Portside duffelväskor

För drygt ett år sen hade vi inbrott i vår källare och alla våra resväskor blev stulna. Tjuvarna fyllde dem med grejer, men vi har verkligen ingen aning om vad de tog eftersom vi inte saknar någonting. Men hälften av allt är borta, så en kan säga att de hjälpte oss med en behövlig förrådsrensning! Väskorna saknar vi dock, så jag bestämde mig för att sy var sin väska till mig, Astrid och Andreas. Vi åker mer bil än tåg (tyvärr, men praktikaliteten med bil vinner med sjukt barn och utmattad moder) så tygväskor är ändå bättre än rullväskor. 

Astrids väska skrev jag Astrid på, enligt den här beskrivningen. 

Själva väskorna är gjorda enligt Grainline studios mönster Portside travel set. Gillar det jättemycket! 

Det enda jag ändrade mot mönstret är att jag la till två innerfickor i varje väska, bara genom att lägga på dem utanpå fodret. Och så sydde jag egna remmar istället för att köpa färdiga eftersom jag ville ha remmar som exakt matchade väskorna. 

Supernöjd! Men att göra tre stycken samtidigt var inte jättekul om jag ska vara ärlig, särskilt som mellanlägget jag använde var så stadigt att jag fick ont i fingrarna. Kan verkligen rekommendera mönstret men sy inte tre stycken! Plus att de blev lite dyrare än vad jag tänkt eftersom alla små delar och dragkedjor alltid kostar mer än vad jag tror.

Tygerna jag använt är Jakten från Almedahls till Astrids väska, Mitt Zoo av Fristedt (tror jag, det är ett gammalt lakan) till Andreas och ett Josef Frank tyg som Almedahls tillverkar till min. Mönstret säger att det går åt en meter av det tyget men det räckte med en halvmeter (Josef Frank tyget hade jag bara en pyttebit av så fick skarva kortsidorna för att det skulle räcka).

Blå linnekappan

När vi åkte till Skroten i våras så köpte jag lintyg till en kappa. Min absoluta favoritvårkappa börjar bli för liten (graviditet och antidepressiva har förändrat kroppen) och jag ville sy mig en ny blå vårkappa. 

 Plats för höfterna! Har problem annars med att när något passar över axlarna så går det inte att stänga över höfterna.

 Mönstret är egentligen för en kort jacka och heter Ninot men jag förlängde den lite. Gillar alla fina detaljer med passpoalerade knapphål och fickor.

Motveck i ryggen som ger vidd! På bilden låg det lite konstigt, men ni fattar.

Sen blev det visst ingen bild utan sjal, men jag gjorde kappan kraglös så det är inte så mycket att se. Jag har alltid sjalar och de ligger mycket bättre om ingen krage är där och stör. Jag är stolt och nöjd över vad jag sytt, lätt det mest komplicerade jag gett mig på! 

Pebble beach shawl

 För några veckor sedan var jag hos Tant Kofta och köpte ett helt fantastiskt garn som heter Finheten. Har bloggat mer om det här. Nu har garnet blivit en sjal, en Pebble beach shawl. Jag måste erkänna att det här mönstret inte direkt fångade mig först och jag kunde inte förstå att alla ville sticka den förra sommaren, men så provade jag Lottas version och blev störtförtjust. En liten långsmal sjal är vad jag behövde just nu så jag stickade minsta versionen och då räckte en härva Finheten (360m om jag minns rätt).

Southport dress

Den här sommaren kommer ju aldrig riktigt, men i tio snabba minuter gick jag barfota på ängen och fejkade sommar :P

Klänningen är en slags wearable-toille, alltså ett test av en klänning för att se om mönstret passade mig i ett tyg jag inte bryr mig jättemycket om (köpt för kanske tio år sen på Skroten). Det är verlkigen inte fotogeniskt för varenda liten skrynkla syns, men i verkligheten är jag rätt nöjd med klänningen faktiskt.

Mönstret heter Southport dress och jag har inte gjort några direkta ändringar, höjde axlarna lite eftersom jag är kort och alla urringningar annars blir lite för stora för vad jag är bekväm med. Och kortade såklart av den längst ner. Den största ändringen är väl att jag satte slitsen mitt bak istället för mitt fram,  bak och framstyckena såg likadana ut så det var bara att byta plats på dom.

En (hemsydd)tröja som uppfyller alla krav

Jag tycker det är svårt att hitta bra tröjor till Astrid, i alla fall med de krav jag vill att de ska uppfylla. Dvs lätta att ta av och på (inga små små pilliga knappar), ingen luva (som går att fastna i på lekplatser) och sen då hyffsat i min estetiska smak.

