Känd på Ravelry

Jag har inte orkat blogga eller instagramma så mycket senaste tiden, men det händer visst saker på internet ändå! Tex ligger min variant av sjalen Waiting for rain överst på Ravelry, väldigt roligt att bli utvald som inspiratör där!

Enklaste benvärmarna

För ett tag sen var Emilia och hennes familj hemma hos oss och hälsade på (vi lärde faktiskt känna varandra genom våra killar, hennes man och min Andreas var jobbarkompisar för några år sen) och ett av hennes barn hade ett par benvärmare som Astrid blev störtförtjust i. När de åkt så sa hon att hon ville ha likadana, så jag tog ner min restlåda med peruvian highland wool från Filcolana och så valde vi tillsammans ut färger. Ett jätteroligt och snabbt litet projekt som blev färdigt på några få kvällar!

Det är enklast möjliga, 44m för resåren och 48m för benen, helt raka tuber bara. Både Astrid och jag är nöjda och de värmer hennes ben de dagar hon har jacka istället för overall.

Mera silver

Jag skrev ju tidigare om att jag går en kurs i silversmide och det här är lite fler saker jag har gjort. Fågeln var det första jag gjorde, inspirerad av Karin Fernér och hennes fantastiska fåglar, och egentligen är jag inte helt nöjd med den. Men jag övar på att tänka good enough, och det här är ju faktiskt det första jag gjort i silver någonsin!

Kvinnotecknet är jag supernöjd med, kanske mest nöjd med av allt jag gjort på kursen. Har haft det på mig varje dag sen jag gjorde det! Det är ju inte så nytänkande men jag är nöjd över proportionerna och upphängningen (det sitter två halvcirklar på baksidan som kedjan går igenom). Plus att allt faktiskt inte behöver vara nytänkande och innovativt.

Julklappar och feministiska änglar

Fortsätter på temat julklappar och feminism, här sammanslaget! Förra året photoshoppade jag ihop olika förebilder jag har till ett gäng med feministiska julänglar att pynta med och i år hamnade några utav dom på en julklapp. Om någon annan vill skriva ut egna feministiska änglar så finns de att hämta här via min dropbox. Jag har fortfarande inte kommit till skott med att göra riktiga gammeldags kristyränglar av dem, men jag ska! 

Jag bestämde mig för att sätta bilder på baksidan av etiketterna jag visade häromdagen så att Astrid kan se vem paketen är till (och för att jag tycker att det är fint med bilder). Sen har jag skrivit ut en mall för pappersrosetter från Kreativa Karin, superenkla att göra och jag tycker det blev så fint! Jag förstorade dem lite bara och gjorde dem i lite tjockare papper (hittade ett gäng överblivna fotoalbumsark i en låda hemma som har varit utmärkta för olika pyssel).

Nu är alla julklappar för i år klara, skönt men också tråkigt eftersom jag har fler idéer kring hur jag vill slå in paketen... :P. Det är det enda tråkiga med att ha dragit ner på julklapparna - jätteskönt att inte köpa onödiga grejer men så tråkigt att inte få slå in fler paket!

Feministvanten Gudrun

Det händer då och då (oftare såhär i julklappstider tror jag) att jag får mail eller kommentarer med olika frågor om vanten Gudrun, och det känns ju fint att ni tror att jag gjort det fantastiska mönstret (jag önskar att jag hade det!) men designern heter Maria Lärkäng. Så alla frågor ni har är mycket bättre att ni stället till henne :). Särskilt som jag knappt har energi att svara på frågor om mina egna mönster.

Maria har också en Etsy-shop där hon bla säljer sina vantar, så ni som vill köpa kan göra det HÄR.
Om ni vill ställa frågor till henne så är hennes mailadress asfaltsflickan(snabela)gmail(punkt)com

Julklappsetiketter

För ett tag sen köpte jag en bok om textning (kreativ textning och kalligrafi heter den) och i den stod om ett "fusksätt" att skriva kalligrafi. Då skissas texten fram med blyerts och fylls sen i med bläckpenna. Jag har skrivit lite kalligrafi för många år sen (på gymnasiet, då med riktigt flytande bläck och fjäderpenna, hej och hå så pretto) men det här fusksättet tycker jag var mycket roligare! Så nu när jag skriver julklappsetiketter har jag oerhört roligt. Kanske också för att det inte är så många etiketter att skriva, vi vuxna lottar så att vi ger till två personer var bara (sorry Isabel för att jag nu avslöjar att jag fick dig i lottningen).

