På Amundön i hemstickat

 Vi skulle åkt till Rekofestivalen på Nääs igår men min hjärna klarar inte av att träffa folk så vi åkte en förmiddagstur till Amundön istället. Där var det nästan folktomt, bara någon enstaka människa och hund och så vi då. 

Det är så fint där, och det finns så många vackra träd! 

Astrid valde sina kläder själv, som alltid, men igår valde hon faktiskt kläder som jag ville fota. Den här tröjan har jag längtat efter att få fotografera men det har inte blivit av förrän nu. Jag stickade den som terapistickning när jag precis blev sjukskriven, alltså för 1 1/2 år sen. Inget mönster, bara eget hittepå med bokstäver och figurer plockade från korsstygnsböcker.

Garnet är Drops baby merino, en av mina budgetfavoriter. Den rosa har jag dock färgat själv eftersom jag inte hittade någon så knallrosa som jag ville ha det i.

 Barn alltså, inga mellanting. Antingen springa eller så är hon suuuuupertrött och måste bäras. Andreas har sin Grettir på sig, hela familjen hade hemstickade tröjor!

Vi fikade såklart! Kaka, macka och chokladmjölk. 

Hoppa själv

Och hoppa tillsammans. Astrid har valt mina kläder också, klänningen kallar hon för chokladmjölksklänningen. Såklart det är! Mer om min kofta hittar ni här på ravelry. 

Bomberjacka

Så jag föll dit på en trend i år, jag blev supersugen på en bomberjacka (jag har iof inte jättekoll på mode, men jag tror att det är en stor trend? Eller så var det en trend förra året och jag är helt ute :P). Men jag köpte såklart inte en, jag tar varje chans att sy!
Mönstret är Rigelbomber från Papercut Patterns och tyget är ett double gauze tyg från Miss Matatabi i bomull, och så har jag haft hyffsat tjockt mellanlägg för stadga.

Bomberjackor är supersnygga på alla andra, på mig själv är jag mer tveksam. Jag tycker själva jackan blev snygg och jag gillar den på de här bilderna, men trots att den blev klar för över en månad sen har den knappt blivit använd. Jag är lite osäker på vad jag ska ha för kläder till den och jag har inte tillräckligt med ork och energi för att planera outfits så jag slänger bara på mig det vanliga och så blir den här jackan hängande. Men det kanske går över, förhoppningsvis slänger jag snart på mig den här jackan också. 

Rosa är en sån färg som jag älskar men oftast inte känner mig helt bekväm i. Jag blir lätt "gullig" med mina 152cm och runda ansikte, och rosa förstärker gulligheten vilket jag inte gillar. Men rosa foder är perfekt! Jag blir glad när jag ser det! Dessutom är det i trikå = supergosigt att ha på sig. Det kommer från Rosa Huset för den som är intresserad av det (som vanligt ej sponsrad). 

Fickorna är också rosa, med ett tyg från Cotton and Steel. Det var svårt att få med fickorna ordentligt på bild, det här tyget gör att de inte riktigt syns. Jag är i alla fall väldigt nöjd med dem och stolt över att ha fått till skitsnygga (om jag får säga det själv) passpoalfickor (welt pockets på Engelska).

Oavsett om den blir använd eller inte så var den väldigt rolig att sy och jag är stolt över den! Jag sydde storlek M rakt av utan några ändringar, jag tyckte inte FBA behövdes den här gången (sydde som alltid en toille först för att prova). Enda ändringen är att jag förkortade ärmarna 3cm. Och just det, fodret ingår inte i mönstret så det la jag till med hjälp av den här beskrivningen.

Hela

När jag såg Maria Carlanders fina version av Hela var det kärlek vid första ögonkastet och jag bestämde mig för att sticka en sån till mig själv. Jag gjorde den dock som kofta, tröjor blir sällan använda i min garderob. Så jag stickade den runt och klippte sen upp den fram. 