Tur då att jag lärt mig sy och kan göra egna! Mönstret har jag köpt på Etsy, Zip front sweatshirt heter det. Tyget kommer från stoff o stils eko-kollektion. 

Kul att sy, även om dragkedjan var lite (jätte) jobbig. Lösning var att handtråckla fast den först, så gick det bra! Astrid gillar den och jag är nöjd.

Kul att läsa vad ni skrev om ord angående förra inlägget! Jag tycker hemsydd/hemgjord är bra, men det är inte 100% det ord jag letar efter. Jag köper gärna saker av skickliga sömmerskor som syr och säljer, och då går det ju inte riktigt att kalla det hemsytt? Vad heter det då?

Vad är handgjort?

Nuförtiden läser jag en hel del sömnadsbloggar, både engelskspråkiga och svenska. En grej som jag tänkt på är att många använder uttryck som "handmade wardrobe" och handgjort om plagg som är sydda på symaskin. Och jag fattar ju att det menas att de är sydda av en privatperson och inte i en fabrik men på något sätt tycker jag att det gör att vi liksom glömmer bort att även kläder som går att köpa i butik sys av människor. Även i asien sitter människor vid symaskinerna, plaggen spottas inte ut ur maskiner (det finns såna maskiner, tex stickmaskiner där tröjan bara har några enstaka trådar att fästa, men för det mesta är det inte så).

Det fattas ett ord för "sydd på maskin av en människa som inte är en slav i en fabrik".

Visste ni förresten att det inte finns virkmaskiner? Allt virkat som finns att köpa i butik är handvirkat av en människa. Samma sak med flätade korgar/hattar mm, det finns inga korgflätningsmaskiner. Köper du en flätad korg så har någon flätat den för hand, oavsett om den kostar 49kr eller 1500kr.

Jag vet inte riktigt vad jag vill säga med det här, det är mest något jag funderat över senaste tiden. Hur tänker ni? Har det ens betydelse hur orden används?

Glad midsommar

Glad midsommar! Låt dock inte de idylliska bilderna förleda er, vi firade midsommar med febrigt barn och jag fick en allergisk reaktion av något okänt så nu kliar det överallt på hela kroppen och händer och fötter är supersvullna (ringde 1177 och nu äter jag antihistamin som hjälper lite). Plus att Astrid vägrade ha på sig sin krans, blev rädd för spelemännen och dom som dansade och så regnade det ju lite då. Plus utmattningsdepression, lungsjukdom och allt annat som alltid är med osv. 

Förutom allt ovanstående var det dock ett trevligt firande i min mammas kolonistuga :)

Jag premiäranvände min nysydda klänning i ett helt fantastiskt Nani iro tyg. 

 Modellen är samma som min blå och bruna, dvs två ihopsatta mönster. Överdelen är Zippy top och nederdelen från Factory dress.

 Dom här två alltså, dom är dom bästa personerna jag vet. 

Marin

Flera personer, tex Dödergök, har stickat så fina versioner av Marin så jag blev peppad att också sticka en. Den har legat i min kö-lista på ravelry hur länge som helst, men först nu blev det av att jag stickade den. Garnet är John Arbon Knit by numbers och kommer från Magasin Duett, och två härvor räckte till en sjal.

Jag var lite orolig att den skulle bli liten, och jo, det är den faktiskt. Inte när den ligger över axlarna, men jag gillar att ha sjalar runt halsen och då är det med nöd och näppe den går runt. Detta trots att jag stickade den lite större än mönstret, gick upp en storlek på stickor.

Själva mönstret är dock så genialt att jag förlåter sjalen för att vara lite liten. Den är likadan på bägge sidor och mönstret växer fram helt fantastiskt! Ysolda gjorde ett fenomenalt jobb med det här mönstret, men ska jag sticka fler ska jag gå upp flera stickstorlekar och ha tjockare garn så den blir rejält mycket större.

Väskor till Lotta och Gudrun

Jag har fortsatt sy väskor efter Caravan tote mönstret, det är så kul att sy! Min svärmor Gudrun har hjälpt oss mycket under tiden när Astrid varit sjuk så jag ville ge henne någonting för att visa hur glada vi är över det. Hon är ingen väskperson utan har alltid en tygkasse som väska, så nu tänkte jag att hon skulle få en väska i modell tygkasse men mer lite mer fack och finesser. 

 Tygerna är superlyxiga rester från Jobs, små slattar som räckte till de olika delarna. Och själva bastyget är rester från en mörkblå linnekappa jag sytt (som snart kommer på bild!).

Sen blev det en väska till, och denna gång till Tant Kofta-Lotta. Vi har gjort ett byte där jag sytt en väska och hon färgat garn till en kofta till mig, perfekt! Tygerna är Lottas egna, ett superfint indigoblått tyg och ett loppisfyndat (!) Morristyg. 

