Att det ska vara så svårt med pengar. Känsligt ämne liksom, oavsett om en har dom eller ej. Jag tillhör dom som inte har dom just nu, men eftersom att jag är student blir det ändå ok. Eller för att jag är från medelklassen, då kan en vara pank och erkänna det eftersom en ändå har ett kulturellt kapital. Tänker jag. Som just nu är väldigt pank, men inte skäms speciellt mycket över det.
Just nu diskuterar jag och min kille hur vi ska göra med vår gemensamma ekonomi. Vuxenpoäng! Jag är student och jobbar lite extra, han har en riktigt bra lön. Han betalar mycket för mig (flygbiljetter till Madrid t.ex.) men då känns det alltid som att jag är i tacksamhetsskuld. Inget bra läge där.
Vi tänker att vi ska göra såhär när vi bor i samma land igen: att vi har lika mycket att lägga på privata saker varje månad. Räkningar och mat betalas gemensamt, och så har man en viss summa att lägga på kläder/äta ute/öl/garn osv. Är det någon annan som har några smarta tips om sånt här?
Och sen ska vi ha ett gemensamt sparkonto i JAK-banken.
För t.ex. sådant här:
Förlovnings/vigselringar (såhär ska de se ut). Mobilbild på min kompis Jennys ring, det är hon som ska göra våra ringar.
Ett stringhylle-system i vitt och ek.
Och massa andra saker som vi vill ha, typ en tv och så framtida saker som barn och lägenhet och sånt viktigt då.
Ellens syster och hennes man gör så att de lägger lika stor andel till hushållsekonomin. Så man lägger en viss procent av sin inkomst. Då blir det ju rättvist på ett sätt :)
ReplyDeleteI det här hushållet läggs alla pengar i en pott. Sedan betalas räkningar, avsätts till mat & barn och egen månadspeng. Övriga pengar går till sparande för hus (bor i ett och det kan hända att något går sönder) och semester. Att vi tjänar olika kan ju liksom inte vi rå för. Jag valde fel yrke om jag skulle tjäna pengar...
ReplyDeleteVad roligt att ni ska förlova er! Grattis! Jag och min man kör bara på. Tänker att alla pengar är gemensamma och pratar bara ihop oss om stora inköp som symaskiner och sånt. Om det fattas pengar hos nån så för man över. Fast då har vi liknande löner förstås, svårare när man är i ert läge. Lycka till!
ReplyDeleteJag och min sambo gör ungefär som "annas alster". Vi lever på 1,5 studiemedel så pengarna flödar ju inte direkt.
ReplyDeletePakawe: ja, men då kanske Andreas har råd att gå på restaurang varje kväll medans jag får leva på nudlar? Kul förhållande... Kräver att man tjänar ungefär lika mycket, mellan oss skiljer det just nu ca 16k efter skatt.
ReplyDeleteIrene, Anna, och Manduzana: ja, det är också bra sätt, men jag vill kunna spendera onödigt mycket pengar på tex en klänning utan att det gör Andreas något :). Då är det mitt val att inte köpa öl sen (vilket jag ändå inte gör eftersom jag vill köpa klänningar).
I det här hushållet är alla pengar gemensamma. Jag vägrar ha dåligt samvete över att någon annan har bestämt att man tjänar mindre pengar när man tar hand om ungar än om man jobbar i gruvan. För mig handlar jämnställdhet om att våga ta emot också och inte tänka att man inte är värd. Har man valt att leva tillsammans är man ett team,då finns ingen millimeterrättvisa.
ReplyDeleteÅh grattis till förlovningen! När förlovade ni er? Jag och min fästman har separat ekonomi, vi båda pluggar och jobbar så våra ekonomier liknar varandra, sedan delar vi allt 50-50.
ReplyDeleteMin ex och jag gjorde så att vi lade alla pengar i en pott, betalde räkningar, mat, boende, sparande etc. Det som var över delade vi i varsin stor del och det var ens privata pengar att sätta sprätt på, eller spara. Då slippera man tjat om vad man lägger pengar på. Har aldrig förstått mig på folk som bor ihop men har helt pilka ekonomiska förhållanden; en kan gå på restaurang och den andra får leva på luft?! Min ex tjänade mer än mig men vi resonerade som så att 1. Vi bor ihop och hat ett liv tillsammans och 2. Det är också en gåva att kunna ta emot. Det ger ju din kille glädje av att du kommer ner till Madrid, eller hur? Det är dig han vill spendera sina pengar på... :-)
ReplyDeleteJulkram och tack för en superblogg!
