Bloppis

Jag håller på och rensar här hemma, så småningom ska arbetsrummet bli Astrids rum så det är lika bra att börja rensa nu. Plus att jag älskar att rensa och organisera! Jag brukar bara ge allt jag rensar ut till Emmaus, men den här gången har jag rensat ut en del godbitar som kanske någon av er kan vara intresserad av? Jag gjorde en bloppis-blogg, så gå in där och kolla om det är något ni vill ha. Jag kommer fortsätta rensa så om det finns intresse för grejerna kommer jag uppdatera med nya saker.

Esther blir alltid lycklig när glasdörrarna öppnas till garnet...

Spinnrocken fungerar

Min spinnrock fungerar! Snälla Anna skickade en spole till mig, och efter att jag kortat av den en centimeter passade den fint. Så nu kan jag spinna, och jäklar vad roligt det är! Hon går som en dans, och låter så mysigt. 

Nu har jag också något nytt att nörda ner mig i och lära mig mer om. Jag började med att lyssna om på Stick with us podavsnitt om spinning, och sen har jag sett massa youtube videos. Ja, för själva spinnandet blir det inte jättemycket av med spädbarn, så jag får ägna mig åt att lära mig om spånad istället. Och så gick jag lite bananas på World of wool och beställde 700g ull. Sånt som händer när jag bara kan titta på spinnrocken och sitter och ammar med både paddan och plånboken inom räckhåll. 

Arbetshelg (och fikahelg) i kolonin

Lördag och söndag har vi tillbringat i min mammas kolonistuga. Man sover alltid så gott här. 

Vi har stora planer för trädgården som ska bli mer barnvänlig och lättskött, så till största delen har vi jobbat. Eller jag har jobbat så gott det nu går med bäbis som vill amma hela tiden. Det var i alla fall skönt att ta i med kroppen, jag behöver det! Särskilt som jag verkligen avskyr att träna på gym, det här är mer min grej. 

Vi har såklart fikat också, massor med rabarberpaj!

Astrid hos sin mormor. Men hon är lite gnällig igen nu Astrid och verkar helst vilja vara hos mig. 

Och igår var det ju också mors dag, mitt livs första som mamma. Min fina Andreas tyckte att jag behövde extra uppmuntring, så jag fick det här superfina tyget som jag gått och tittat på i flera år men inte kostat på mig. Nu går jag och klappar på det och planerar vad det ska bli för nåt av det!

Hexagoner

Jag har påbörjat ett nytt mastodontprojekt (det räckte visst inte med ett antal tröjor, en mormorsrutefilt och en massa små projekt). Ändå sen jag såg Nusse-Idas fina lapptäcken har jag velat göra ett eget, och jag började egentligen testa för rätt länge sen. Men då förstod jag inte riktigt hur jag skulle sy ihop hexagonerna, nu när Ida förklarat ytterligare en gång förstår jag och då är det så mycket lättare!

Det finns en jättebra förklaring på Nusseblogg om hur man gör, men det jag inte förstod var att i en "blomma" ska alla bitar först sys ihop med mittendelen, sen plockas dess kartongbit ut och först efter det sys de sex bitarnas kanter ihop med varandra.

Detta lapptäcke får ta precis den tid det vill, jag syr några rutor här och några rutor där. Bra att göra under Astrids maraton-amningar, då är en stickning för tung att hålla i men jag blir uttråkad av att bara sitta. Planen är att det ska vara klart om ca ett år när vi gör om arbetsrummet till lekrum. Då ska vi ha en vuxensäng där som kuddhörna/extrasäng och på den ska lapptäcket ligga (Astrid sover i vår säng, och skulle hon ändå sova i egen säng då kommer hon i alla fall inte sova i eget rum).

Spinnrock

I lördags åkte vi till en loppis som ligger rätt nära och äntligen fick jag tag på en spinnrock! Det finns ju spinnrockar ganska ofta på loppisar, men sen jag blev gravid har jag varit alldeles för sällan på loppis (för sällan mot vad jag vill alltså). Först klarade jag inte lukten och sen med bäbis har vi helt enkelt inte kommit iväg. 

Den här spinnrocken har en extra fin detalj med initialerna och årtalet. Tycker dock att det är lite märkligt med initialerna, S i slutet brukar ju betyda son, och det är alltså manliga initialer. Spånad är så starkt förknippat med kvinnor, så jag blir nyfiken på varför! Jag la ut en bild på instagram och där resonerade jag, Lina Oj och Bomkulla lite. Vi gissar på att det är en friargåva, har någon av er en annan teori?

Den verkar spinna fint i alla fall, men tyvärr kan jag inte testa den helt. På loppisen kollade jag att den funkade, men jag missade att det inte fanns en enda spole/bobbin med. Attans! Nu letar jag på tradera och blocker efter spolar men de fåtal jag hittat är för stora. Är det någon som har spolar som inte används som är ca 9cm långa? Jag vill hemskt gärna köpa i så fall! Eller om någon i Göteborgsområdet har spolar att låna ut ett litet tag tills jag fått tag på egna? Jag vore evigt tacksam i så fall! Jag vill ju spinna NU!