Det var någon som undrade hur väskan stängs upptill, och det gör den med ett magnetlås. Jag har köpt magnetlås från Bibbis textil, men de finns i välsorterade sybehörsaffärer. 

Den brunrutiga

Klänningen i förra inlägget är sytt i samma modell som den i Liberty-tyget, helt klart min nya favoritmodell. Bekväm, med fickor och jag känner mig fin i den = perfekt. 

Tyget kommer från Merchant and Mills och är ett tunt bomullstyg från Jaipur. Jag tycker det är helt fantastiskt, men om ni beställer från Merchant and mills vill jag bara säga att färgerna inte alls stämmer med hemsidan. I alla fall inte på min skärm. Mitt tyg är detta och jag tycker det ser mycket gråare ut på hemsidan när det är brungrått i verkligheten. 

Den obligatoriska "jag har en svinsnygg tatuering"-posen!

Tack Katarina för hjälpen med att ta bilderna! 

Slanted Sleeven no 4

Min Slanted Sleeven är klar, och jag är så nöjd med hur den blev! Att jag är ett stort fan av det här mönstret är ju ingen nyhet, jag har trots allt stickat fyra stycken och dragit igång en KAL för att hjälpa andra att ta sig igenom de lite klurigare partierna i mönstret. 

Det är ju en till synes väldigt enkel kofta, men det är detaljerna som gör den. Som de fina axlarna. 

 Resåren bak i ryggen. Jag har stickat storlek M för axlarna och sen ökat till storlek L för byst och kropp. 

Och de smarta knäppkanterna. Jag gjorde några modifieringar, tex stickade jag vriden resår längst ner istället för resåren med lyfta maskor som används i resten av mönstret. 

Och sen gjorde jag den kortare, men det gör jag alltid. Att vara 152cm gör att jag inte ens läser vilken längd koftor ska ha, jag mäter på mig själv och andra koftor jag gillar istället. 

Garnet är Chickadee från Quince and co som jag köpte när de sålde ut ett garn som var "almost Chickadee". Sen har jag indigofärgat det själv.
Resultat: Supernöjd!

Och för er som undrar över klänningen jag har på mig så har jag sytt den själv, men den får ett eget blogginlägg snart.

Ishi klänningen

Det här var en sån klänning där jag fick syn på mönstret, köpte det direkt, skrev ut på skrivaren och sydde på samma kväll. Till och med korten togs den kvällen!
Mönstret heter Ishi dress och jag fastnade direkt för de stora fickorna. Egentligen ska den sys i vävt tyg och ha dragkedja eller knappar bak men eftersom att alla vävda klänningar bara blir hängande utan att användas så gjorde jag den i trikå istället. Bakstycken är gjort i ett stycke istället för delat, gjorde halsringningen pyttelite större bara så huvudet går igenom. Tygerna kommer från kläder jag och Astrid växt ur, två av mina t-shirts och en av hennes tunikor blev tillräckligt med material för en klänning.

Lite stor är den eftersom jag sydde i storlek fyra år, men tror den blir bra att ha i sommar (inte på förskolan, där är den nog mest ivägen när överdragsbyxor och grejer ska på) men typ för att skrota runt i hemma eller i mina svärföräldrars stuga. Och så småningom blir den ju lagom :).

Paraplyet är den absolut bästa grejen här hemma just nu, måste köpa en barnvariant till henne. Det är ju en bra grej att tycka om när en bor i Göteborg också!

Little wave

Andreas Little wave har varit klar ett bra tag nu, men det finn aldrig riktigt tid för mig att fotografera honom. Är vi ute är ju Astrid såklart med, och Astrid är aldrig någonsin still. Den här dagen var hennes farmor och farfar med så då fick vi fotat lite trots stark sol (det har ju annars inte varit ett problem denna våren). 

Jag är verkligen otroligt förtjust i det här mönstret. Det är välskrivet, lätt att följa och roligt att sticka och strukturen är precis lagom stor. Först trodde jag dock att den inte skulle synas alls, men det tar ett par repetitioner av mönstret innan det framträder helt tydligt. 

Den här axelkonstruktionen är verkligen smart! Saddle shoulders heter det väl på engelska, men vad är det svenska namnet?

Garnet är mohairtweed från Magasin Duett och jag gillar det verkligen. Ger skön struktur och känsla. Andreas gillar det också, och den här koftan var faktiskt en födelsedagspresent till honom. Han fick välja modell (med lite stickmönster-guidning av mig) färg och knappar och så stickade jag. Att överraskningssticka tröjor tycker jag är lite svårt, jag vill gärna att den som får tröjan kan prova flera gånger under tiden och vara med och tycka till om saker. Trist att sticka en hel tröja till någon och så var färgen lite fel eller halsen lite för snäv eller något annat.

