Jag har funderat lite på varför jag är så glad att jag lärt mig sy, för om det är något som är säkert så är det att det inte är billigare att sy kläder än att köpa dem i affär. Jo det kan förstås vara billigare, det finns billiga tyger också om en letar lite (på loppisar tex), men för det mesta är det inte billigare än att köpa kläder på de stora kedjorna. Att det är helt galet att en t-shirt på HM kostar 69kr vet så gott som alla, vi känner till att någon annan betalar - sömmerskan som syr den i slavliknande förhållanden, naturen som blir förstörd av bomullsodling och gifter mm, men det är ändå svårt att motivera sig till att sy kläder som bara i materialkostnad blir dyrare än att köpa färdigt. Plus att symaskiner kostar en bra slant de också! Så jag tänkte att jag skulle skriva varför jag är så glad att jag lärt mig sy. Det kanske blir långt och jag räknar med att komma på fler anledningar senare, så jag kallar det här inlägget del 1. Lite av det här kan appliceras på stickning också, men allra mest handlar det om sömnad.
1. Kroppsacceptans
Sen jag lärde mig sy kläder som passar min kropp har min acceptans för min kropp ökat dramatiskt. Köpa kläder sitter alltid lite fel, veckar sig någonstans, är för stora i axlarna när de passar bysten mm. För mig som är så kort (152cm) så är dessutom alla kläder för långa, midjan hamnar för långt ner och byxor och leggings får jag ibland lägga upp så mycket som 20cm (!). Och som alla människor i vårt moderna samhälle har jag ju lärt mig att min kropp hela tiden behöver förändras, dieter hit och dit, kroppen ska lyftas och hållas in och tuktas, och all annat skit som hela tiden slängs på oss från reklam och media. När jag syr kläder själv som passar min kropp anpassar jag ju tyget för att passa kroppen och jäklar vad det gör skillnad! Dels fysiskt, kläderna blir bekvämare, men så mycket psykiskt också. Jag har ingen önskan om att ändra på min kropp längre. Känslan av att kroppen är "fel" blir mycket mindre när kläderna sitter bra, och jag känner mig mycket snyggare. Min ökade kroppsacceptans beror nog i och för sig lite på ålder också (älskar att bli äldre och mer säker i mig själv), och så tackar jag verkligen den delen av internet som kämpar för kroppsacceptans. Men mycket är det också att jag numera har kläder som sitter bra på mig. Och det behöver inte vara svårt! Tänk midja tex, det är inte svårt att förlänga/korta midjan på ett klänningsmönster men det gör så mycket för passformen. Och så rekommenderar jag ju alla med stor byst att lära sig FBA.
2. Jag syr och stickar efter behov och slipper "påhittade" behov
Att gå på stan i jakt på efter säg ett par nya byxor leder i alla fall för mig till att jag genast drabbas av habegär för ca en miljon andra saker. Och istället för byxor kommer jag hem med en klänning, kläder till Astrid, osv. Tror inte att jag är ensam om detta. Dessutom så drabbas jag alltid av "påhittade behov". Med det menar jag de behov som man plötsligt känner att man har, trots att de inte fanns tidigare. Jag känner plötsligt att jag MÅSTE ha ett rött halsband bara för att det var så fint i affären och någonstans står en skylt om att ett rött halsband är ett måste i en basgarderob osv. Det låter så banalt när det står skrivet såhär, men det sker ju mer undermedvetet och jag lovar att alla drabbas av det.
Att inte gå på stan gör att jag får mindre intryck av prylar och saker = konsumerar mindre. Naturligtvis drabbas jag av köplust ändå (ååååh alla fina tyger och garner som finns!) men överlag så ser jag reklam för tyger och garn i mycket mindre utsträckning än vad jag ser reklam för kläder och prylar och då blir mina inköp automatiskt mer välplanerade.
Dessutom känner jag mindre stress inför att hitta plagg som passar mig och min stil. Förr om tex Monki hade många kläder som jag gillade kunde jag köpa många plagg trots att jag inte behövde dem just då, eftersom jag tänkte att nästa höst kanske jag inte skulle gilla något av plaggen. Eller köpa två kjolar på en gång utifall att en skulle bli sliten. Nu känner jag inte så längre för jag vet ju att det bara är att sy en likadan till sen om den första blir utsliten. Så jag syr och stickar efter behov istället för att påverkas utifrån med behov som andra skapat för mig.
3. Att slippa utnyttja andra, eller i alla fall utnyttja andra mindre
Som sagt så vet alla att våra kläder sys av människor i andra länder under rent slavlika förhållanden. Det är vidrigt! Och jag vill inte vara en del i det. Så jag försöker köpa ekologiskt och fairtrade, men det är dyrt och jag har inte så mycket pengar. Och då är det faktiskt billigare att sy. Det är billigare att köpa ekologisk trikå än att köpa en ekologisk och fairtrade märkt t-shirt.
4. Kläderna håller bättre
Kläder som jag syr själv håller så otroligt mycket bättre. Dels har jag förkrympt tygerna så jag slipper överraskningen i att en klänning som gick till knäna i affären knappt täcker rumpan efter en tvätt. De är också mer välsydda, även hos en nybörjare. Titta på sömmarna i kläderna hos kedjorna och ni ser snabbt att de är verkligen inte snyggt gjorda. Vilket inte är konstigt, de är tillverkade under fruktansvärda förhållanden av människor som inte har utbildning inom sömnad eller intresse av det och dessutom måste allt gå supersnabbt. Det är som att vi inte förstår att kläderna inte sys av maskiner utan av människor. Här i Sverige när någon syr har den personen ofta ett textilt intresse, kanske en utbildning bakom sig, och stor kunskap om material och teknik (eller får i alla fall det på vägen). Men i de länderna där våra kläder tillverkas är det ju mängder av totalt ointresserade människor som syr, de gör det bara för att överleva. Och de som har intresse får knappast tillfälle att utveckla intresset.
5. För att jag tycker att det är kul
Det här är nog den viktigaste anledningen. Skulle jag inte tycka att det var kul skulle jag ägna mig åt något helt annat istället! Men jag kan verkligen rekommendera alla som vill lära sig att göra det!
