Kerstin

Nästan alla mina halvvantar har blivit utslitna eller tappats bort så jag behövde sticka mig ett nytt par. Valet föll på ett par korta Kerstin, ett mönster jag gjort till Vantar för alla årstider.
En snabb och rolig stickning, flerfärgsstickning är verkligen min absoluta favoritstickning.

Till de här korta vägde jag garnet för att se hur mycket som gick åt. I Rauma finullgarn blev det 23g grått och 13g vitt. Bra restgarnsprojekt alltså!

Och jag har inte piercat mig (än) jag har bara köpt en fejkvariant som jag har för att känna in det lite. Tack för peppande kommentarer på instagram!

Pyjamas och yoga

Efter att ha sytt randiga pyjamaser (hur böjs det order egentligen?) till Astrid blev jag sugen på att sy en till mig själv också. Jag ser framför mig hur vi i sommar ska äta frukost ute i solen på altanen i svärföräldrarnas stuga och vara klädda i våra likadana pyjamaser och allt är sådär ljuvligt och vi har plockat blåbär att ha i filmjölken osv. Kommer förmodligen inte hända men ändå! Oavsett så har vi nu matchande sovkläder. Bara Andreas kvar att sy till :)

Mönstret är mitt eget, ett modifierat t-shirt mönster och ett par leggings med lite extra vidd och mudd i midjan och vid fötterna. Tyget kommer från Rosa Huset. 

När Karin hjälpte mig fota fick jag feeling och ville visa mina yoga-moves och hur långt jag kommit. mycket stolt över att kunna sätta huvud, händer och fötter på rad! Och så tycker jag ränderna blev så fina på bild på det här sättet. 

 Väldigt stolt över detta också (inte helt korrekt utfört på bilden, borde använt en yoga-kloss som hjälp). Men jag kan stå såhär rätt länge! Känner mig stark.
Jag har alltid gillat yoga och i min utmattningsdepression är det verkligen en räddning. Oftast orkar jag bara göra 15-20 min men den korta tiden gör mig alltid lugnare. Om jag är en usel trött förälder så kan jag gå och göra yoga i en kvart och sen ha mer tålamod. Plus att jag blir starkare och det känns gött!

För det mesta tränar jag yoga med youtube videos, jag gillar tex Yoga with adriene. På instagram måste jag tipsa om NolaTrees, fantastisk yoga förebild! Jag orkar verkligen inte med konton som Yoga girl och liknande, superlyckliga (på ytan) smala vita personer som gör yoga på stranden osv får bara mig att känna mig kass och olycklig. Särskilt nu när psyket är extra känsligt. Så jag är glad att det finns andra alternativ! (och alltså ni som gillar yoga girl och liknande konton får såklart göra det, det är bara jag som inte orkar).

En helt vanlig klänning

Klänningen jag sydde till Astrid och broderade på skrev jag ju kom från rester av en klänning jag sytt till mig. Och den här var det! Bara en helt enkel klänning i min vanliga modell, modifiering av Zippy top + kjolen från Factory dress. Funderar på om jag ska brodera på den här också men har inte bestämt mig än.

Tack till Katarina som tog bilderna!

Nåldyna på armen

För nästan precis ett år sedan gjorde jag min första variant av nåldyna med resår för att kunna sätta fast på armen. Den gången gjorde jag dock misstaget att använda locket till en gammal currypaste-burk, och trots disk så stank den verkligen av curry. Så jag slängde den och gjorde en ny rätt snabbt. 

Den här har alltså nästan ett år på nacken men har inte hamnat på bild förrän nu. Flitigt använd är den, jag skulle tro att den här är den mesta använda hemmasydda saken jag har. Och denna gång använde jag locket från en barnmatsburk som inte luktar alls (diskad också såklart). Superbra att ha!

Precis som förra gången använde jag en tutorial från Docksjö.

Grön Blue Sand

Den här koftan är nästan det enda jag har på stickorna just nu (förutom två trista ufon), väldigt ovanligt för att vara mig. Men jag har varit ovanligt trött senaste tiden och inte haft någon lust att lägga upp något nytt. Att den här koftan kommer bli toppenfin tror jag dock verkligen på, min favoritmodell Blue Sand och mitt favoritgarn Wollmeise. Skön goskofta. 

