissar AW på hörsägen, inte efter att ha läst hennes bok. LG är inte riktigt min grej, mycket ord och lite verkstad, tycker jag :-)
Vi samsov med våra barn, men efter tre stycken så blev slutsatsen att det är personligt, individuellt vad man vill. Två barn ville ligga och sova med oss, våran tvåa ville inte (för trångt, för varmt, ville ha egen space). Så att lyssna på barnet är viktigt, inte förutsätta att de gillar det man gillar själv. Lycka till! :-)))) Barn är en underbar resa och man lär sig också mycket om sig själv! :-)

Sara Opellae said...

Tack för boktipsen! Jag läste också mkt innan första barnet kom och känner att jag nog behöver uppdatera mig lite nu när hon snart ska fylla tre. Första året är ju bara omsorg och kärlek, det är sen det lite kämpiga börjar. Men samtidigt är det så roligt att se utvecklingen.

Clara said...

Ia: Tack för tipset, jag älskar att ladda ner podcasts och lyssna på!

Zoo keeper: Jag har väldigt svårt att förstå hur AW och Juul är lika? Det jag gillar med Juul är att han utgår från att barnet vill kommunicera och sammarbeta med föräldern men att föräldern måste lära sig att tolka. Och att varje barn är unikt. Anna Wahlgren däremot ger en metod som ska funka på alla barn. Jag kanske borde läsa hela Barnaboken, har bara läst delar, men de delar jag läst är fruktansvärda. En person som tar upp ett exempel där hon tagit strypgrepp på ett barn och inte verkar se något fel med det... i mina ögon tyder det på ett så gravt nedvärderande synsätt på barn att jag inte kan ta till mig några alls av hennes råd faktiskt.
Att lyssna på barnet däremot, det tror jag på!

Zoo keeper said...

Om AW... Jag är så splittrad inför hennes böcker och råd... Men ibland känner jag att man kanske missar en del av det kloka hon faktiskt säger, när det kommer så många grodor, till och från. Men JJ och AW är lika (tycker jag), bland annat i att även AW inte vill styra i ett barns utveckling (annat än rutinerna) och att man skall stå på barnets sida. Ja, det lät ju djupanalyserat... :-) Ja, det är ju en stor (och svår) diskussion, man behöver sitta en hel eftermiddag och prata :-))) Har följt en del av hennes råd vad gäller syskon, och det har varit klockrent, det har inte gett några kuvade små skrämda barn, utan ett gäng på tre pojkar som är ett riktigt "brotherhood". Det kanske hade blivit så ändå, vad vet man? Lycka till iallafall med lilla bebisen! Hon/han kommer ha fantastiskt fina koftor och mössor. Du gör så väldigt fina saker! :-)

Clara said...

Zoo Keeper: Jag kanske ska ge Anna Wahlgren en chans ändå, det kanske ändå går att plocka russinen ur kakan :)

Zoo keeper said...

Låter klokt! :-) Baka sin egen goa vetebulle med de russin man hittar här och var! :-)

Manduzana stickar said...

Har du läst Lady Dahmer's blogg? Hon skriver mycket om det här om att berömma barn. Jätteintressant. Jag har jobbat ganska mycket med barn och har två syskonbarn på 9 år och insåg för ett par år sen att jag "duktigfierade" dom väldigt mycket. Tack och lov insåg jag det och försöker så långt som möjligt att bekräfta och uppmärksamma dom på annat sätt än "vilken fin tröja du har", "vad duktig du är". Jag tror att det är jätteviktigt att man funderar över det här. Och det är ju lätt för mig och säga som inte har några barn, haha.

Anonymous said...

Ja mycket bra val av favoritböcker tycker jag. En bok jag vill tipsa om är Hetty van de Rijt och Frans X. Plooij "Växa och upptäcka världen : sju utvecklingssprång under barnets första levnadsår" som kan bespara en visst mått av ångest. Nu verkar den tyvärr vara slut på förlaget, men finns kanske att få tag på någonstans. Rekommenderas varmt!

Anonymous said...

När det gäller Anna Wahlgren och hennes metoder för att "lära" spädbarn att sova så kan jag bara säga usch och fy! Jag kan dock till viss del förstå hennes behov, det måste minst sagt ha varit kaos att få så många barn med minst lika många män.
Jag läste Lars Gustafsson och det handlar om klokhet och kärlek. Jag har tre barn och haft turen att ha fått tre lugna och sovande barn. Dock valde den siste att det var bäst att sova på min arm eller min mage om det inte var i vagnen under promenad. Hade vi inte haft två barn innan tror jag nog att jag tvivlat på min mamma förmåga, men erfarenheten sa mig att det var hans personlighet och det var bara att gilla läget. Sso och utan tvång blev den egna sängen bästa stället och där sover han fortfarande!

Cecilia N said...

Juul och Gustafsson och Lady dahmer.

Synnerligen goda profeter.

Jag är mest ledsen över att jag inte hittade Juul förrän mina barn var i skolåldern.