En liten livskris såhär på söndagskvällen

En vanlig sysselsättning jag har på söndagskvällar är att krisa lite. Antar att det är det som kallas söndagsångest? Bakis ger ju också söndagsångest, men det har ju i alla fall ordentliga förklaringar med dopaminhalter och sånt.

Anledning: jag tar ju examen om en vecka, och hade egentligen bestämt mig för att nä nu får jag bara ta och jobba lite, trots att jag känner att jag inte riktigt trivs i min blivande yrkesroll (det har en lång förklaring som jag inte riktigt orkar dra här). Men så sökte jag en utbildning i höst som bara verkade för bra för att vara sann - Ledarskap i slöjd och kulturhantverk. Som gjort för mig! 

I torsdags var jag på intervju. Och ja, det kändes som att jag passade som handen i handsken, fisken i vattnet, det kändes hemma. Folk pratade slöjd och byggnadsvård och hade hemstickade koftor och var liksom som jag... och på väggarna satt tidningsurklipp om hemslöjd och hantverk. 

Så nu krisar jag eftersom att jag precis tar examen från en utbildning och redan vill påbörja nästa. För jag vill verkligen gå där. Är det ok att bara fortsätta plugga? (Det är nu ni gärna får skriva kommentarer om hur ni efter  en lång och krokig väg hittade rätt i livet, gärna genom tusen felval på vägen).

Förresten, jag har ju inte ens kommit in än. Krisar bara lite i förskott, för att öva lite.