Förra året skrev jag ingenting på julklappsetiketterna utan använde bilder istället, och egentligen vill jag göra det i år också så att Astrid ska kunna se vem paketen är till. Kanske gör jag både och, har en bild på ena sidan och text på andra!

Förresten, låter ni era barn tro på Tomten? Vi kommer ha tomte på julafton som delar ut paketen, men jag tycker det är svårt att låta Astrid tro helt på att det är tomten som kommer med paketen. Jag vill gärna diskutera ekonomi tidigt med henne så att hon förstår att vi inte har råd med allting, det går inte att få allt en önskar sig, men det är ju jättesvårt att diskutera om det är tomten som ger paketen? Varför får då vissa barn svindyra julklappar av tomten och andra ingenting alls liksom, om tomten nu skulle finnas borde ju barn i mindre förmedlade familjer få de finaste paketen för att jämna ut. Själv föredrar jag också att tomtar är mer av hjälpredor på bondgårdar/ i skogen än en gubbe med skägg som har en stor fabrik nånstans.

Astrids vantar

Jag har stickat ett par vantar till Astrid inspirerade av andra vantar jag sett, bla Svartir och Hvitir, men med en stickfasthet och passform som jag gillar. Har en tanke om att dela med mig av det här som gratismönster men det hade jag å andra sidan redan förra året och det har ändå inte blivit av att jag renskrivit mönstret inför teststickning. Denna trötthet och utmattning alltså, jag undrar när den ska ge sig. Så småningom kommer kanske mönster, vi får se :).

Tovade julkulor

Jag tillhör den skaran som älskar julen och ser varje år fram emot att julpynta vårt hem. Att det nuförtiden inte är så stränga regler med när saker ska fram uppskattar jag, det är ju bra att alla får göra som de vill! Vissa (jag) vill julpynta massor redan dagarna innan första advent, andra vill inte julpynta alls. Alla får göra som de vill, alla blir nöjda. 

När jag skrev om silversmidet så skrev jag ju att jag går då och då till ett aktivitetshus för människor med psykisk ohälsa, och där har jag också gjort dessa tovade kulor. Nåltovade med fastsydda pärlor och sen ett hemslöjdsband. De väger inte så mycket och passar bra att hänga i vår lilla rumsgran. Någon stor gran har vi inte, vi firar alltid julafton hos Andreas föräldrar i Norrköping så en liten rumsgran i kruka duger fint.

En prinsessdocka med svärd

Astrid gillar dockor och bäbisar väldigt mycket och i julklapp önskar hon sig "en prinsessdocka med svärd". Själv tycker jag att hon behöver en docka med mörkare hudfärg (vi har egentligen mer djurdockor hemma, men de dockor som finns är alla vithyade) så jag bestämde mig för att köpa en Rubens barn cutie till henne. 

Den klänning som följde med dockan var dock inte särskilt prinsesslik, så jag bestämde mig för att sy en egen. Jag frågade Astrid hur en prinsessklänning ser ut och hon svarade "rosa och lila med snurrkjol, och så har prinsessor krona". Okej då var det bestämt! Jag gick till panduro och köpte på mig massa grejer som kostade mycket mer än jag trott och så gick jag hem och sydde. 

Inspirerad av klänningen som dockan redan hade så blev stängningen i form av kardborre. Enkelt att ta av och på. Stenarna har jag limmat dit med ett superlim. Att sy dockkläder visade sig vara så befriande, när något blir lite skevt eller så spelar det liksom ingen roll. Helt kravlöst och lustfyllt bara, och att till och med kunna använda lim när det behövs liksom!

Kronan funderade jag mycket över. Ville ha en som var lätt att ta av och på men som samtidigt satt ordentligt fast på huvudet. Tillslut bestämde jag mig för att ta en bit spets och måla med guldfärg och sen sy fast resårband i den. Tycker den blev bra!
Svärdet har jag gjort i cernitlera och satt fast små metallfästen på baksidan som ett resårband är fäst i så att det kan se ut som att dockan håller i svärdet. 

Såhär ser alltså kronan ut när den inte sitter på dockan. 

Sen var det så otroligt roligt att sy dockkläder så jag sydde ett helt gäng till! Till de dockor Astrid redan har så är det väldigt viktigt att de ska ha skor och något varmt på sig när de följer med ut, och ofta får de stackarna bara en handduk lindad runt kroppen. Den här dockan är bättre utrustad, yllekappa, vadmalsstövlar, mössa och en väska har hon fått! Även här var det roligt och kravlöst. Beskrivningen på kappans krage var inte så bra och den blev rätt ful, så för att dölja det fulaste sydde jag bara lite langettstygn längst upp. Inte snyggaste lösningen men den duger, och till dockkläder funkar det alldeles utmärkt! Så skönt.