Rymdklänningen

Jag är så nöjd med den här klänningen! När jag precis började sy på riktigt tipsade någon mig om Shaukat och jag kunde bara inte låta bli att köpa det här fantastiska Liberty tyget där. Rymd-marmorerat Liberty of London tyg liksom, det går inte att motstå! Men även om tygerna är billigare där så är de fortfarande dyra så tyget blev liggande länge i skåpet utan att jag vågade sätta saxen i det. Nu är jag glad att jag vågade för jag är riktigt nöjd! Även om jag hela tiden tänker "kunde det blivit bätre?" så vet jag nånstans att nä just nu kunde det inte det, och det är bättre att använda tyget nu när jag är som allra mest förtjust i det än att det får ligga i tio år eller så utan att användas.

Mönstret är en blandning av två andra plagg, dels zippy top (fortfarande utan dragkedja) som blivit min favoritöverdel och sen kjolen från Factory dress. Men kjolen är ju egentligen bara ett rakt stycke tyg där framstycket är lite bredare än bakstycket så att det blir stora veck fram och små bak. Min klännings sammanlagda veck är ca 20cm fram och ca 8-9cm bak.
Och så har den fickor såklart! Det här är den andra varianten av mix-klänning jag gör, men den första brunrutiga har inte hamnat på bild än.

Sen är jag också mycket nöjd över att jag vågade mig ner i källaren för att fota! Vi har massor av outnyttjade rum i källaren till hyreshuset jag bor i och jag har flera gånger tänkt att det vore himla bra ställe att fota på. Men att släpa ner stativ kamera och självutlösare har känts lite fånigt. Idag gjorde jag det och det gick jättebra! Den fåniga känslan försvann direkt och det var en precis så bra "fotostudio" som jag tänkte! Rejält högt iso-tal bara så funkar det, grynigheten får jag stå ut med.

Stickningen badar

Jag skrev ju om min lintröja häromdagen och att lin beter sig helt annorlunda än ullgarn. Jag tycker inte det ska avskräcka om du vill sticka i lin, däremot vill jag verkligen poängtera att du ska göra en provlapp och sen behandla din provlapp som du tänker göra med ditt färdiga plagg sen. I mitt fall alltså lägga i blöt, glömma bort det i en timme eller två och sen ta upp det för att torka. 

Men som ni ser på bilden är ju det som ligger i blöt lite större än en provlapp, och det är för att jag inte riktigt vågar lita på provlappen. Jag provar mina plagg ofta under stickningens gång, och jag kunde liksom inte tro på att de färdiga plagget skulle bli bra eftersom stickningen var helt gigantisk. Så lite då och då blöter jag ner hela stickningen och så får det torka över natten. Lin torkar fort, om jag blötlägger på kvällen så är det torrt nästa dag. Funkar jättebra! Då kan jag prova och sen lugnt sticka vidare. Har dock ingen aning om hur det påverkar kabel och sånt, men jag skulle ju inte lägga mina signature needles i blöt direkt. 

Nu är jag nästan halvvägs på min blå lintröja och jag är så nöjd! Indigofärgen är så djup och levande. Passformen blir också bra, jag gör en slags variant på Holly med en helt annan stickfasthet och utan hålen.

Stapelklänningen

Den här klänningen har varit klar ett tag och är väl använd (syns tex på att den är rätt skrynklig, mitt strykjärn används bara när jag syr ett plagg och i princip aldrig efter det...). Tyget är heeeeeelt ljuvligt och kommer från det japanska märket Nani iro. Det är ett nytt favoritmärke för mig, lite som att blanda Marimekko med Liberty of London och slänga in lite japansk stilkänsla. Dvs perfektion i mina ögon! Jag har köpt Nani iro från två olika japanska säljare, Miss matatabi och Shimgraphica (är ej sponsrad men blir gärna :p ). Kan varmt rekommendera bägge! Och om ni köper så tänk på att de säljs i halvmetrar och bara är 110cm breda. Till den här klänningen gick det åt 2m. 

Tygkvaliteten heter Double gauze och är tunn supermjuk bomull, typ som gasväv i flera lager (ja, alltså här då i dubbla lager, därav namnet). Jag vet inte vad det heter på svenska, nånstans såg jag det kallas dubbel gasväv men det är ju ett rätt trist namn på en fantastisk kvalitet. Hoppas på att det får större spridning för det är typ som att ha på sig pyjamas.

Mönstret på klänningen heter Staple dress, och jag gjorde exakt enligt mönstret men skippade resåren i midjan.   

Bilderna på mig har Karin tagit, vi var nämligen ute häromdagen och fotade hennes jättefina whippet Ipa. Så himla fin hund, och så rolig att fotografera djur!