Jag har stickat islandströjor förr i Peruvian Highland wool och då har jag fått precis samma stickfasthet i det som andra mönstret angett för létt-lopi. Så jag köpte garn i de färger jag skulle ha och glad i hågen tänkte jag sätta igång. Bara för att inse att mönstret är gjort för tjockare garn, rejält mycket tjockare garn. Såna här saker händer mig jämt just nu, min utmattade hjärna är fortfarande inte att lita på. Efter att ha krisat lite bestämde jag mig för att sticka koftan enligt Riddaris mönster (men la till förkortade varv i nacken), och med lite ändringar i Helas diagram funkade det fint! Så jag har inte följt mönstret alls, mer än att jag använt diagrammet. 

Medvetet gjorde jag den lite för stor, det här är en kofta för promenader och allmänt mys och de ska vara lite stora tycker jag. Det är skönast så. 

Och här är en bild på mig när jag fotar mig själv (med självutlösare i handen som ni ser)! Jag har blivit lite modigare med att släpa med mig stativet ut i närliggande parker, särskilt Flunsåsparken (som vi bor precis bredvid) är nästan alltid folktom. Bara enstaka hundägare passerar och de ger mig rätt konstiga blickar där jag står och posar i skogen, men det kan jag leva med. Jag har insett att jag är mycket mer avslappnad med att ta kort på mig själv än när jag ber andra, även om hundägare glor :P.

Snickarklänning

Häromveckan fick jag ett stort sug efter en snickarklänning (eller vad det nu heter), mest för att min kompis Karin pratat mycket om att hon ville sy en. Och eftersom jag ibland är rätt impulsstyrd (hej adhd) så sydde jag mig en sån. Och det är jag glad över för jag är supernöjd med den! 

Mönstret är delvis egengjort, kjolen är en a-linjekjol som jag gjort mönstret till själv (med hjälp av Karin och en mönsterbok). Överdelen är från mönstret Turia Dungarees från Pauline Alice. Jag kan egentligen inte alls rekommendera mönstret, det förvirrade mig mer än vad jag hade hjälp av det ibland, men det var ändå skönt att ha någon slags form att gå efter. 

Baksidans fickor är MYCKET större än de fickorna som kom med mönstret. Vem vill ha pyttesmå bakfickor? Inte jag i alla fall. Som ni ser ligger inte baksidan helt slätt mot kroppen, varför vet jag inte men det stör mig inte supermycket. Fast lite stör det mig. 

Jag är nöjd! Den är bekväm med stora fickor = perfekt för lekplatshäng och annat i sommar. Och den var jätterolig att sy. Gula stickningar på blått jeanstyg är verkligen oerhört tillfredsställande sömnad.

Jeanstyget kommer förresten från Jonic, om någon annan letar jeanstyg (jag är ej sponsrad). J163 heter det och har lite stretch i sig.

Klänningen Sally

 Jag har sytt ännu en terapi-klänning till Astrid, terapi på så sätt att jag tycker vävda klänningar i barnstorlek är väldigt roliga att sy men de lär inte bli använda särskilt mycket. Den här gången testade jag ett nytt mönster som heter Sally och som kommer från Very Shannon.

Egentligen vet jag inte riktigt vad jag tycker om det här mönstret. Hela överdelen är fodrad och den blir väldigt snygg på insidan när alla sömmar är dolda i fodret, men det var lite väl pilligt och omständligt att sy den. Det förtog lite av det roliga. Dessutom skulle jag nog sytt en större storlek, jag sydde storlek 3år eftersom Astrid precis fyllt 3, och den sitter okej när hon har den på sig men är lite svår att få av och på. Astrid hatar den, förmodligen kan hon inte röra armarna tillräckligt mycket i den, och så fick hon panik när hon inte fick av den själv. Men kjolen med de stora fickorna är härlig, kanske kombinerar jag den med en annan överdel i framtiden. 

För att över huvud taget få på klänningen på Astrid valde vi tillsammans ut ett märke att sätta på. En boll blev det, såklart, Astrid älskar bollar. Jag måste köpa fler såna här märken, när jag märkte att klänningen var i minsta laget försökte jag dra loss det igen men det sitter som berget. Kanske blir det en gåva till något annat mindre barn som också älskar bollar. Eller så säljer jag den så småningom, det borde väl finnas fler boll-älskande barn som vägrar kläder utan fotbollar på?

