2013 en liten årssammanfattning

Årets största händelse skedde den 23:e februari. Efter nio långa månader av illamående och kräkningar kom hon äntligen ut, vårt härliga barn. Redan från första stund slog den där kärleken till, den enorma stora. Sen har resten av föräldraskapet varit allt annat än en dans på rosor, snarare det tuffaste jag varit med om på många olika sätt, men kärleken den fanns där från början.

Den andra stora händelsen under året är att jag och Kamilla gav ut vår bok! Att äntligen få sen den i tryck var fantastiskt, och att nu får se alla som stickar vantar ur den är obeskrivligt härligt. 

Årets stickningar då, vilka var det? 

Årets kofta är Slanted Sleeven, utav anledningen att det är den mest använda. Trots knallig färg passar den till det mesta, och modellen är verkligen en favorit. Den här blir det fler av!

Årets sjal är min Peony Perimeter, som visserligen blev klar rätt sent på året men som ändå blivit använd väldigt mycket. Bästa saffransfärgen! 

Årets vantar går ju egentligen inte att välja. Men jag är väldigt nöjd över att ha lyckats göra ett par flip top vantar med så gott som osynligt upplockade flip tops, så valet faller på Märta ur boken. 

Årets froggning är detta garn, som jag hela TVÅ gånger stickat en kofta i och båda gångerna blivit missnöjd. Garnet är fantastiskt så det är inte det, jag bara får inte till det. Pickles Merino Tweed i dubbelt garn i finaste mossgröna färgen. Vad ska det bli av det undrar jag? 

Årets UFO är min Blå Blomma. Nästa år ska den bli klar! Men slätstickning på pyttesmå stickor är ju inget som känns jättelockande direkt. 

Årets present är Andreas Mariuströja med Space Invaders. Både han och jag är mycket nöjda! 

Årets kunskap är att jag lärt mig spinna, något som dels är väldigt roligt och som också lärt mig mycket mer om garn "fungerar". 

Detta har varit ett bergochdalbaneår, upp och ner! Mycket känslor och mycket som hänt. Stickningsmässigt har jag varit väldigt produktiv, men nästan enbart stickat efter andras mönster och inte gjort några egna. Orken har inte funnits, det har varit meditativt att bara sticka efter sådant som andra tänkt ut (bokens mönster gjordes mest under 2012 även om den gavs ut i år). Men vilket år alltså, jag hoppas att nästa år blir lugnare ur en känslomässig synvinkel. Gärna lite färre dalar till nästa år tack! 

Hemma igen

Vi är hemkomna från Norrköping och som vanligt är det roligt att åka bort och skönt att komma hem igen. Astrid har haft några av sina värsta nätter hittills, men det har också resulterat i hennes första tand! Äntligen!
Annars har vi ätit enorma mängder mat, spelat spel, gått lite promenader och jag har monogamstickat på min blå kofta och därmed kommit en bra bit på den. En bra jul! Saknar bara snön, men ärligt talat så är det faktiskt lite skönt att slippa den också. Jag är så trött som det är, blöt snö och slask kan jag vara utan.

Astrid verkar för övrigt brås på sin mor och är mycket reserverad inför nya människor och nya ställen. På julafton när det var massor av folk hos mina svärföräldrar fick vi turas om att sitta i källaren och kolla på Teletubbies med henne, att vara på övervåningen fungerade inte alls. Jag tycker att det är så spännande hur barn verkligen har personlighet från första stund!

God Jul!

God Jul!

(Och Astrid blev glad igen när hon slapp den dumma mössan :P )

Nu blir det julmys för hela slanten

Nu  far vi till Norrköping för att fira jul! Jag har packat både tjockbok på över 800 sidor (hurra!) och ny lyxstickning, det i kombination med svärföräldrar som inte får nog av lek med Astrid bådar gott inför den kommande helgen.

