Valborg 2008 hånglade jag upp den här chalmeristen. Han hade skadat benet och kunde inte vara med i cortegen - tur! Obs det är alltså jag på bilden, med längre och mörkare hår.
Vi har gått på många maskerader. Här med Japan-tema. Vad små vi var!
Sen flyttade vi till Madrid.
Förlovade oss. Jag friade med det jag hade till hands - en bit garn.
Vi flyttade hem till Sverige igen.
Sen tog Andreas hand om mig i nio månader när jag kräktes
Och nu är vi tre!
Andreas är en sån person som man tycker bättre och bättre om för varje dag (och då tyckte jag ändå väldigt mycket om honom från början :) ). På riktigt har jag aldrig träffat någon finare människa än honom! Visst är vi oense ibland och vill båda två ofta få rätt, men trots vaknätter och bajsblöjor älskar jag honom bara mer och mer. Om jag så hade letat med ljus och lykta hade jag inte kunnat hitta en bättre person att bilda familj med!