Ni har förlovat er och ska då följaktligen gifta er inom snar framtid. Då är ju allt ändå gemensamt.
ReplyDeleteTacksamhetsskuld? -Nej, inte om man lever ihop och älskar varandra. Allt är inte "rättvist" här i världen och jag tror inte att din kille tycker att du ska känna så. För om det hade varit tvärtom, hade du inte gärna betalat för honom då? Nej, släpp dom tankarna på tacksamhetsskuld..
Lycka till,
Sarah
Ett förtydligande: Jag känner bara tacksamhetsskuld i de situationer när Andreas betalar för mig för enstaka grejer, inte när vi delar på ekonomin, konstigt nog :). Det blir inte samma känsla när man delar på pengarna varje månad.
ReplyDeleteTack till gratulationerna om förlovningen! Jag friade i april, men vi har fortfarande inte köpt ringar än :)
vi lägger också allt i gemensam pott, och delar ut månadspeng och har ett matkonto med varsitt betalkort kopplat till, där även andra gemensamma hemgrejer betalas från. Vi resonerar också som så att det jämnar ut sig. Vi har först levt på två studiemedel, sedan ett studiemedel, sedan två löner ett tag, och en lön och nu snart två löner igen.
ReplyDeleteProblem med orättvisor uppstår nog mest om den ena har en dyr hobby som den vill lägga mycket pengar på. Annars brukar vi diskutera lite större köp, som vinterjacka och annat, kommunikation är ledordet! ;)
Det funkar för oss, men man får nog testa sig fram lite, vilket man tycker funkar bäst!
Hej Clara, ser att du fått massa tips om hur man delar ekonomi, har inte så mycket ytterligare att tillföra men jag blir bara glad att ni sparar tillsammans i JAK. Klokt. Det gör jag med sen massor av år. Mina ynka sparade slantar ska inte gå direkt ner i någon direktörs ficka eller ännu värre finansiera vapenindustri och annat. Det jag lyckas spara lånas av vanliga människor till verkliga behov, som hus och hem. Bra tycker jag!
ReplyDeleteVi gör såhär: var och en betalar sina egna räkningar och sitt sparande. Min sambo får ut dryga tiotusen mer än jag i månaden, så det är rätt stor skillnad. Med de räkningar vi har som är bådas - boende, el, internet/telefon/tv, dagisavgifter, försäkringar osv tar vi gemensamt - vi ser helt enkelt till att vi båda har lika mycket kvar på kontot när räkningarna är betalda. När det gäller gemensamma inköp, kläder till barnen osv så har vi ett betalkort, två kort på samma konto. Den fakturan betalar vi i sin helhet varje månad och alltså gemensamt. Jag har varit student samtidigt som min sambo var välavlönad, och då betalade han en del för mig också, för att vi skulle kunna göra saker tillsammans som annars varit omöjliga.
ReplyDeleteVi tjänar också ganska olika i vårt hushåll, men skillnaden är inte riktigt så stor som för er.
ReplyDeleteVi bestämmer varje månad hur stor procent av lönen som ska gå till vårt gemensamma konto som vi betalar hyra, mat, lån, bredband osv med. Det kan vara allt ifrån 50-90 % av våra löner beroende på utgifter. Sen kan vi spendera resten av våra löner som vi vill. Det funkar väldigt bra för oss. Det har aldrig, aldrig blivit något tjafs. Jag kan köpa hur mycket garn jag vill. Och han kan lägga sina pengar på cyklar elller vad det nu är...
Jag förstår om det är svårt att lösa det på det här sättet när du bara har studielån och Andreas jobbar, men jag kan varmt rekommendera den här lösningen i framtiden.
Var och en efter förmåga. ;)
Man kan ju göra på massa olika sätt men det viktigaste är väl ändå pengar till garn ;)))
ReplyDeleteKram Petra
Delad ekonomi blir ju lätt ett känsligt ämne... Mitt ex och jag gjorde som så att vi räknade ut summan på de fasta gemensamma kostnaderna, sen jämförde vi våra inkomster och delade upp klumpsumman efter det. Resultatet blev att jag som hade en väldigt mkt mindre inkomst betalade knappt en tredjedel och han resterande. Det funkade väldigt bra för oss iaf :)
ReplyDeleteMan kan tänka att man skall dela arbete och inkomst lika. Om båda jobbar 8 timmar utanför hemmet och noll timmar i hemmet kan man enkelt dela hushållets gemensamt förvärvade inkomster på två.
