Sunday, June 8, 2014

En utflykt med BIL!

Vi har köpt en bil! Det är något vi funderat på ett tag eftersom bilpoolen vi är med i inte är så smidig längre när Astrid behöver en stor klumpig barnstol. Och med alla sjukhusbesök och inställda semesterplaner pga Astrids sjukdom så kändes en bil som ett väldigt bra köp, nu kan vi göra dagsutflykter och få med oss syrgas och allt sånt på ett smidigt sätt. Och så kan jag ta körkort som jag kommer behöva i mitt framtida yrke. 

 Premiärturen med bilen gick till havet, som är lite krångligt att ta sig till annars men som med bil bara tar en kvart från oss att ta sig till. Det lilla stadsbarnet började dock gråta av sanden och vattnet och tog sig snabbt upp på den säkra betongen :P

Den goaste ungen i världen! 

Astrid har så smått börjat gå igen. Mycket utveckling stannade upp i april när hon blev sjuk och sen dess har hon inte velat gå utan bara krupit. Men nu är hon igång igen!

Det är tungt att se andra barn i hennes ålder och deras utveckling som går så mycket fortare än Astrids.
Förutom att det är tungt med all oro för sjukdomen så är det lätt att bli bitter på allt den för med sig. Jag försöker att inte tänka "såhär kunde det varit" men de tankarna kommer så lätt och är så svåra att slå bort. Vi har i alla fall fått en ny tid för lungbiopsi i nästa vecka och då kommer hon också få en "knapp" på magen istället för sond eftersom sonden då och då följer med upp när hon hostar.

17 comments:

Anonymous said...

Astrid ska komma ikapp sina jamnariga sa fort hon blir frisk. Det ar inget att oroa sig for !

ylva said...

"Lillfisen" vilka härliga bilder. Ni gör ju helt rätt med att åka på utflykter fast det kanske bär emot med alla extra grejer. Grattis till nya fina bilen :-)

Lena Skoglund said...

Måste vara en frihetskänsla att ha en egen bil. Hoppas nu att lilltjejen blir bra. Så fina bilder.

Medea said...

Härligt med frihetskänslan en bil ger. Astrid kommer säkert vänja sig vid sand och havet och njuta av det längre fram.
Hoppas nu att ni får göra biopsin nästa vecka! Tänker på er och håller tummarna för att ni snart får veta vad det är som orsakar allt besvär.

Anonymous said...

Clara, du har ju världens goaste lilla unge! Glad och igång trots den där tuben, helt otroligt tycker jag. Astrid kommer ikapp sina jämnåriga, inte konstigt att hon bromsar lite när hon varit så dålig.

Jag håller tummarna stenhårt för att biopsin blir av så att ni får veta. Det måste vara fruktansvärt jobbigt för er att bara gå och vänta på att få veta.

Charlotte said...

Tycker så synd om er.Hoppas allt snart blir bra med lilla Astrid.Fina bilder!!

Anonymous said...

Härliga bilder på söt liten tjej. Det är helt naturligt och OK att ha tankar Tänk om och känna att det här är orättvist därför att ditt modershjärta klappar ändå bara för Astrid. Nu när ni är lediga så finns det även tid för "förbjudna tankar". Bearbetning av det ni varit med om pågår! Hoppas lilla tösen blir helt återställd snart! Kitty

Tuvilda said...

Visst bor ni i Göteborg? Stränder/havsställen jag kan rekommenderar: Ganlet (nära Önnereds brygga) kör in på Ganlevägen som tar vid där Önneredsvägen slutar.

Rörvik. Nära Ganlet men man måste köra annan väg. Mer barnvänligt. Kolla karta...

Stora Amundön. Underbart! Vid Billdal typ.

:)

Synnöve said...

Vilket bra beslut att skaffa bil. Små utflykter gör gott åt er allihopa. Hoppas allt går bra för er i framtiden. Styrkekramar från en mamma.

Tyg och otyg said...

