Monday, February 18, 2013

Nya gravida kunskaper

Innan jag blev gravid var det några ord jag aldrig hört som jag numera känner till. Nu har säkert många av er som läser barn och känner till allt sånt här, men jag tycker det är konstigt att jag aldrig någonsin hört talas om vissa saker, trodde ändå att jag hade hyffsad koll.

Slempropp är det första nya ordet. Den funkar som ett skydd mot bakterier och sitter i livmoderhalsen. Det är tydligen mycket vanligare att slemproppen går som början på förlossning än att vattnet går, vem visste det liksom? Inte de som skriver manus i hollywood i alla fall. Fast även om den gått kan det dröja flera veckor tills förlossningen startar, och den kan till och med återbildas om den lossnar för tidigt.

Avslag är det andra ordet jag lärt mig. Jag hade verkligen ingen aning om att en blöder i fyra till sex veckor efter förlossningen, när livmodern drar ihop sig igen och ska läka ihop där moderkakan suttit fast. Trist nyhet.

Jag har förresten insett hur film-skadad min uppfattning om förlossningar är. Jag har trott att vattnet går (ca 15-20% av alla förlossningar börjar med vattenavgång i verkligheten), sen åker en in, krystar jääääättelänge liggandes på rygg på en brits (att öppningsfasen är det långa förloppet visas aldrig på film, inte heller några andra förlossningsställningar) och sen kommer bäbisen. En enda gång har jag sett en moderkaka krystas fram på tv, i serien Misfits. Varför lär en sig inte sånt här i skolan? Eller så lärs det ut, jag kanske bara har glömt det sen dess. Fram för mer kunskap om förlossningar, för mig har det helt klart minskat min förlossningsrädsla att lära mig mer om hur det faktiskt fungerar! Nu är förlossningen kanske inte direkt något jag är peppad inför, men jag är i alla fall inte rädd. Utom för nedskärningarna inom vården då, det är nog det som skrämmer mig mest med förlossningen men det är en annan diskussion.

18 comments:

Tina said...

Jag hoppas att du även fått lite kunskap om ammning- ja om det är något du tänkt dig. Jag blev förälder väldigt tidigt och hade en gammal barnmorska som gav mig råd. Har ej sett dem i litteratur när jag senare fick flera.
De råd jag fick var att inför ammning "härda" bröstvårtorna, ammning "sliter" på bröstvårtorna. Härda dem genom att nypa och dra, gå behålös. Att se till att bebin får ett bra tag, dvs så mycket som möjligt av hela bröstvårtan och vårtgården i munnen. Att ammning kan göra ont, dels så sätter det igång hormonerna som drar samman livmodern efter förlossningen, dels så kan det göra ont när mjölken "släpper". Detta kan hända i perioder.
Sköt om dig och hoppas att detta kan vara till nytta.

Ammi said...

Visst är det konstigt att en inte tänker på att en graviditet slutar i en förlossning?
Jag tror du gör helt rätt i att lära dig så mycket du kan i förväg och sedan "bara" följa med när det händer.
Det spelar ingen roll hur många historier en får höra innan, det går inte att föreställa sig hur det är innan man upplevt det själv. Alla förlossningar är unika och mammornas upplevelser också.
Jag var själv inte jättepeppad men har gjort det 3 gånger och skulle inte tveka att göra om det.
Lycka till!

Anonymous said...

Något som hjälpte, eller kanske snarare stärkte, mig under min graviditet det var att då följa de svenska och brittiska dokumentärliknande tv-serier om/på förlossningsavdelningar som visades på tv 4 och svt. Jag har sedan barnsben hyst någonting som mest liknar skräckliknande känslor för sjukhus och sjukhuspersonal vilket inte är det bästa utgångsläget för en förlossning. Att se den bredd på förlossningar som visades upp var för min del lite som terapi, lugnande och stärkande. Sambon avskydde de programmen, han blev mest illa berörd.

Lycka till!

/Caroline

marcussommar said...
This comment has been removed by the author.
sturkas said...

Hej Clara,
Först måste jag bara få skratta lite, ha ha ha.. Så klockrent, min dotter är lite mer än ett och just orden slempropp och avslag var nyheter för mig också då jag skulle föda. Håller med, varför får man inte lära sig sådant innan? Jag hade nog också en "film" syn på förlossningen... Men jag vågade inte läsa på för mycket innan, var rädd för att få en bild av det som inte skulle stämma. Det var det mest smärtsamma jag varit med om men också det bästa, när allt var över låg hon där, lilla fina skatten.

