Fem år idag

Valborg 2008 hånglade jag upp den här chalmeristen. Han hade skadat benet och kunde inte vara med i cortegen - tur! Obs det är alltså jag på bilden, med längre och mörkare hår. 

Vi har gått på många maskerader. Här med Japan-tema. Vad små vi var! 

Sen flyttade vi till Madrid. 

Förlovade oss. Jag friade med det jag hade till hands - en bit garn.

Vi flyttade hem till Sverige igen. 

Sen tog Andreas hand om mig i nio månader när jag kräktes

Och nu är vi tre!

Andreas är en sån person som man tycker bättre och bättre om för varje dag (och då tyckte jag ändå väldigt mycket om honom från början :) ). På riktigt har jag aldrig träffat någon finare människa än honom! Visst är vi oense ibland och vill båda två ofta få rätt, men trots vaknätter och bajsblöjor älskar jag honom bara mer och mer. Om jag så hade letat med ljus och lykta hade jag inte kunnat hitta en bättre person att bilda familj med! 

Någon slags fas

Astrid har skrikfest här hemma ett par gånger om dagen nuförtiden. Oftast beror det på övertrötthet/skithungrig, med hon går liksom från nöjd bäbis till skitsur bäbis på tre sekunder, inte en chans i världen att vi hinner hänga med. Och sen kan det ta upp mot en halvtimme att lugna ner henne tillräckligt så att hon somnar/äter. Herreminskapare vilken pärs det är! Både för henne och för oss. Att amma ute som började känns lite ok (inte pga att jag inte vill ta fram brösten ute utan för att jag har svårt att amma utan kudde eller liggandes i sängen) känns nu väldigt jobbigt. Håll tummarna för att det går över fort som tusan!

Biffen Astrid

Alltså, det här med passform på barnkläder. Är det bara jag som har problem med det? Att Astrid är en liten tjockis på 6kg till sina 9 veckor vet vi, men SÅ stor skillnad är det väl knappast på henne och andra barn? Jag trodde liksom att alla spädbarn var små tjockisar med korviga lår.

Bilden ovan är rätt suddig för Astrid var mer intresserad av att käka upp sin hand än att ligga still och bli fotograferad, men där syns det hur långa byxorna blir på henne när de är lagom i midjan. Nu har hon strl 62 i bodys och minst strl 74 i midjan på byxor, annars sitter de supertight just i midjan. 

I helgen började jag därför sy egna byxor till henne. Med 62 mallen + 80 mallen i midjan och med 6cm kortare ben blev byxorna lagom! Är sjukt stolt över dessa byxor, i vanlig fall syr jag bara raksömmar och att sy i muddväv kändes läskigt. Men jag bröt bara ihop en gång (när benmuddarna skulle sys på, det var pilligt) och jag är jättenöjd!

 Astrid är också nöjd, här modellar hon byxpar nr2 i pappas famn.

Mönstret är från ett gammalt nummer av Ottobre som jag beställde från deras hemsida, nr 5 från 2006. Sen använde jag den här beskrivningen för att förstå hur jag skulle göra. Nu har jag beställt mer muddväv och tänker sy ännu fler par, det här var ju jätteroligt!

Hur jag stickade den prickiga Oslo anorakken

Jag har fått lite frågor om hur jag stickade den prickiga Oslo anorakken, så jag tänkte att jag skriver ett blogginlägg om det. En av förutsättningarna för att jag tackade ja till stafetten var just att jag inte behövde göra något mönster, utan bara inspireras. Jag hade varken tid eller ork just då, med Astrid på väg. Så något riktigt mönster finns inte, men jag kan ju berätta hur jag gjorde och tänkte!

Först och främst utgick jag helt från ursprungsmönstret, i maskantal, minskningar, varv osv.
Ändringarna jag gjorde var:
1) Jag stickade 2:2 ribb istället för rätstickad kant. I den rätstickade kanten görs några förkortade varv för att tröjan ska gå ner lite över rumpan, så där blev resåren längre.

2) Jag gjorde den prickig (det var ju liksom hela grejen). Det har jag inget fullt mönster till, men bilden ni ser ovan är så som tröjan stickas från botten (klicka på den så blir den större). Sen minskas det i sidorna några gånger, vilket gör att prickarna inte går jämt ut. Det var också därför jag valde att göra en vit sidokant.
I raglanen är det lite klurigt att få till prickarna. Jag gjorde helt enkelt så att jag stickade på, och blev det fult så repade jag upp och stickade om... låter kanske omständligt, men eftersom tröjan är så liten och stickorna så stora så tog det inte särskilt lång tid.