Vad skönt med bil, så att ni ändå kan komma iväg på små turer under sommaren!
Håller också tummarna för att biopsin blir av den här gången, så att ni snart kan få besked om vad det är som felar! Skönt att få en knapp också, så slipper hon en av slangarna åtminstone. Äter hon något via munnen, eller sondar ni bara? Eftersom jag jobbar en del med personer som har ätsvårigheter (mest vuxna, men även barn ibland) blir jag lite nyfiken på hur det kommer sig att hon behöver sond, men känn dig fri att inte svara på mina nyfikna frågor om du inte vill!

Annie said...

Mina syskonbarn har haft en del hälsoproblem och var efter i diverse utvecklingskurvor, men när de blev bättre så kom de ikapp. Som någon vis person sa till mig: förhoppningsvis lever man ett långt och friskt liv och då har man gott om tid att komma ikapp!
Grattis till bilen- vilken frihet ni kommer att ha nu!

Clara said...

Kitty: tack, precis vad jag behöver höra! Det är så lätt att få dåligt samvete för tankar, även om jag rent teoretiskt vet att det är normalt att tänka så.

Tuvilda: tack för tipsen! Vi bor på Hisingen så har börjat utforska badplatser här, men märkligt nog tar det bara en kvart med bil till Askim och badplatserna där. Jag som är van vid att åka kollektivt tror att Askim ligger LÅNGT bort och så visar det sig att det inte gör det :)

Tyg och Otyg: Det är bara att fråga på! Jag har förresten fått för mig att du är logoped, stämmer det eller är det något jag hittat på?
Astrid gick ner nästan ett kg i vikt när hon blev sjuk (10% av hennes kroppsvikt) så nu jobbar vi på att få upp den. Hon måste äta minst 1000kalorier om dagen och det vill hon inte själv så vi sondar en del. Med 1000 kalorier behåller hon sin nuvarande vikt men går inte upp, att vara sjuk tar mycket energi från kroppen. Och så får hon sina mediciner i den, hon kräks bara upp kortisonet annars så sonden är smidig för att vara säker på att hon får i sig medicinen. Vi hade hoppats på att hon skulle gå upp i vikt och slippa sonden men nu verkar det som att det blir knapp istället.

Tyg och otyg said...

Jo, det är alldeles riktigt att jag är logoped. :) Jag jobbar som sagt mest med vuxna/äldre, men jag träffar också en del barn med ät- och sväljsvårigheter, matvägran etc.
En fördel med sond/knapp är ju just att man kan ta eventuellt äckliga mediciner via den och slipper tvinga i barnet något som smakar illa. Och för er som föräldrar att slippa stressa över matning och viktuppgång (det är nog bra för alla förresten, för sådan stress brukar ju även små barn känna av). Man kan ju också hoppas att hon vill äta lite mer via munnen när hon slipper nässonden, många tycker ju att den irriterar, särskilt i samband med sväljning.

Anledningen till min fråga var egentligen just det där som du skrev om utvecklingen, i och med att ätandet är så viktigt för munmotoriken och i förlängningen talutvecklingen (en annan hjärtefråga för en logoped, som du förstår... :)).

Jag tycker i alla fall att det är härligt att se att hon är så pigg och ser så glad ut, trots allt obehag som slangar och allt rimligen borde föra med sig. Hoppas så att hon snart ska bli frisk!

Anonymous said...

Vet själv hur det är...var arg på en vuxen människa som var allvarligt sjuk o hade jobbigt med det tills jag upptäckte att det är sjukdomen jag var arg på och inte människan. Var snäll mot dig själv.♡ Och hoppas Astrid får tillbaka lite hull och sin söta runda mage snart. Kitty

Anonymous said...

Livet är inte rättvist men ni verkar vara så fina föräldrar. Vad bra att ni skaffat en (fin) bil så att ni kan göra utflykter, säkert nyttigt både för er och för Astrid. Tycker att ni är helt fantastiska! /Linnea

Clara said...

Tyg och otyg: jag förstår din fråga! Men hon äter kanske 2/3 själv och så sondar vi resten, det är mest för att hon behöver äta så mycket mer än vad hon vill som sonden är där. Och senare knappen då. Och jäklar vad hon snackar, munnen går mest hela tiden :)

Manduzana stickar said...

Det måste vara skönt att känna sig lite friare med bilen, att kunna ta sig iväg på utflykt. Och härligt att Astrid börjat gå också!