Finaste klippdockan

Det här är så fint så det är inte klokt, Astrid har blivit en klippdocka! Det är Agnes Brandels som har ritat, och jag är så hedrad och stolt över att hon tecknat av just min unge. Älskar detaljerna med den stickade koftan som jag gjort, prickiga byxorna, röda koftan och så fick ju Dronken vara med också!

Vårstädning på bloggen

Äntligen har jag tagit tag i en förändring av bloggen, välbehövligt efter att ha haft samma header i ca tre år. Jag har uppdaterat kategorierna lite också, och likaså uppdaterat länklistan (även om jag säkert glömt någon). Skönt!

Nöjdstickningen

Den här tröjan är så rolig att sticka på! Nu har jag kommit till oket, och jag vill bara sticka hela tiden. Är så nöjd med färgvalet också, två bruna nyanser, vitt och blått är verkligen mina färger. En riktig nöjdstickning! I huvudet planerar jag nu islandströjor till hela familjen. 

Riddari heter mönstret för den som undrar, och garnet är ljuvligt mjuka Abuelita merino worsted. 

Att utmana sig själv i lagom takt

Idag skulle vi åkt upp till Stockholm eftersom jag skulle varit med på en rolig sak som jag snart kan berätta mer om. Redan från början var jag tveksam till om jag skulle orka, men så köpte vi biljetter för två månader sen och jag tänkte att i maj, då är Astrid tre månader och jag är lugn och trygg i min mammaroll. Så närmade sig resan med stormsteg och jag kände bara NEJ. Ångesten översteg glädjen så att säga. Inte bara tågresan utan hela stockholmsvistelsen med tunnelbana, massa folk, inte bo hemma osv.

Så häromdagen bestämde vi oss för att inte åka. Det är så skönt att ha tagit det beslutet, men samtidigt kan jag inte hjälpa att jag direkt känner mig så dålig och feg. "Alla andra" verkar ju klara av att fortsätta sina liv precis som vanligt, åka bort och göra grejer. Inte jag. För mig är det fortfarande ett äventyr att åka ner till centrala Göteborg (det tar ca 10 min med spårvagn från vår lägenhet) eller ta en längre promenad. Efteråt är jag helt slut.

Men jag måste komma ihåg att för bara två månader sen vågade jag mig knappt utanför dörren själv, och det gör jag nu helt utan problem! Det går framåt. Jag försöker utmana mig själv i lagom takt, men satan i gatan vad svårt det är att inte jämföra sig med andra.

Marias ljusstakar

I förra veckan fick jag finpost - Marias underbara ljusstakar! Det var kärlek vid första ögonkastet när hon visade dem i bloggen, och nu när hon gjort en ny omgång fick jag köpa två. Jag älskar dom! 

Det är verkligen extra roligt med handgjorda produkter, ju mer jag sysslar med "mitt" hantverk desto mer uppskattar jag även den typ av hantverk som jag själv inte behärskar. De här ljusstakarna som är gjorda av Maria betyder så himla mycket mer för mig än en dussinljusstake från någon kedja. 

Långhelg med släkten

 Astrid hos sin faster, farbror och farmor

 och i knät på farfar César

Jisses vad besök vi haft den här långhelgen! Först kom nästan hela Andreas familj ner från Norrköping och bodde hos oss, och sen när de åkt kom min syster och hennes son. Full rulle! Fantastiskt kul och trevligt, men jisses vad slut jag är nu. Jag, den folkskygga eremiten, vill bara stänga in mig i min lägenhet och inte träffa någon annan människa på flera dagar helst (undantaget Andreas och Astrid). Då är det skönt att vara mammaledig och faktiskt kunna göra det! Ska också njuta av att det dröjer ett tag till innan Astrid börjar riva lägenheten, ettåringar är rätt vilda har vi fått erfara! 

Dronk

För er som följer mig på instagram (clarasofiafalk heter jag där) är det här gamla nyheter, men för ett tag sen sydde jag en dronk åt Astrid. Min mamma sydde Kalikå-djur åt mig och min syster när vi var små, och jag ville såklart att Astrid också skulle få ett (hon lär få fler när hon blir större). Mönstret kommer från den klassiska Kalle K boken som jag lånade på bibblan. Hittar ingen bok att länka till, den kanske inte finns att köpa längre?

Än så länge har Astrid nästan bara hemmagjorda leksaker och jag funderar lite på vad hon kommer tycka om det i framtiden. De flesta barn verkar ju föredra plastiga saker som låter jobbigt, men jag tänker att om vi bara undviker dem så långt det går så vet hon ju inte ens att de finns och kan uppskatta leksaker som även jag gillar. För eller senare upptäcker hon väl de där jobbiga leksakerna, men tills dess kan vi ju välja åt henne :).