Ljuvliga knappar och band

Ni vet när man hittar ett sånt där ställe som man egentligen inte vill berätta om, eftersom ljuvligheterna i butiken då riskerar att försvinna? Seahorse haberdashery är ett sånt ställe. En webbutik (man kan boka tid för att titta på sakerna i verkligheten också) fylld med de allra vackraste knappar, band, spännen och kragar. Allt är gammalt, vissa saker jättegamla och andra bara lite gamla. Billigt är det dessutom, jag beställde flera meter band och en del knappar och det blev en slutsumma på lite över hundra kronor bara (är ej sponsrad på något sätt, gjorde en helt vanlig beställning). 

Nu tänker jag försöka mig på att sy band på min Clara-kofta, som nämligen är klar! Det känns så fint med band på koftor, och den här skulle nog behöva lite extra stadga (jag borde nog stickat alla resårer med en storlek mindre stickor). Nu ska jag bara lyckas göra knapphål i bandet också, knapphål och jag är ej bästa vänner direkt.

Väskor i skinn

Att byta hantverk är verkligen en bra grej.  I höst har jag bytt bort stickade saker mot keramik, sydda kläder och nu även mot världens snyggaste mobilväska och väska för kontokort.

 Jag har tänkt jättelänge att jag borde ha en mobilväska, eftersom jag nästan alltid har kjol eller klänning som saknar fickor. Till min förra telefon sydde jag en själv och broderade sen på den, men det har inte blivit av till min nya telefon (som såklart är lite större än den förra och alltså inte passar i det gamla fodralet). Så när min kompis Hanna som går Läder,skinn och päls på Stenebyskolan visade sina sjukt snygga mobilväskor som hon säljer blev jag genast sugen på en sån. Och hon ville byta med mig! Så nu är jag ägare till både en mobilväska och en liten väska för kontokort.

Mina är naturfärgade och kommer mörkna med tiden, men de finns även i svart och rödbrunt. Kontokortsväskan rymmer fyra kort och känns helt perfekt för de tillfällen när en inte vill ha med sig hela plånboken men ändå eventuellt kunna köpa något. Tex på klubbar, men i mitt fall mer på promenader. Det är så ofta som jag inte orkar släpa en väska (och har som sagt aldrig fickor) och sen mitt i promenaden kommer jag på att jag vill köpa glass/gå till biblioteket/något är slut hemma och behöver handlas.

Om ni vill köpa en lika snygg väska (sista minuten julklappstips? Bästa julklappen är ju antingen handgjort eller återvunnen!) så säljer hon dem här. Extra bra att veta att ingen barnarbetare gjort julklappen, utan en student som vegitabilgarvar sitt skinn. 

Inspira Cowl

Den här cowlen (tubsjal? fuskpolo? halskrage?) stickade jag egentligen till Andreas i födelsedagspresent, men eftersom fars dag var några dagar innan och Andreas sa "men får jag ingen fars dags present" så fick han den då istället (han fick en födelsedagspresent också). Sen dess har den blivit flitigt använd och det verkar som att den är en riktig favorit! Jag är faktiskt sugen på att sticka en till mig själv också, det verkar varmt och mysigt och dessutom rätt praktiskt att bara dra över huvudet.

Mönstret heter Inspira Cowl och finns i massa olika storlekar varav det här är den minsta. Jag velade jättelänge mellan olika garner, jag ville ha rätt enkla basfärger men hittade inte rätt sorts färgskiftande Noro garn. Så tillslut så blev det ett nystan Drops big delight, dvs Noro kopian. Det vita är Cascade 220 och det gula är lite Merino tweed som finns både hos Pickles och Magasin Duett. En rolig och snabb stickning på stickor 4.5mm!

Och Astrids kläder har ni ju sett förut, en röd mössa, finjakken från Pickles och så skymtar hennes ljusblå fejkkrage också. Andreas vantar har några år på nacken men är hemstickade de med (vilken tur dessa två har som får ha så mycket hemstickat!). Det är bara Astrids vantar som är köpe-vantar, eftersom att hon slänger ut allt från vagnen så orkade jag inte lägga tid på ett par hemstickade.