Men återigen..ha ha ha slempropp och avslag,,,verkligen inge vidare nyheter ;-)
/Åsa

rubbad said...

Precis min uppfattning innan jag själv blev gravid! Galet hur dåligt informerad man är. Själv hade jag avslag i TIO veckor, mindre kul kan jag säga... En annan helt oväntad sak var att jag vid amning, precis när mjölken rinner till, upplevt några få sekunders ångest. Helt hormoniell såklart och går över på ett kick, men så intressant! Och lite halvjiggigt såklart... ;)

metamorphosis said...

Jadu, hollywoods version av det där med förlossningar är verkligen helt annan än den verkliga, och tur är kanske det, för det ser inte så skoj ut att akut-föda inne i en banklokal under pågående bankrån eller andra á la hollywood-förlossningar! :)

Att läsa på inför hur man ger sitt barn mat är också klokt, oavsett vilket sätt man vill ge sitt barn mat egentligen.

När det gäller amningen ffa är man ju lika mycket nybörjare allesammans, och då är det bra att iaf föräldrarna har lite koll och kan läsa av barnets tidiga tecken på att vilja amma, hur man kan se att barnet har ett bra tag (ett bra tag är vekrligen a och o för att få amningen att fungera så bra som möjligt - och omvänt, ett dåligt tag kan ställa till det onödigt mycket) och så får man lära sig tillsammans efterhand, och så klart ta hjälp om det är något som inte känns bra!

/metamorphosis, inte bara stickande bloggare utan även hjälpmamma i amningshjälpen ;)

Sara Jakobsson said...

Då hoppas jag inte du behöver lära dig ordet sfinkterruptur eller mekoniumfärgat fostervatten. En sugklocka vet du vad det är va? Inte heller världens roligaste grej.

Ha en målbild. Min var att min bebis låg i sin fina spjälsäng. Den hade nämligen stått nymålad, bäddad med finaste lakan och egenstickad filt i flera veckor innan det var dags.

Ett annat råd - go with the flow.

Och begär för gud skull inte att få smärtlindringen kvaddlar. Det var det mest värdelöa jag varit med om. Epidural däremot.

Anonymous said...

Jag tror att du ska koncentrera dig mer på positiva saker, för att inte hamna i en negativ spiral. Tänka på att barnmorskor kan sitt yrke, be om smärtlindring om du behlver det, tänka på att du ska föda den underbaraste lilla varelse och att du snart får tillbaka din egen kropp. Lycka till och försök se det fina.

The Knitting Seaman said...

Okej, det där var helt nytt för mig. Fast jag har kommit på att det är ganska mycket man inte pratar om. Särskilt när det kommer till kvinnokroppen och alla konstigheter som pågår utan att någon vågar berätta om det - fastän i stort sett alla går runt med samma eller liknanade problem. Lustigt. Kyrkan har lyckats väl med att tysta oss där. (För jag antar att det är därifrån allt det "pinsamma2"kommer?)

Anonymous said...

Skulle vi veta allt skulle vi inte vilja få barn... men samtidigt så glömmer man så fort man fått den lilla/lille på magen. Lyssna inte för mycket på andra, känn efter hur du känner dig och lita på din barnmorska. Får du en barnmorska som du inte känner dig bekväm med tveka inte utan be att få byta. De är där för att hjälpa dig. Och så var beredd på att allt vänds upp och ner, allt är inte rosaskimmrigt efteråt och man får bryta ihop och komma igen.

Kanske kan denna blogg förbereda dig på tiden efter.....


http://hormonerhemorrojder.com/

ärliga härliga mammor som berättar om det du inte visste innan..

Lycka till

Anna (mamma till en och snart till två....)

Annika said...

Jag trodde också att vattnet skulle gå men vid båda mina förlossningar har de fått skära sönder hinnblåsan. Jag trodde den var jättetunn men mina var visst ovanligt tjocka.

Jag har inte hunnit få bedövning vid mina förlossningar och det gick bra det med. På nåt sätt trodde jag nog att det var BARNMORSKAN som skulle få fram barnet men det var ju jag själv?? Ha ha! Jag försökte slappna av och lät kroppen sköta sig själv. Jag tänkte på alla kvinnor runt om i världen som föder barn utan barnmorskor så då tänkte jag att kan de så kan jag!