Hemligheter

Tack för all fin respons på boken! Känns helt underbart att så många av er verkar peppade på den! Alltså gissa om jag haft svårt att hålla det hemligt här på bloggen. Jag har ju designat, stickat, blivit nöjd över saker, våndats ibland och så stickat lite till. Under åren som jag bloggat har jag blivit så van vid att kunna ventilera allt genom bloggen och så plötsligt kunde jag inte det! Är lite stolt över att jag lyckats hålla det så hemligt, annars är hemligheter verkligen inte min grej.

Bilden ovan är på Sanna och Nina, två av mina kompisar som var modeller till vantarna. Sanna är på tre av fyra bilder till omslaget till och med! Inser dock nu att jag har väldigt lite behind the scenes bilder från fotograferingarna, tyvärr. Det hade varit roligt att ha såhär i efterhand.

Vantar för alla årstider

Den här nyheten har jag velat skriva om så länge, åh jag är så glad att det äntligen är dags att berätta! I september kommer min och Kamillas bok Vantar för alla årstider! 

Vi har arbetat med den ett bra tag, egentligen började vi smida planer redan första gången vi träffades i juli 2011. När jag bodde i Madrid fick jag ett mail från Ewa på Andina förlag som ville ses och diskutera en eventuellt bok. Jag höll på att trilla av stolen i ren glädjechock! Sen dess har jag och Kamilla diskuterat vantar över Facebook, Skype och Whatsapp, för även om jag flyttade hem till Sverige rätt snart efter att vi börjat planera på riktigt är ju avstånden mellan Göteborg och Östersund rätt stora. Och nu är den nästan klar! Jag har svårt att inte överanvända utropstecken för det här är så kul!

Det är ju ett tag kvar innan den kommer, och jag kommer såklart skriva mer framöver och publicera bilder på vantarna som finns i boken. På Bokus kan man bevaka den så länge, preliminärt utgivningsdatum är femte september.

När jag fick Bokus-länken idag av Kamilla fattade jag att det här är faktiskt på riktigt, vi ska ge ut en bok. Kanske borde förstått det innan för det har ju varit en hel del jobb, men det är först nu som magen bara är helt fylld av glada fjärilar!

Äntligen vår

Vilken underbar dag vi haft i Göteborg idag! Strålande sol och 19 grader. Jag och en kompis åkte iväg till havet, en precis lagom utmaning för mig (obs med bil, ej kollektivtrafik det är fortfarande lite för jobbigt). Astrid blev såklart både övertrött och skithungrig samtidigt, men det blev en bra lärdom för mig att hon överlevde, ingen tog henne ifrån mig för att hon skrek och tillslut blev hon ju lugn, åt och sov. Hennes nya grej är att när hon är arg vägrar hon vända huvudet åt vänster, vilket gör det sjukt svårt att amma på höger bröst. Hur kan någon som är så liten ha så sjukt mycket vilja? Men förutom skrikstunden var det himla fint!

Behovsstickning

Vissa saker är varken roliga eller inspirerande att sticka, utan görs bara av rent behov. De här sockarna till Astrid är såna, bara helt vanligt självrandande Fabel sockgarn och så det här dropsmönstret. 

En av de bästa grejerna med sjal är ju att bara kunna dra på ett par raggsockar och en mössa och vara redo att gå ut! Inget krånglande med jackor osv som väcker barnet, utan när Astrid har somnat kan jag uträtta ärenden eller gå en promenad. Känner mig lite som en pensionär dock som rör mig mellan biblioteket, konsum och posten (eftersom jag handlat så absurt mycket via nätet senaste tiden).

Riddari

Den här stickningen är den roligaste jag vet just nu. När sticktiden tryter pga bäbis är det roligt med stora stickor! Även om jag inser att stickor 4mm inte anses vara så himla stora egentligen... men för mig är det det!

Kroppen är klar och nästan en ärm, så snart får jag börja på det roliga oket! Mönstret heter Riddari, och är nog ganska vanligt för jag såg till och med tröjan i min närmsta garnaffär (Hisingens Hemslöjd) som annars inte brukar vara något att hänga i taket direkt.

Ser ni? Där uppe till vänster hänger "min" tröja. Fotat med mobilkameran på väg hem med mat från bästa thai-stället som ligger bredvid :). 

Röd Front 1:a maj

Varje år under hela mitt liv (utom en gång när jag var fyra år och hade feber och året när jag bodde i Spanien) har jag gått med Röd Front på 1:a maj. I år hade jag sett fram emot att föra traditionerna vidare till Astrid, men nej, vi orkar inte. Det här skrikandet tar knäcken på mig, så vi nöjer oss med att sympatisera hemifrån. Nästa år, då ska vi demonstrera igen!

Bilderna är från förra året, på mig och Andreas, min mamma och hennes bästa kompis och så pappa på nedersta bilden. Familjetradition som sagt, bara min syster som numera bor i Stockholm som saknas!