Selbuvantar

Det skulle vara lätt att tro att jag tröttnat på vantar efter att ha stickat över 50 par de senaste åren. Men så är inte fallet, och nu har jag faktiskt stickat ett par som någon annan gjort mönster till! För tro det eller ej, jag hade faktiskt inga vantar att använda den här vintern. Alla vantar jag stickat har jag antingen gett bort eller bytt bort (i tron att jag har så många vantar) eller så behöver jag dem när jag ska prata om boken på olika ställen. Så jag tog tillfället i akt att sticka ett par riktigt klassiska Selbuvantar. 

Mönstret finns här och jag har använt Magasin Duett supersoft med dubbel tråd på stickor 3mm. Den turkosa heter Aquamarine om jag minns rätt. 

De sitter precis så som jag vill att vantar ska sitta, dvs smalt över handleden, tumkil, och sen lite bredare över fingrarna. Är mycket nöjd, men samtidigt kan jag skämmas lite över att jag just nu använder ett par vantar som alltså inte finns i den vantbok jag gjort :P. 

Koftan Clara

När jag såg den här koftan hos Viffla visste jag att bara var tvungen att sticka den! Extra mycket tvungen insåg jag när jag såg vad den hette - den är nämligen namne med mig och heter Clara.

Den stickas på 4mm och har precis lagom mycket flätor vilket gör att det känns som att det går jättefort framåt. Det är konstigt det där att slätstickning som egentligen går fortast inte alls känns som att det går fort, men slänger en in lite spets/flätor/flerfärg så bara flyger projektet fram.

Jag stickar den i dubbel supersoft som jag fått av StickPrick-Katarina, hon gillar nämligen inte supersoft men hade så mycket att det räckte till en hel kofta! Tur för mig som älskar supersoft och som planerat en kofta i grått. Tycker att det är märkligt att jag inte har någon kofta i grått, eller jo det har jag men bara köpe-koftor. Helt klart dags för en hemstickad grå kofta alltså.

Slöjdsynder

Nu börjar ju faktiskt året gå mot sitt slut och det är hög tid att införskaffa en kalender inför nästa år. Jag använder oftast en kalender i mobilen som är synkad med Andreas kalender, men tycker om att ha en på väggen för att lättare få en överblick över året. I år har Slöjdlustarkalendern hängt i vårt arbetsrum (som inte längre finns, nu är det Astrids rum) och jag älskade varenda en av bilderna. Har faktiskt gillat dem så mycket att jag tänker skära ut ett par av bilderna och ramat in. Mina förväntningar på årets Slöjdsyndskalender var alltså stor, och jo jag gillar den skarpt men på ett helt annat sätt.

Årets kalender är helt annorlunda, och om förra årets var vacker så är nog den här mer intressantare ändå. Jag tycker att det är jätteintressant att fundera på vad en får och inte får göra inom slöjd, vad det finns för regler och normer och vad det innebär att bryta mot dem. Det är nämligen det som årets kalender utforskar, vad är en synd inom slöjden? Vissa av sakerna i kalendern har jag gjort, andra inte. Några är kanske fysiskt farliga och bör ju undvikas av det skälet, andra är mer relativa i vad som får och inte får göras.  

Den här bilden ger mig lätt ångest, vad säger det om mig egentligen? Detta trots att jag tycker att baksidan av broderiet inte alls spelar någon som helst roll, och ändå mår jag typ lite lite dåligt av att se det här! Intressant.

Nu är jag ju kompis med de i slöjdporrgänget och är kanske lite partisk, men även om jag inte varit det så tycker jag att den här kalendern bör hänga i alla hantverksintresserade personers hem! Den går att beställa här för den som vill. 

Peony Perimeter

Peony Perimeter, min nya favoritsjal! Den har den där perfekta böjen så att den ligger bra runt halsen, om ni som jag älskar formen på Ishbel kommer ni gilla den här också. Dessutom har den exakt den typen av spets som jag gillar, den som inte är sådär skir och ljuv utan mer "rejäl" spets. Det tog ett litet tag innan jag helt greppade mönstret, det ska spegelvändas efter mitten och min trötta hjärna kunde inte riktigt greppa det just nu. Men efter ett tag lossnade det och blev en mycket rolig stickning! Kul också att det är en svensk designer som gjort den, Mia Rinde (som jag faktiskt aldrig hört talas om innan, trots att hon gjort massor av fina mönster).