Alla klädernas grundmönster kommer från den här boken som jag lånade på biblioteket, och sen har jag anpassat mönstren för att bättre passa dockan. Jag har sånt mjukt mönsterpapper hemma som var toppen till dockkläder, jag ritade helt enkelt av ett grundmönster och la sen det på dockan och ritade rakt på vart jag skulle ändra.

Silver

Det finns ju faktiskt vissa (väldigt få) fördelar med att vara sjukskriven för psykisk ohälsa. Tex så finns det Aktivitetshus för folk med psykisk ohälsa på olika ställen i Göteborg, och på det som ligger nära mig har de bla kurser i silversmide! Så himla roligt. Det kostar ju litegrann men inte alls lika mycket som vanliga kurser kostar. Och väldigt skönt med lågt tempo och mysig stämning, och kunna prata med andra i samma/liknande sits som jag är i. 

Jag har bla gjort dessa örhängen som jag blev väldigt nöjd med! Enkla, men jag gillar det. Passar till mer kläder då. Och nej jag har inte såhär perfekt hud, jag har retuscherat bort ett tiotal finnar... :P

Kanta med snedslå

Tänkte att jag skulle visa den grej som faktiskt fick mig att vilja sy egna kläder, nämligen kantning med snedslå (bias binding på engelska). Jag avskyr infodringar som bara hamnar på fel plats enligt mig, och jag trodde länge att det var det enda sättet att sy en halsringning på. Så när jag upptäckte tekniken med snedslå var det som ett hallelujah moment för mig! 

Inser att det är omöjligt att fota svarta plagg, men det är den här klänningen jag råkar så på nu så det blev den. Syna inte sömmarna för noga är ni snälla, de är inte helt raka :P

Det finns massor med beskrivningar på nätet om hur det går till att göra kantning med snedslå, googla bara på Bias binding tutorial eller liknande. Jag ville mest tipsa om att det finns, för er (som liksom jag själv gjorde förr) bara trodde att det var infodringar som gällde på hemsydda plagg.

Väntar på regn

Häromdagen när jag visade min kappa så frågade flera av er vilken sjal jag hade på mig. Och den måste jag såklart också visa! Det är en Waiting for rain av Sylvia McFadden. 

 Jag tycker jättemycket om hur spetsen kommer fram som revor i rätstickningen! Perfekt för en person som mig som egentligen inte gillar hur spetssjalar ser ut, de blir lätt för gulliga för min smak. Däremot så älskar jag att sticka spets, det är så roligt! Spets och flerfärgsstickning är mina absolut bästa sticksätt, de som jag blir mest glad och lugn av att sticka.

Sjalen blir stor och går 2 1/2 varv runt min hals. Positivt nog räckte det precis med två härvor Rosy Green wool, och om någon är sugen på samma garn i samma färg så har jag forfarande kvar 5 röda härvor i min Etsy-shop. Det är svårt att fota rött, men i mitt tycke och smak är det här den perfekta röda färgen.

 Jag stickade enligt mönster men hade hört att den skulle bli lite hård i kanten så som sjalar med många ökningar lätt blir. Så på alla varv med KYOK stickade jag ett omslag mellan de två kantmaskorna som jag sen släppte på nästa varv. Då blev kanten mjuk och bra! 

Perfekt sjal! Jag har redan använt den jättemycket.

ClaraSofia Saltflinga

Ett par ClaraSofia Saltflinga sockar är klara! Jag har ju skrivit tidigare om att jag fick ett kit av Lotta med material till de här sockarna och nu är de färdiga. En fröjd att sticka och en fröjd för ögat! Och för foten också som blir varm och go :)

Snöflingor

Sånt jag gör just nu: lyssnar på deckare och klipper pappers-snöflingor. Oerhört beroendeframkallande! De översta har jag ritat på frihand inspirerad av stjärnor från pinterest, de nedersta har jag skrivit ut mallar till (sök på Star Wars snowflake templates för att hitta).

De är fotade mot mina skärmattor men jag tyckte faktiskt sax var enklare, har en liten vass sax från Fiskars som nog egentligen är en nagelsax men som är perfekt för sånt här. Nu vill jag klippa fler!