3) Vid ett tillfälle ska man lägga upp några maskor i kanten, det som sedan blir knappkanten vid luvan. Det gjorde jag aldrig, utan istället plockade jag upp maskor längst hela luvan efteråt och stickade en 2.2 ribb kant i grått, med tre knapphål i ena änden. I motsatta änden mot knapparna sydde jag fast den i tröjan.


Det är allt! I alla fall vad jag minns :).

Bara för att det är fint

Jag la lite garner i stringhyllan ovanför datorn, bara för att. Tycker det blev fint! 

Kolonistugehäng

Idag har vi hängt i min mammas kolonistuga och planerat inför våren och sommaren (Astrid lever där under sjalen, den skyddar mot solen bara). Vi vill ha tillgång till trädgård (ännu mer sen Astrid kom) och för min mamma har kolonistugan inneburit lite väl mycket arbete sen hon och hennes ex separerade, så nu har vi bestämt att vi ska "dela" på den lite. Det är ju fortfarande hon som äger den, men vi kommer hänga där mer, och jobba där mer. Win win! Egentligen skulle vi inte göra så mycket nu men sen bestämde vi visst att vi ska göra om hela trädgården :).

Jag har hunnit med att ha mjölkstockning i veckan också. Fy fan alltså vad hemskt det är! Frossa och feber, och så huvudvärk från helvetet.  Som tur är gick det över efter ett dygn, håller tummarna för att slippa det framöver!

Jävla Blå Blomma

 Just nu känner jag verkligen så, jävla blå blomma. Ser ni den konstiga utbuktningen som blir vid övergången mellan mönstrat ok och slätstickning? Jag vet inte hur jag ska få bort den!

Utbuktningen syns bara ibland, som när jag sätter armen i midjan. Med armen nere, som på bilden ovan, syns det inte alls. Och på "kroppen" blir det knappt alls nån sån utbuktning. Det konstiga är att det är samma stickfasthet på slätstickning som på ok, så det handlar inte om det. Jag följer inte mönstret längre och därför har jag inte ökat en miljard maskor som man skulle göra vid ärmens början, så det kan bero på det. Ärmen är lagom på mig utan ökade maskor, så jag vill helst inte öka mer. 

Den är ju så fin! Jag vill ju att den ska bli klar, men just nu ligger den bara i påse och är på god väg att bli ett permanent UFO. Och det vill jag inte. Vad ska jag göra? En fundering är att repa upp ärmen och börja om med större stickor, så att slätstickningen blir större av det. Har ni några andra tips? Jag vill inte repa upp oket, däremot kan ju de slätstickade delarna repas upp utan problem.

Garn!

Jag fick inte bara äran utav stafettpinnen av Pickles, utan även en bra rabatt på ett köp i butiken. Det kunde jag såklart inte motstå, utan gick helt bananas och köpte garn till tre tröjor! 

Det brunvita garnet är Abuelita merino worsted, samma som den prickiga tröjan är stickad i. Det var så ljuvligt mjukt så jag var bara tvungen att sticka något till mig själv i det. Tacksamt nog har det också samma stickfasthet som Lett-lopi, så nu ska jag äntligen sticka en islandströja till mig själv. En Riddari ska det bli. 

Det gula och gråa Merino tweed ska bli en Finjakke till Astrid. Från början hade jag tänkt gul med grå duttar, men jag blev lite besviken på den gula färgen så nu blir det nog grå med gula duttar istället. Jag trodde att den gula skulle vara mer lejongul som t.ex. Jitterbug vincents apron, men den var inte så lysande som jag tänkt mig. 

Den gröna Merino tweeden däremot! Jag faller vanligtvis inte så ofta för grönt, men den här föll jag direkt för när jag såg den på hemsidan, och jag blev verkligen inte besviken! Färgen är helt underbart skogsmossgrön, på ett lysande sätt. Ser fram emot att börja sticka i det, men den här får vänta lite. Det finns en gräns (tror jag) för hur många tröj-projekt jag kan ha igång samtidigt utan att tappa bort mig.

Prickig Pickles-tröja

Nu är den klar! Den prickiga tröjan inspirerad av Pickles Oslo-anorak. Jag har ju skrivit innan att jag tog över stafettpinnen från Maria Carlander, vilket jag är väldigt hedrad över! Det har varit väldigt roligt både att bli tillfrågad och att vara med i stafetten. 

Stafetten går till så att man väljer ett mönster eller del ur ett mönster ur Pickles mönstersamling och sedan inspireras fritt till att sticka något eget. Jag valde som sagt Oslo anorak, som jag tycker är så himla söt i modellen. Sen valde jag att göra en prickig variant med ribbade kanter, istället för slätstickad och med rätstickat ok. 

