Wednesday, October 9, 2013

Trött tröttare tröttast

Den här gamla kaninen får symbolisera hur jag känner mig just nu. En urvriden disktrasa hade också fungerat som symbol. Nackdelen med att tidsinställa inlägg (vilket är sjukt praktiskt, annars skulle inläggen alltid komma i klumpar istället för utspritt under veckan) är att bloggen uppdateras med käcka inlägg om promenader, stickningar och vackra skålar när verkligheten egentligen inneburit magsjuka för Astrids del och konstant oro för föräldrarnas del. Magsjuka innebär också viss uttorkning för en bäbis så jag har ammat hela nätterna igenom och Andreas har bytt ett helt gäng med diarréfyllda blöjor. Och så har vi vaknat av att bajset runnit ut i sängen, roligare kan man ha. Nu är stackaren på bättringsvägen men jävlar vad trött jag är.

Och dessutom är Astrid extremt mammig och pappig just nu, så det är svårt med avlastning. Livet med barn, verkligen inte en dans på rosor. Snarare som att ständigt trampa runt i bajs.

17 comments:

Anonymous said...

Hoppas det lugnar ned sig snart för er så du (och resten av familjen piggar på sig). Jag väntar på Att din fina bok ska kommahem till mig, hoppas den kommer till helgen så är min helg gjord :)

Sjömans-Elin said...

Förlåt, men jag sitter här och skrattar. Det är alltid enklare att höra om andras elände än att uppleva det själv.

Hoppas lillan är frisk snart och att du och pappa kan bli utvilade!

Ilsefin said...

Åh nej! Stackars Astrid och stackars hela familjen. Jag fattar fortfarande inte hur vi lyckades ta oss igenom de där dygnen när vår dotter var magsjuk och vi kämpade med att få i henne vätska tesked för tesked... Usch! Jag lider med er alla tre!

Karin said...

Men en så söt liten trott kanin, hoppas att ni mår bättre nu, Karin

Anonymous said...

Det är så det är. Inte hela tiden, men titt som tätt. För mig blev det lättare när jag fått (professionell) hjälp att ställa om mentalt och slutade "kämpa emot" och strida. Det ÄR ett helt annat liv och en helt annan prioriteringsordning när man fått barn. Sänk kraven på dig själv och på hur din tillvaro skall se ut.
Då blir det faktiskt mer enegri över, och då kommer spiralen sakta börja gå uppåt :-)

Anonymous said...

Här är en till som fick sig ett gott skratt medan jag sitter här och ammar och prövar att tillfredsställa min stickabstinens mha garnsurfing. Problemet är bara att ju mer jag ser detso mer inser jag att jag inte har tid att göra det. Jag låter drömmande min ravelrykö växa medan jag kastar mig ut bajsdansen en stund till. Att vara sjuk när man har barn och sedan få sjuka barn på toppen av det, är ett elände. Häng i Clara, det blir bättre.
Pernilla

Anonymous said...

Jag börjar bli trött på ditt gnällande så nu slutar jag nog läsa din blogg. Är själv mamma till 3 och har inte haft släktingar nära eller i livet som kunnat hjälpa till. Har man skaffat sig barn så får man sätta sig själv i andra hand några år. Gör det och njut av ditt barn istället och allt hon ger dig även om hon tar energi från dig så får du mer tillbaka. / Titti

Anonymous said...

Hej igen.
Som sagt ovan så sitter jag ju mest med en liten i armarna så nu fick jag med mig Tittis kommentar också och känner hur hela jag blev sur. Jag är alldeles övertygad om att Clara njuter av sitt barn men det behöver man ju ingen stötta i. Jag håller med om att bli förälder handlar mycket om att komma i andra hand men det är ju precis en sådan föräldrarhjälteinsats Clara har beskrivit. Det är långt ifrån rosenrött och kul att vara förälder hela tiden och det tycker jag att man ska vara öppen om. Att kritisera andra mammor och pappor som kämpar på i vardagen gör ingen glad. Jag vill istället tacka Clara och andra generösa bloggare som bjuder på bitar ur den lite gråare vardagen.
Pernilla

Anne R said...