Yllekappan

Min yllekappa är färdig! Och jag vet egentligen inte om jag är riktigt nöjd, men å andra sidan är jag aldrig det när ett stort projekt precis är klart. Det är som att allt arbete och alla tankar kring projektet gör att det är omöjligt för det färdiga arbetet att leva upp till mina förväntningar. Men jag har märkt med stickade saker att får de bara ligga till sig ett tag så att de där förväntningarna släpper så blir jag nöjd sen så småningom. Hur som haver så är jag stolt över vad jag sytt och jag känner mig rätt så fin i den! Så det bådar ju ändå gott, kanske blir jag nöjd så småningom.

Mönstret heter Waver jacket och kommer från Papercut patterns. Jag har gjort lite ändringar, bland annat har jag ställt ut den några cm extra i varje sida för att få den mer a-linjeformad. Hur många jag la till har jag glömt, men jag tror att jag ritade till 3-4cm längst ner på varje sida (och sen drog jag en sned linje upp mot ärmhålet), så sammanlagt ökade jag alltså 12-16cm för omkretsen längst ner. För en gångs skulle gjorde jag ingen FBA, jag tyckte inte det behövdes.

 Fickorna ändrade jag också, istället för utanpåfickor gjorde jag Stolpfickor. Jag har blockat mer om det här, där finns också bilder på insidan av fickan och bilder på mina handsydda knapphål. De syns visst inte alls på de här bilderna, men det är så svårt att fota detaljer när jag använder självutlösare.

 Ylletyget kommer från Skroten i Kinna, deras tunnare variant. Jag gillar det och håller tummarna för att det håller sig fint framöver utan att noppa. Fodret (som visst inte kom med på bild här) är ett lite tjockare kappfoder i viskos som jag köpt från Mabelli.

Även om jag inte är helt nöjd så är jag ändå, på det stora hela, rätt tillfreds. Den är varm (fick testa den under minusgraderna som var nyligen i Göteborg och med en medeltjock tröja under frös jag inte alls) och jag känner mig fin i den. Rymlig och bekväm är den också, jag får plats med tjocka tröjor och har ändå rörelsefrihet (mycket mycket viktigt för mig, kanske det allra viktigaste). Det var faktiskt pga bekvämlighetsskäl jag valde en kappa med raglanärm trots att jag egentligen tycker isydd ärm är snyggare. Och så är jag stolt över att jag sytt en yllekappa!

Bloppisuppdatering

Jag rensar och rensar, har läst den där berömda japanska boken av Marie Kondo så nu ryker grejerna här hemma! Extra bra att kunna sälja av saker när man som jag hela tiden trasslar med försäkringskassan, att vara sjukskriven när jag tidigare var student och mammaledig ger inga stora pengar direkt. Så om ni är sugna på klänningar, garn, stickade tröjor eller skor så har jag uppdaterat min bloppis!

Det enklaste för mig om ni vill köpa är att maila clara(snabela)clarafalk(punkt)se, då ser jag det direkt. Stryker över så snabbt jag kan vad som blivit sålt så det syns tydligt.

Julkofta

Under lång tid, flera år faktiskt, har jag velat sticka en jultröja. Jag har velat fram och tillbaka över hur den ska se ut, och haft storslagna planer med massor av renar och andra julgrejer. I år bestämde jag mig dock för att bara sticka en enkel julkofta med stjärnor, det är vad jag är sugen på just nu. Och det är ju inget som hindrar mig från att senare sticka en jultröja till med massor av julmotiv! 

Det här ska bli en Osterkofte från Kofteboken 2 och jag stickat den i egenfärgat garn med rosy green wool som bas. Samma som jag säljer på Etsy. Får verkligen julkänslor när jag stickar på den, och jag undrar om det faktiskt inte ger mer julkänslor att sticka på en jultröja under julen än vad det ger att ha den på sig? Jag tror faktiskt det!

Kalasfin och bekväm

Astrid har börjat älska klänningar och strumpbyxor och det är det enda hon vill ha på sig numera. Klänningar förstår jag verkligen, det är ju världens bekvämaste plagg, men hur hon kan välja strumpbyxor framför tex leggings eller mjukisbrallor förstår jag inte. Gissar att det är kompisarna på förskolan som påverkat. Nåväl, allt som gör att hon faktiskt går med på att klä på sig på morgonen är välkommet! 

Jag tycker att nr1 när det gäller barnkläder är bekvämlighet. Så när Astrid vill ha klänningar är det bekväma klänningar som inte hindrar lek och rörelse som gäller. Den här klänningen från boken Sy barnens första garderob är en jättebra sån bekväm klänning. Kalasfin heter den. Jag förlängde överdelen några cm och drog av lika många från kjolen, annars gjorde jag precis enligt mönster. Den här kommer det nog bli fler av! Tyget är borstad twill från Stoff och stil som jag köpte på rea för ett tag sen, perfekt till en lite varmare höstklänning.

