Sunday, August 7, 2016

Äntligen slut på semestern

Alltså jag älskar mitt barn mer än allt på denna jord men nu räknar jag minuterna tills förskolan börjar. Snälla låt det bli måndag snart! Känner mig helt urlakad efter denna "semester". Dessutom betyder semester i mitt fall obetald sjukskrivning (sjukskrivna studenter får inga pengar under sommaren). Har alltså aldrig längtat mer efter en måndag i hela mitt liv. Pengar får jag i och för sig inte i höst heller, försäkringskassan nekar min sjukskrivning trots att två psykiatriker, en psykolog, en arbetsterapeut och en sjukgymnast tycker att jag ska vara sjukskriven på 100% och långsamt trappa upp med arbetsträning (försäkringskassan må ni brinna i helvetet) men mer om det i ett annat inlägg. Imorgon får jag i alla fall VILA.

13 comments:

Linda said...

Det där med att behöva kämpa mot andra (myndigheter) när man kämpar med sig själv, det är inget annat än förjävligt <3

Futu said...

Jadu, ersättning är inte alltid lätt att få fast man tycker att det borde vara självklart...

Tyg och otyg said...

Fy fan vad drygt. Jag hade nog tur den enda gång jag behövt ha med FK att göra (närståendepenning och sjukskrivning i samband med mammas sjukdom och bortgång). Även om det tog tid, så fick jag igenom allt utan att behöva bråka, men det var ändå jobbigt med allt som skulle fyllas i och alla intyg som skulle skickas hit och dit, och det när man mår som allra sämst. Hoppas att du har en vilsam dag nu!

Emilia said...

Försäkringskassan är ett jävla skit. Jag har haft tur som fått en extremt bra handläggare men trots det får jag kaninpuls bara jag ser deras logga... Måtte det lösa sig för dig. <3

Annika said...

Fy vad jobbigt med den ekonomiska stressen och pressen. Förstår ändå att F är på dig då du varit sjukskriven så pass länge nu.
Har du någon vettig rehabplan att förhålla dig till. Önskar dig verkligen att må bättre. Heja dig! Du må vara lite trött på dottern nu men så fin hon är! Lycka!

Annika said...

Fy fan för försäkringskassan! Jag började jobba idag och vet inte om jag hade klarat många dagar till hemma med barnen (hur underbara de än är), och då är jag ändå frisk.

Clara said...

Tack för förståelsen! Det är ju många fler än jag som kämpar.

Annika: ett tips är att inte påpeka för sjukskrivna att de varit det länge. Lovar att vi som varit sjukskrivna länge är mycket medvetna om det själva och bara längden på sjukskrivningen ger stress (vad är förresten länge? Att med adhd och utan vårdhjälp (för det har jag inte fått) vara sjukskriven i 1,5år är knappast länge egentligen). Din kommentar gav mig ordentliga stresspåslag, även om jag inte tror att det var meningen.

Kai said...

Det är ju galet att man inte får en rimlig chans till återhämtning! Hur kan FK tro att de vet mer än dig och dina kontakter i sjukvården? Jag blir så upprörd! Ta hand om dig! <3

Anonymous said...

Hej.
Jag kanske ställer en alltför privat fråga som du inte vill svara på. Känns det så radera mitt inlägg.
Undrar vad FK anger som skäl för att du inte får ersättning? För mig är det helt uppenbart att du ska få det.
Vad är det för intyg eller dokument som fattas?
Kramar okänd Lena.

Clara said...

Lena: ingen fara alls! Jag har tänkt att jag ska blogga om det, har skrivit ett inlägg men bara inte postat än. Men i korthet så har det gjorts en bedömning av ett antal specialister som säger att jag har utmattningssyndrom men "kan fungera väl i små trygga sammanhang", och det har försäkringskassan tolkat som att jag ska skriva in mig 100% på arbetsförmedlingen. Och på arbetsförmedlingen förstår de inte vad jag ska göra där, eftersom jag har utmattningssyndrom och får 38 graders feber vid minsta stress.

Anonymous said...

Befinner mig också i en sådan situation, är sjuk men får ingen ersättning eftersom fk anser att det finns arbeten jag skulle kunna klara (och det finns det absolut - deltidsarbete i lugn trygg miljö med arbetsuppgifter som passar mig - problemet är bara att de finns i fantasin och inte i den verkliga världen där jag skulle kunna söka dem). Det är ett fruktansvärt läge att vara i! Skickar många tankar till dig!!
Jag drömmer om medborgarlön. Då skulle alla kunna bidra till samhället på sitt sätt och efter sin förmåga och människor skulle inte behöva delas upp i sjuka/friska, närande/tärande.
/Sara

Anonymous said...

Jag måste bara säga jag tycker du tar jättefina/bra bilder. Tycker de sista på din dotter är riktigt bra det här och det där hon satt med sin morfar tror jag det var men generellt lägger du ut fina bilder. Det märks du har öga för foto.

agatas fynd och fantasier said...

Åh! Igenkänning på detta! Mina älskade barn - som är ett resultat av många års väntan och kamp - är fantastiska. Men också krävande och behövande och nu, efter åtta veckor tillsammans på heltid är vi rätt nöjda med varandra. Nu är det jätteskönt att fritids dragit igång så vi slipper gå varandra på nerverna hela tiden. Semester är inte bara solsken!

Hoppas det löser sig för dig och din väg tillbaka. Det är ett elände att samhället blivit så grinigt mot de som behöver hjälp. Och det är ett elände att vissa tycker att vi ska ställa olika grupper med behov mot varandra. Jag vill leva i ett samhälle där alla som behöver får hjälp! Endast då går det att känna sig som en hel människa. <3