Robotarmar förläng er!

Astrid fyller år i nästa vecka och eftersom hon är ett stort fan av barnprogrammet Team Umizoomi tänkte jag att jag skulle virka figurerna från barnprogrammet till henne. Först ut var figuren Bot, en robot vars uttryck "robotarmar förläng er" är det enda sättet att få på Astrid kläder på morgonen utan att någon av oss bryter ihop och börjar gråta.

Jag kan inte virka utan mönster så även om jag tyckte att det här var i dyraste laget för en virkad amigurumi så köpte jag det. Några fler figurer blir det dock förmodligen inte, jag glömmer alltid hur fruktansvärt tråkigt jag tycker det är att virka. Ont i axlarna får jag också, så nej det är inte min grej. Jag hoppas i alla fall att Astrid gillar sin figur!

Rött och rosa

Vem bestämde egentligen att rött och rosa inte ska kombineras? Tur att såna gamla regler inte brukas längre, jag älskar rött och rosa tillsammans! Och särskilt tillsammans med orange, ljuvligt!

Trött

Känslan just nu illustreras väl av Astrid på bilden. Jag är så TRÖTT. Har gjort massa utredningar som försäkringskassan begärt, och även om det har känts bra har det tagit enormt på krafterna. Ja alltså bara kontakten med fsk tar ju på kraferna, tack o lov är de som gör utredningarna inte anställda av dom utan av sjukvården på nåt sätt så den kontakten har i alla fall varit bra. 

 Långsamt långsamt har jag börjat få mer energi de senaste månaderna men det här slukade det lilla jag samlat på mig. (jag är alltså sjukskriven för utmattningsdepression sen ett år tillbaka, som kom efter att Astrids allvarliga lungsjukdom bröt ut. Mer om det finns samlat under etiketten Astrids sjukdom). 

Så jag som alltid är usel på att svara på mail är nu ännu sämre, och blogginläggen kommer sporadiskt. Jag gillar verkligen att blogga men jag tänker ibland på hur bloggen är en sån illusion, nu mer än någonsin. Via bilderna är det ju lätt att få intrycket av att allt är så bra, att jag syr och stickar och fotograferar och det gör jag ju, det är det som håller mig uppe. Det är liksom inte lika lätt att blogga om ångest och besök på psykakuten. Men det går åt rätt håll nu, och för första gången sen jag blev sjuk kan jag faktiskt tro litegrann på att jag kan må bättre. Det är skönt. Tar bara så förbannat lång tid allting. 

Första hjälpen väskor

Jag har jämt en massa småsaker som skramlar runt i botten av mina väskor, ni vet plåster, tamponer, nån karta med värktabletter osv. Så jag bestämde mig för att sy en liten väska för att samla ihop allt. Först sydde jag den bruna som blev för stor. Sen sydde jag den gröna som fick en ful och klumpig dragkedja. På tredje försöket sydde jag den blå och den blev perfekt för mina behov. Supernöjd! 

Den här kommer säkert också bli bra att ha, på resor eller liggandes under barnvagnen. Till den använde jag mönster och beskrivning från Delia Creates. Epi-pen Case heter det och finns här.  Tyget är rester från en klänning jag sytt och förstärkt med vliseline.

Den blå blev jag som sagt mest nöjd med. Jag utgick från den här beskrivningen men minskade ner storleken lite och la till ett innerfoder. Själva modellen är väldigt smart så jag kommer absolut sy fler såna här i större storlekar att ha som neccessär mm. 

Tyget och dragkedjan kommer från Stoff och Stil, en rätt tunn bomullsväv som jag förstärkt med vliseline. 

 Rymmer det nödvändiga! Värktabletter, allergitabletter, tamponger, plåster, sårtvätt, dextrosol, pincett och en liten ihopfällbar sax. Sånt där som behövs då och då.

Det här är de mått jag hade. De är inte helt rätt uträknade (dvs stämde inte perfekt när jag sydde ihop) men allt höll sig i alla fall inom 1cm sömnsmån så det fungerade. Mycket nöjd och kommer sy fler!