Idag är en depp-dag. Madrid är för varmt, jag känner för lite folk och jag är ledig men har inget att göra. Det är gay-parad men jag har ingen att gå dit med och känner mig för feg för att gå själv. Vi planerar att åka till ett badland på lördag men jag har bara kroppsnoja och bikiniångest och har ingen lust. Det är bara elva dagar tills jag flyttar tillbaka till Sverige, men det känns som elva evighetslånga dagar som jag inte förstår hur jag ska ta mig igenom. Och i Sverige oroar jag mig över att börja i en ny klass där alla redan känner varandra. Känner mig som hamstern på bilden (bilden hittade jag på Lisa Magnussons blogg).
Skickar över lite pepp ;)
ReplyDeleteDu har i alla fall gjort en fin Lazy Daisy tycker jag!
Trökigt med depp-dag. Dom är verkligen botten. Men jag hejjar på dig tjejen, du är grym! Tänk, bara elva dagar till kolonistuga och svensk sommar! ;-)
ReplyDeleteÄh, det går över. Man sover på saken och när man vaknar inser man att man är grym, har världens snyggaste kropp (om man drar in magen, trycker upp pattarna och inte använder fööör tajta toppar) och att man är så jäkla charmig att man kommer bli klassens nya prinsessa. Det gre' sig.
ReplyDeleteÅh, hoppas det känns bättre nu. Det är skitjobbigt med icke självvald ensamhet och kroppsnojja. Jag ville mest bara skicka lite pepp. Jag tycker att du är modig som flyttat till madrid och om det var min klass du började i så skulle jag gärna hänga med dig på lunchrasterna!
ReplyDeleteTack för peppen! Lite bättre känns det faktiskt.
ReplyDeleteKnitting seaman: Jo, jag vet, det går över. Jag hoppas jag vaknar och känner mig skitsnygg imorgon! Eller i alla fall inom en snar framtid. Fast dra in magen skippar jag gärna, har hellre lösa klänningar så den får plats :)
Jessica: Jag önskar att du gick i min klass så vi kunde hänga på lunchrasterna!
Deppardagar kommer och deppar dagar går. Du är vad jag förstår en pigg och söt tjej (bilder i bloggen!)Otroligt duktig när det gäller att skapa och har massor av "guts" när det gäller, du har ju bland annat flyttat till ett helt nytt land, och det är inte kattskit inte! ;-) Snart är du hemma igen och kan frossa i goskamrater och familj! Men som en sista uppgift i Spanien, tycker jag att du ska kika på Gayparaden iaf!
ReplyDeleteFörstår precis hur du känner! En höst för länge sedan bodde jag i en husvagn i Frankrike för jag skulle jobba hos en keramiker där. Det var rätt eländigt och jag började längta hem tämligen omgående. Minns att jag vid något tillfälle räknade veckorna som återstod och att jag skrev i antalet som återstod på varje sida i min kalender. Så någon kväll var jag väl tvungen att räkna igen, av någon outgrundlig anledning och då var det plötsligt ännu en vecka! Jag hade missat en vecka första gången jag räknade! Jag blev så knäckt att jag minns att jag låg och grinade över den för nytillkomna extra veckan! Hu! Det var hemskt! Meeen, veckorna gick ju faktiskt, om än i snigelfart, och jag kom faktiskt hem till sist! Du klarar det! Lovar!
ReplyDelete11 dagar...vad är det av ett helt liv!!
ReplyDeleteYlvasvea: Ibland är jag pigg och söt, ibland deppig, men det går över. Tack för uppmuntran! Nu har jag fixat folk att kolla in den stora gayparaden med på lördag också!
ReplyDeleteUlrika: Tack! Ja, snigelfart går det verkligen i, men din kommentar hjälpte.
Gila: jo, det är ju sant, men just nu känns det som att de elva dagarna ligger ivägen för livet...
SV: Så vill jag så klart inte ha det. Tack för att du sa till!
ReplyDeleteLykke til de siste dagene i Madrid!
ReplyDelete