Bäbistankar

Just nu tänker jag, av högst förklarliga själ, väldigt mycket på barn. Eftersom att graviditeten är astrist för min del så hjälper det lite att fokusera på vad som händer när bäbisen väl kommit ut, och eftersom att jag är en bokmal så innebär det att jag läser böcker om barn och utvecklingspsykologi.

De här två böckerna har blivit mina stora favoriter. Alla som på något sätt har att göra med barn borde läsa dom! Har en känsla av att de här två författarna eventuellt kommer bli mina gurus under framtida år? Båda två handlar om hur viktigt det är att behandla barn med värdighet och respekt (utan att för den delen då lägga för mycket ansvar på dom, svår balansgång). En grej böckerna tar upp och som jag länge försökt öva på är att inte lägga in bedömningar när jag pratar med barn, alltså säga "vad fint du ritar" eller "vad duktig du är" utan istället säga något som faktiskt rör det barnet sysslar med. Det är så sjukt svårt! Slentrianmässigt bara hoppar det ur munnen på mig och nästan alla andra vuxna också har jag märkt.
Sen tar de upp ca en miljard andra bra saker, jag har fått massor med aha-upplevelser när jag läst dem. Så läs! Finns på närmsta bibliotek.

Jag har alltid känt mig skeptisk mot t.ex. femminutersmetoden eller Anna Wahlgrens metoder och ju mer jag läser desto mer anti blir jag. Mitt mål som förälder är absolut inte att få lydiga "snälla" kuvade barn som skräms till att sova själva hela natten. Själv avskyr jag att sova själv och sover mycket sämre de nätter Andreas är borta, varför skulle det vara annorlunda för ett spädbarn?

Jag inser att det här såklart kan förändras när bäbisen kommit ut, det är alltid jättelätt att säga innan att "mitt barn ska aldrig äta på McDonalds" och sen står en där med pommes frites i högsta hugg. Men så här tänker jag just nu. Och att drömma, tänka, fundera och såklart diskutera med Andreas är roligt!