Thursday, May 4, 2017

Är bara så trött

Har egentligen tusen grejer jag vill blogga om men jag är så trött så det får vänta. Jag hade ju börjat arbetsträna så smått för ett tag sen men nej, kroppen sa STOPP. Det var för tidigt. Så nu är jag sjukskriven på 100% igen och kämpar för att inte se det som ett misslyckande utan att som att jag lärt mig lyssna på kroppen och stoppar i tid (går sådär, känner mig mest värdelös). Pga hög ångestnivå så är jag iaf otroligt produktiv och syr hela tiden, så snart kommer det ett helt gäng med blogginlägg. Sömnad = bättre mot ångest än alla mediciner i världen.

8 comments:

Marika said...

Det är absolut inget misslyckande!!! Det är, precis som du skriver, så att du stoppade i tid. Att du lyssnade på din kropp. I tid. Det är nåt stort, nåt positivt, även om det mest känns jobbigt och som ett misslyckande. Att lära sig att lyssna på sin kropp och att lita på den, det är svårt. Man blir besviken när det inte går bra, när det inte "normaliserar sig"(det blir jag fortfarande, när jag tycker att jag borde ha vant mig, borde orka, borde hitta ord, borde, borde, borde...) men man har ju bara en kropp och ett huvud, som ska orka bära en resten av livet.
Styrkekram till dig!

Kattis said...

Sömnad är definitivt en jättebra terapi! Heja för att lyssna på kroppen!

Garnhumlan said...

Brukar tänka att det är inte mig det är fel på, det är kraven som samhället ställer. Låt det ta tid, du har gjort det allra viktigaste, tagit hand om ditt barn, när hon som mest behövde.

gimmeline said...

Du har i alle fall inspirert meg til å ønskje å lære meg å sy! Eg elskar blogginnlegga dine, dei er så inspirerande og livet ditt ser så hyggeleg og fargerikt ut �� Eg skjønnar at det er lett å bli utålmodig med den sjukdommen du har, men heldigvis er du eit oppegåande menneske som veit at du ikkje må presse deg no. Det er så godt at du passar på deg sjølv! Eg ønskjer deg masse lykke til vidare ❤️

Elisabet :) said...

Var sak har din tid. Utan att pröva sig fram så ör det ju omöjligt att veta när det är dags. Jag tänker att det är modigt av dig att våga. Våga pröva om krafterna bär, våga känna efter och att våga lyssna och lita till vad kroppen säger. Stor kram!

anneliten said...

Vill väl egentligen bara sgja "heja dig". Som orkar dela med dig av ett bakslag.

Hur går det med träningen? Vet att du var igång med den. För mig är träning så viktigt för att jag ska må bra psykiskt. Har du läst boken hjärnstark? Är kanske lite väl "frälsande", men i många delar intressant tycker jag. Å andra sidan får inte träning bli ytterligare ett stressmoment. Som sagt - heja dig!

Clara said...

Tack för era fina och förstående kommentarer <3

Anneliten: Roligt att du frågar, det går jättebra! Övar mig på att lyssna på kroppen och hoppa över vissa träningar men jag tränar så gott som varannan dag och det är så bra och skönt för kropp och psyke. Har lyssnat på halva Hjärnstark (finns som ljudbok också, perfekt för utmattade) och tycker den är jättebra, men sen tröttnade jag efter halva. Får se om jag kommer igenom den så småningom för den är ju verkligen intressant :).

Marie said...

Hejja hejja för att du lyssnade på kroppen och var modig och stark och insåg att det inte gick!! Och jag håller med Garnhumlan som skriver att det är inte dig det är fel på utan samhället och alla krav där.

Jag ska också strax komma igång med träningen på en lagom nivå. Jag har lite svårt för "lagom" i allmänhet. Det blir lite all-in när jag gör saker. Och då menar jag inte bara träning utan ALLT i mitt liv. Lagom är assvårt:)

Kramar till dig!