För mig var det jobbigt efteråt. Ingen hade berättat för mig att man kunde bli ledsen och må dåligt efteråt. Jag vågade inte berätta för någon om mina känslor för jag trodde att jag var onormal. Min dåvarande man hade heller ingen förståelse för att jag behövde sova, tyvärr...

Minns också efterkontrollen efter sex veckor. Barnmorskan sade "nu är du läkt så nu kan ni ha samlag igen". Samlag?? Bara tanken på nåt mellan benen var ju fasansfullt! Det gjorde också mycket ont eftersom jag spruckit och det dröjde år innan jag hade lust igen... Sånt pratas det inte heller om!

När man är gravid tänker man mycket på förlossningen men i det stora hela är det ju bara en liten del av föräldraskapet.

Men att få barn är det mest fantastiska som hänt mig! Den enorma kärlek man känner för sina barn går inte att jämföra med något annat! Önskar er verkligen all lycka!!

Clara said...

Tina och Methamorphosis: Jo, jag har läst på så gott det går om amning och vill verkligen amma! Kul att du är hjälpmamma i amningshjälpen också Metamorphosis, jag har hört mycket gott om er.

Caroline: oj haha det hade jag nog inte fixat! Jag grät mig dock igenom alla avsnitt av Drömmen om ett barn i somras :)

Rubbad: Det där med några sekunders ångest vid amning var nytt för mig, men det verkar ju kunna hända mycket galet med hormonerna alltså. Jag är helt enkelt inställd på att vad som helst kan hända och att det är normalt :)

Sara: Ja, målbild tror jag också på! Och smärtlindring, ja tack!

Annika: Nu vet jag inte när du fick barn, men upplever det som att det var ett tag sen? På mitt mvc informerar de tack och lov mycket om hur känslorna kan svaja efteråt, och även om att det kan dröja LÄNGE innan sexlusten är tillbaka. Tack för att du delar med dig av dina erfarenheter!

Therese said...

Alltså, själva förlossningsupplevelsen tror jag varierar enormt från person till person. Mina förlossningar har inte någon av den varit som "planerat" men i jämförelse med graviditeterna var de en dans på rosor. Skulle jag gett mig själv ett råd inför förlossningarna så skulle det vara att våga lita på vad kroppen berättar och att vara hyfsat påläst om förlossningsprocessen, smärtlindring osv, men vara inställd på att det inte alltid blir som man planerat. Vid t.ex en igångsättning är det mer monitorer och liknande inblandade och då är typ varmt bad och TENS uteslutet. Men det jag hade önskat att jag vetat mer om var dels amningen och sen hade jag önskat att någon hade berättat för mig att man får eftervärkar, jag trodde nämligen att nåt hade gått sönder när de satte igång. Så om du inte visste det sen innan, man får sammandragningar efter själva förlossningen också, det är livmodern som drar ihop sig, det stimuleras bl.a av amningen och kan kännas allt från mild mensvärk till förlossningsvärkar. :-)

Manduzana stickar said...

Det är sjukt hur lite en egentligen vet om kvinnokroppen och förlossningar och sånt. Det är ju lite skrämmande faktiskt.

Tyg och otyg said...

Haha, det skulle allt vara nåt det, en Hollywoodfilmsförlossning som börjar med att slemproppen går. Lite mer drama i en vattenavgång kanske. :)

Anonymous said...

I filmer går vattnet, de måste RUSA till sjukhuset, kvinnan ligger och vrålar av smärta och barnmorskan skriker "krysta!" (eller "push! push!").

I verkligheten stannar man hemma i mååånga timmar, ibland dagar, och hanterar värkarna själv.
Under min förlossning skrek jag ingenting - trots att jag var utan smärtlindring, och barnmorskan sa inte åt mig att krysta en enda gång! Det var snarare omöjligt att _inte_ krysta, det gjorde kroppen självmant.

Det är svårt att skaka av sig alla filmförlossningar man sett som är så vansinnigt verklighetsfrånvända.

Läs gärna klassikern "Att föda" av Gudrun Abascal. Den är riktigt bra, tar upp varför det är bra att föda upprätt (och inte alls bra att föda på rygg!), och olika förlossningsställningar.

Att gå en profylax-kurs hjälpte mig jättemycket. Jag använde inte andningen, men vi övade avslappning under smärta VARJE kväll, och det gjorde all skillnad i världen under förlossningen. Öva nu!

Klara said...

rekommenderar varmt Gudrun Schymans förlossningsvideo, långt ifrån hollywoodversionerna!

http://www.filmarkivet.se/sv/Film/?movieid=605