Igår var vi i Gamla Linköping, och ÅH vad jag gillar det stället! Här är liksom allting fint, jag önskar verkligen att resten av samhället kunde lägga lika stort värde i det estetiska. Inte så att allt måste se gammal ut, absolut inte, men att allting är gjort med omsorg.
Förra gången vi var här var det några dagar innan julafton och snöflingorna singlade långsamt ner (och jag var höggravid och kräktes hela tiden, ej så mysigt). Då var vi i princip ensamma på området. Nu var här mycket folk och också utklädd personal. Jag tycker att det är jättekul att många besöker såna här ställen, det är så ledsamt ibland på museum när man är helt ensam (även om det såklart är skönt också).
Det här barnet slutar aldrig testa om grus är gott
Blicken hos Astrid när hon gör något som hon vet att hon inte får :)
Kanske världens gulligaste knyppelbod? Borde ta och leta fram mina knyppeldynor (jag har av någon anledning två) ur källaren och damma av kunskaperna.
Bättre med glass än med grus. Kanske? Ska bara få henne att förstå vilken ände av glassen som är smartast att äta av. Eller iaf godast att äta av.
5 comments:
Vad mysigt det verkar! Gamla bebyggelser har verkligen en själ som moderna saknar...
ha ha, jag hade också en grusätare. Hon satt i sandlådan och skyfflade in med spaden om hon trodde att ingen såg. Det var så mycket att ibland blev blöjan full. Bläh! Vi kallade henne E sand, grus & makadam. Er gullungen lär sig nog till slut vilken ände som är smartast att äta ur. =)
Haha! Får se sen vad som händer när Astrid fattar hur hon ska använda spaden, då lär hon skyffla in hon också :)
Härligt att se Gamla Linköping från dina ögon. Jag bor alldeles för nära för att åka dit känns det som. Det är vardagsmat liksom. Men när man tänker efter så är det så himla fint!
Du tar så fantastiska bilder på Astrid!
Post a Comment