Me Made May

Känner ni till Me Made May? Det är en slags utmaning som går ut på att under maj använda så mycket Me-Made (alltså hemgjorda/egengjorda) kläder som möjligt. De flesta utmanar sig själva på olika sätt, tex att använda minst ett egentillverkat plagg om dagen eller ett i veckan osv. Själv är jag för trött just nu för att orka med någon utmaning men jag använder numera hemgjorda kläder varje dag hela året om ändå :P. Min största behållning av Me Made May är hashtaggen på Instagram, där finns det otroligt mycket inspiration för sömnad (och lite stickning också, men helt klart mest sömnad). Så tips är att kolla in  MMMay eller MMMay16 för inspiration. Själva utmaningen går inte alls ut på att dokumentera sina kläder men många gör det och jag älskar att få se allas kläder! Plus så gött att få se vanliga kläder på olika typer av kroppar.

På bilden ovan är alla synliga kläder utom sjalen gjorda av mig, plus även trosorna som inte syns. Både koftan och klänningen ska dokumenteras bättre någon gång när den här sega förkylningen släpper taget.

Jättetråkiga filten

 Den jättetråkiga filten jag skrev om häromdagen är den här filten. För fyra år sen tyckte jag att det var en bra idé att börja på en mormorsrutefilt och virkade en miljard små cirklar. Sen satte jag ihop två rader och tröttnade. Nu fyra år senare har jag noll stickinspiration så jag plockade fram filten för att kanske faktiskt göra klart den, alternativt komma en bit på vägen innan jag lägger undan den i fyra år till. Vi får se, det beror på när jag återfår suget efter att lägga upp något nytt.

Den blir i alla fall väldigt fin. Mönstret till rutorna heter Flowers in the snow och garnet är mängder av olika sorters men mest Kampes tvåtrådiga. Än så länge har jag gjort 7 rader med 15 rutor i varje, återstår ca 10 rader. Trååååååkigt.

Vitsippor och snor

Samtidigt som det är värmebölja här så har vi fått dubbla förkylningar. Först en liten förkylning med halsont, sen frisk en dag och så en förkylning till med feber, snor och hela köret. Tack livet! Men innan dess hann Astrid leka med sin kusin vid en fin bäck där det växte vitsippor.

Nu ska jag återgå till att virka på en jättetråkig filt, snyta ut enorma mängder snor och kolla på Parks and recreation. Bästa sjukserien.

Grannys favorite

Astrid har länge pratat om att hon vill att jag ska sticka en blå kofta till henne. Det här är första gången hon uttryckt en önskan om något stickat (som inte inbegripit att typ sätta en stor fotboll mitt fram på tröjan) så jag blev glad och letade genast i garnskåpet efter något passande. Hittade en härva Wollmeise DK som jag tänkte skulle räcka, letade upp ett passande mönster stickat uppifrån och ner för att maximalt utnyttja garnet och satte igång.  Under arbetets gång har jag flera gånger visat koftan för Astrid och vi har pratat om att den är till henne, en blå kofta som hon vill ha, och hon har varit jättenöjd.

Så blev den klar häromdagen och jag visade den för Astrid. Som blev skitarg. "JAG VILL INTE HA EN BLÅ KOFTA JAG VILL HA EN LILA KOFTA". Och så slängde hon iväg den.... Håhåjaja! Hon har stark vilja den ungen! Jag tar det med ro och tycker det är rätt kul, och förmodligen kommer den bli använd när den väl ligger i lådan och hon har vant sig lite vid den. Och hon har varit med och valt knapparna sen när den blev klar, tyvärr hade jag inga lila knappar men gula var hon nöjd med.

Mönstret heter Grannys favorite och stickas uppifrån och ner. En härva (drygt 200g) wollmeise DK räckte precis till storlek 3 år. Jag gjorde lite ändringar, sticka knapphål hela vägen, gjorde inte lika många ökningar i sidorna som mönstret skrev (är inte så förtjust i a-linje koftor) och så gjorde jag ribbade ärmslut istället för rätstickning pga att ribbade ärmslut är så mycket mer praktiskt på barn. Och praktiskt går alltid före fint på barnplagg.

Namnlappen har jag tryckt själv, köpte sån gummimatta att göra egna stämplar av och karvade ut Astrids namn. Är nöjd med dem, gillar att de är lite operfekta sådär.