 Jag är verkligen nöjd med resultatet! Abuelita merino worsted är ett helt underbart garn, och trots att det är så mjukt och fluffigt blir det tydliga övergångar i flerfärgsstickning. Jag stickade i storlek 6-12 månader, så den är ju lite för stor för Astrid än så länge men hon verkar gilla den ändå :). Eftersom att Astrid växer så det knakar lär den vara lagom tidigare än vid 6 månader, hon har redan börjat ha 62cl kläderna trots att hon bara är sex veckor!

För stora kläder funkar fint att sprattla i! Jag gillar verkligen mönstret till Oslo anorak och är sugen på att sticka en till i ursprungsmodellen. Gillar särskilt den fina lite toppiga luvan och att tröjan har förkortade varv i ryggen så att den går ner lite över rumpan. 

Garn: Abuelita merino worsted i färgerna ubleket och koks. Knapparna kommer från PetraO:s nyöppnade butik Magasin Duett.

Mönster: Oslo anorak

Stickor: 5 och 6mm (jag stickar flerfärgsstickning mycket hårdare än slätstickat, ursprungsmönstret rekommenderar 5mm).

En cool och hård bäbis

Det här är min absoluta favoritbild på Astrid just nu. Det här barnet vet vad hon vill! Och hon ville verkligen inte åka till stan, som jag bestämt mig för att våga göra. När det gäller stark vilja har jag mött min överman!

Men jag är glad idag, igår hade jag en viktig deadline i ett roligt projekt som jag snart kan berätta mer om. Dessutom skiner solen, jag har vunnit en klippan-filt från Jdots i en tävling hos Ekomamman, och mitt underliv har blivit OK:at efter förlossningen!

När fel visar sig vara rätt

Ibland blir fel rätt. Jag har ju skrivit innan att jag ska sticka en Marius med space invaders till Andreas, och häromdagen beställde vi garn till den. När garnet kom (extremt snabbt, som alltid med Garnkorgen) bröt jag ihop en smula (amningshormoner? jag bryter ihop väldigt lätt nuförtiden). Vi hade klickat i massa garn i fel grå nyans...

När jag var färdig med att bryta ihop kom vi dock fram till att den här färgen blir nog faktiskt bra, om inte bättre än den vi tänkt från början! Vi = jag och Andreas, det är ju trots allt hans tröja så han har sista ordet. Men jag får vara med och bestämma eftersom jag inte tänker lägga jättemycket tid på att sticka nåt jag tycker är fult :). Så nu stickar jag låååånga ganska tråkiga varv och inser att en herrkofta är väldigt mycket större än en damtröja i xs-s. Väldigt mycket längre varv. Tur att jag tycker att den grå nyansen är så fin då!

Familjen

För ett tag sen var min mamma och gudmor här och hälsade på, och då tog min mamma den här bilden. Jag gillar den så mycket! Vardagsögonblick när det är som bäst. Min familj.
Idag slog det mig igen att det är så coolt att jag burit ett barn inom mig, och sen fött det. Det är så himla stort så jag kan inte greppa det, men ibland slår det mig och då blir jag helt överväldigad av hur fantastiskt det är.

Solution i rött

Den här knallröda sjalen har egentligen varit klar länge, men det har inte riktigt funnits tid och ork att fotografera den. Men igår blev det av! När Astrid först fick sin höftskena tyckte vi att bärsjalen var krånglig att sätta på, men nu när jag testade häromdagen gick det hur bra som helst. Med den eller bärselen går vi ut mycket lättare, så lite utav nervositeten har lättat. 

Åter till sjalen! Min assistent hjälpte mig att lägga ut den, det är lite svårt att böja sig framåt med en bäbis på magen. Det bör dock påpekas att den egentligen är lite mer böjd än vad som syns på bilden, så den lägger sig fint runt halsen!

 En närbild på spetsmönstret. Den här röda färgen är stört omöjlig att fånga på bild, och mönstret blir lite otydligt, men jag älskar verkligen flätorna!

Mönster: Solution av Kamilla Svanlund. Det här är min andra Solution och jag gillar verkligen mönstret! Det finns ett stycke i spetsdelen som jag har svårt för, det är inte tillräckligt repeterande för min sticksmak, men resten gillar jag! Och den faller så fint över axlarna så det är lätt värt den där i mitt tycke tråkiga delen.
Garn: Älskade Colinette jitterbug i färgen vatican pie