Jag hoppas ni mår bättre idag - sovit lite framför tv i soffan kanske?
Litet tips till alla egentligen som har småbarn - man kan köpa plastade frottelakan under barnet ifråga när det är såna dagar. Det kommer ju komma fler enligt all riskanalys... Sen kommer nätterna när Astrid ska försöka sova utan blöja; ett sånt plastfrottélakan är guld värt då!

Och sen vill jag bara säga att Titti gott kan låta bli att läsa och kommentera på din blogg - hon har ju inte varit särskilt flitig om hon tycker att du gnäller hela tiden! Du skriver SÅ MYCKET mer att det ena inlägget som kommer emellanåt med lite verklighet absolut inte kan karaktäriseras som gnäll. Vardag, kallar jag det! Stå på dig <3

Clara said...

Tack Pernilla och Anne R för era stöttande kommentarer! Utan dem hade jag nog blivit helt knäckt av en sådan här kommentar.

Titti. Det är fritt fram att sluta läsa min blogg, och du behöver inte alls tala om för mig varför du slutar. Tråkigt att du upplever det som att jag gnäller när jag försöker visa alla sidor av föräldraskapet, vilket är något jag tycker att vi behöver prata mer om. Att tycka att det är jobbigt ibland betyder på inget sätt att jag skulle älska henne mindre, det utgår jag ifrån att alla förstår.

Det här är min blogg där jag skriver om mitt liv, och det är jättelätt att helt enkelt inte läsa.

Clara said...

Saltflingan: Hoppas boken kommer snart och att du blir nöjd!

Ilsefin: På något magiskt vis klarar man ju även helt orimliga grejer, det är coolt vad stark man kan bli som förälder. Skör-stark.

Sjömans-Elin och Pernilla: skönt att jag fick er att skratta, vi skrattar också ofta åt eländet här hemma... bajs i sängen liksom :P

Anne R: ja plastad frotte är toppen! Vi har både större lakan och så har vi klippt sönder några att ha som skydd på skötbordet, så blir det inte så mycket tvätt. Lätt topp fem bästa köpen vi gjort!

Sjömans-Elin said...

Hejja hejja Clara! ;)

Clara said...

Tack Elin! Det behövdes!

Anonym: Jag har fått lite professionell hjälp och ska snart få mer. Det känns bra. Jag är glad att det finns mycket hjälp att få för nyblivna mammor och pappor, och hoppas att det snart inte är så tabubelagd som det varit att be om hjälp. Hoppas att spiralen går uppåt snart, skönt att den gjorde det för dig!

maria said...

Du är helt fantastisk Clara. Oerhört begåvad och jag tror aldrig jag blir lika bra som dig på stickorna. Jag är ju ny här men jag älskar dina inlägg. Kanske hade jag tröttnat om det bara varit perfekta rosenskimrande inlägg med perfekt mönster stickning och vackra bilder. Du är mänsklig och det finns stor igenkänningsfaktor för andra föräldrar i det du berättar. Fortsätt att vara du!

Anna Martina said...

Hoppas att ni piggnar till allihopa snart!

Anonymous said...

Hen Clara!
Hag har läst din blogg länge med aldrig kommenterat, men med tanke på en av kommentarerna ovan kände jag att det var dags. Anledningen att jag först hittade hit var att jag delar ditt intresse för textil. Numera uppskattar jag lika mycket ditt sätt att skildra livet, både det fina och det fula.
Hoppas att ni alla få mår bättre snart!
Anna

Manduzana stickar said...

Alltså, när jag läser ditt inlägg så tänker jag att alla småbarnsföräldrar är stora hjältar! Och framför allt du som inte är rädd för att berätta för sånt som är jobbigt!