ReplyDeleteMin man tjänar sjukt nog ungefär dubbelt så mycket som jag på utomhushålleligt arbete.
Det skulle vara dålig matematik rent matematiskt (går inte in på andra jämställdhetsaspekter här) om han skulle gå ner till 75% för att kunna hinna med mer arbete i hemmet, som ju inte ger några pegar in för nån av oss. Om jag jobbar 75% utom hushållet och 25% inom hushållet jobbar vi lika mycket, och delar på hushållets sammanlagda inkomster och utgifter.
Ett hushåll kräver förstås rätttttttså mycket mer tid (arbete)än 25% av en heltid...
Tycker att det är insiktsfullt på nåt sätt att man på ett bröllop av tradition till brudgummen säger "grattis" och till bruden "lycka till"
JAK är bäst.
Trevlig helg!
Anna H
Jag och min gubbe har varit tillsammans i 34 år och hade på den tiden månadspeng. Den som hade pengar betalade för den andre utan att det var något konstigt. När vi sen efter flera år flyttade ihop och tjänade pengar så fortsatte vi att dela allt. Till en början hade vi varsitt bankkonto eftersom vi hade varsin bank, men när det började kosta pengar att betala räkningar på min bank så flyttade jag mina pengar till gubbens bank och konto. Vi är givmilda mot varandra och det vi vill köpa köper vi, diskuterar det om det är dyra grejer, men ofta är det sånt som båda vill ha. Vi har svårt att förstå uppdelning av pengar när man lever ihop och har barn.
ReplyDeleteVärldens bästa Jenny gör världens finaste smycken! Synd att hon numera bor i Stockholm bara. Fick en ring av henne i examenspresent som är min ögonsten:)
ReplyDeleteVisst är det svårt med pengar hit och dit, om någon tjänar mer ska den också betala mer, osv. Men det är bra att prata igenom ordentligt, annars går man lätt och blir purken på det.
grattis till er! intressant ämne det där med hur man delar pengar och utgifter osv. har hört så många olika varianter och det viktigaste är väl att det fungerar bra för just dom det gäller. här hemma har vi tidigare gjort så att min sambo betalat mer gällande hyra, mat, el osv då han jobbat och jag pluggat. nu är jag klar med plugget, vi båda jobbar och vi nästan tjänar lika mycket (han lite mer). han betalar lite mer hemma än vad jag gör, dels för att han tjänar mer men också för att jag sköter det mesta rent praktiskt. jag har "bättre" arbetstider och ansvarar oftare för matlagning tex vilket jag tycker att jag ska ha "betalt" för :P utöver det har vi inget gemensamt sparande utan gör vad vi vill med våra egna pengar. när vi äter ute osv brukar alltid en av oss betala för båda, det är inget vi diskuterar speciellt mycket utan vi bjuder typ varannan gång eller om någon av oss känner sig fattig kan den andra bjuda osv. jag tänker att det blir en annan sak sedan när/om vi skaffar barn. just nu funkar det här väldigt bra för oss, men det beror nog också på att vi har nästan lika stor inkomst.
ReplyDeleteoj, det blev långt. men väldigt intressant är det :)
Vi har ett gemensamt hushållskonto, där sätter vi in hälften av våra löner. Hälften blir över och de gör man vad man vill med (sparar eller spenderar på vad man vill). Sen har vi två bankkort kopplat till det kontot, alla gemensamma utgifter tas från hushållskontot, mat, räkningar, julklappar, resor, barnens aktiviteter och kläder osv.
ReplyDeleteMannen tjänare 3,5 ggr mer än jag och sätter då självklart in mer pengar. Vi har haft det här upplägget i 14 år och det har hela tiden fungerat friktionsfritt.
Jag tror att om man bestämt sig för att leva tillsammans då ska också alla pengar som kommer till hushållet vara gemensamma. Det är svårt att leva ett gemensamt och jämställt liv annars. Vi tog dock det steget lite i taget. Först betalade vi en viss procentsats var av alla gemensamma utgifter och sedan blev skillnaden stegvis mindre och mindre tills vi sa att nu är alla pengar gemensamma. Det känns väldigt bra. Vi gör ju liksom det här tillsammans. Bor tillsammans. Lever tillsammans. Är tillsammans.Har barn tillsammans. Jag hoppas ni hittar en lösning som passar er. Ni är kloka som pratar om det.
ReplyDelete