Håll käften jag räknar

Tidigt i höstas fick jag den här boken för att recensera i bloggen och jag såg direkt fram emot att läsa den. En bok om stickning som inte innehåller stickmönster låter spännande, något helt nytt! Och så älskar jag namnet såklart :). Nåväl, nu är det ju så att jag är sjukskriven för utmattningsdepression och jag som tidigare varit en bokmal av rang läser numera inte alls. Det går liksom inte att hålla fokus. Jag trodde att jag skulle kunna ta mig igenom den här boken som verkar rätt lättläst, men nu två månader senare har jag fortfarande bara läst två kapitel. Och två kapitel ger ju inte mycket till recension, även om det varit två kapitel som gett mersmak. Det här blir alltså mer av ett tips till alla som gillar stickning (och som har hjärnor som klarar av att läsa). Köp den eller låna på bibblan! Själv ser jag fram emot att läsa mitt exemplar när min hjärna återhämtat sig lite mer.

Selbuvotter

Rätt så ofta får jag sug efter att sticka något riktigt klassiskt. Det är något med de där gamla mönstren som är så tilltalande och vackert! Och lite tryggt på något sätt. Så jag stickade mig ett par riktigt klassiska norska selbuvantar. 

Jag googlade runt lite efter mönster och hittade det här mönstret på Pinterest, dock utan att kunna hitta källan till mönstret. Sen tog jag delar av mönstret och placerade in i min vanliga mall för vantar och anpassade mönstret så att det skulle passa. Efter att ha stickat många par vantar har jag fastnat för en viss modell på tumkil mm.

Om någon annan vill sticka dem så delar jag med mig av det anpassade mönstret. Jag vill vara tydlig med att det inte är min design utan jag har bara tagit ett befintligt mönster och anpassat det, men eftersom den andra bilden är spridd på internet utan att jag kan hitta källan så hoppas jag att det är okej. Det här är ju inte heller teststickat och om jag minns rätt stickade jag längre resår än vad som finns med i diagrammet, men ni förstår nog att jag inte tar något ansvar för det :). Jag kommer heller inte svara på frågor om vanten, delar bara med mig av diagrammet jag gjorde ifall någon annan tycker att det är lika fint mönster som jag tyckte när jag hittade det! 

Benvärmare

De här kängorna är ett av mina bästa köp i skoväg, varje höst när jag plockar fram dem blir jag förundrad över hur ett par kängor kan vara så bekväma. Några tjocka varma sockar får dock inte plats, men eftersom jag tycker det är så fint med tjocksockar som sticker upp ur skor har jag stickat benvärmare att ha tillsammans med de här skorna. Lite praktiska är de också, de värmer och när det är snö ute hindrar det snön att komma in i skorna (det behövs väl i och för sig bara under ca 2 dagar i Göteborg men jaja).

Något mönster har jag inte men jag tog samma maskantal och stickstorlek som ett par sockar ur Tant Ulltuss bok och så stickade jag ett enkelt triangelmönster. Sen är det bara raka tuber med resår uppe och nere. Enkelt och snabbt! Garnet är Rauma finullgarn, det fungerar bra till benvärmare eftersom det inte utsätts för samma påfrestning som vanliga sockar där det för det mesta behövs något syntetmaterial för slitstyrka.

Mössan Skiff - den perfekta flätmössan

November är här nu och nästan alla löv har fallit från träden. Jag mådde lite bättre igår och orkade ta med mig kameran ut för att fotografera lite stickat när det fortfarande är sådär höstfint.

Den här mössan heter Skiff och kommer från Brooklyn Tweed. Jag fastnade inte alls för den först, men så fick jag se den här versionen och såg mössans storhet. Det är ju den perfekta stora gosiga flätmössan! Sen läste jag i andra stickares anteckningar att den verkligen skulle bli STOR så jag gick ner en hel del i stickstorlek för jag vill ju fortfarande att den ska passa på huvudet liksom. Så istället för stickor 5mm valde jag 3.75 (men jag stickar löst, så kanske 4 eller 4.25 för någon med vanlig stickfasthet). Nu sitter den perfekt på mitt huvud. 

Garnet är Cascade 220 wool som jag fick över från min Migration Cardigan. 136g väger den inkl garnbollen. Nu kan vintern komma, jag är redo!