Garnet är Wollmeise Pure i färgen Safran. Och vilken färg! Jag fullkomligt älskar den. Är däremot inte alls lika förtjust i Pure som jag är i Wollmeise DK, den är helt ok men inte någon jättestor favorit hos mig. I alla fall inte i sjalar, däremot kan jag nog gilla det till andra saker.

Uppdatering: Glömde visst skriva stickstorlek och garnmängd! Jag använde 3.5mm och det gick åt precis en härva. Jag har lite kvar, men så var också härvan jag hade lite extra tung så som Wollmeises härvor ofta är.

Bilderna är precis som vanligt fotade av Andreas och redigerade av mig.

Ännu en fas...

Jo, jag skrev ju i förra veckan att det gick framåt. Skulle nog sagt peppar peppar ta i trä för senaste veckan har varit supermegakatastrof på så många fronter... Astrid har svårt att somna, vaknar ofta, vaknar tidigt, ammar tusen gånger per natt igen och är dessutom väldigt ledsen vilket hon inte varit sen hon var liten. Även om vi turas om blir det inte många timmars sömn i sträck varje natt.
Nästan ingen vanlig mat går ner heller utan nu helammar jag en niomånaders igen (jag gillar amningen, vill bara inte helamma). Suck. Försöker komma ihåg att det bara är en fas/period, att det går över, men satan i gatan vad trött jag är nu. Både psykiskt och fysiskt. Tack och lov att amningen i alla fall funkar. Har förstått på Instagram att matvägrande är rätt vanligt, och nu är hon i alla fall inte hungrig utan får i sig det hon behöver.

God advent önskar jag er!

Äntligen är det 1:a advent! Jag älskar verkligen julen, och med julen menar jag inte nödvändigtvis julafton (även om den också är trevlig), utan framförallt adventerna och det allmänna (prestigelösa) julstöket. Julbak, julmarknader, tända ljus, adventsstjärnor och stakar osv. Och att ta det lugnt. Sitta inne med en bok/stickning/tv utan något hets om att behöva gå utanför dörren (jag älskar att bara vara hemma i min lägenhet). Ev går jag utanför dörren för att ta en promenad, och idag ska vi promenera till våra grannar och nära vänner för adventsfika. 

Dagens adventstips blir att lyssna på Heliga familjen och Syjuntan i P1. Det är gamla program som inte sänds längre, men som fortfarande känns väldigt aktuella. Heliga familjen känns väl aktuell om något såhär i juletider? Jag lyssnar via Podkicker, men skulle tro att de funkar i de flesta program. 

Lilla hjälmen i rött

Jag stickade ju en sådan här Little Heaume för några veckor sen, och även om den blev väldigt gullig så var Astrid inte så förtjust i den. Den blev dock lite stor så jag tänkte att en i mer lagom storlek kanske skulle gå bättre hem, och dessutom ville jag sticka en i rött såhär i juletider.

Samma storlek (baby/toddler) men med en halv storlek mindre stickor sitter perfekt på Astrid. Och hon gillar den! Garnet är Peruvian Highland Wool från Magasin Duett, ett garn som jag verkligen gillar och som tillverkas i Sydamerika (inte i Australien/Nya Zeeland/Kina alltså).
Little Heaume är verkligen en ny mönsterfavorit, så himla rolig att sticka och jag tycker att den är så gullig på. Som en liten vätte! Jag vill sticka en i varje färg som finns, tänk så fint med en gul tex till senvintern när vårlängtan börjar komma.

Etisk konsumtion

Ingen har väl kunnat missa gårdagens fruktansvärda nyhet om angorakaninerna? En påminnelse om att om det är för billigt så är det något som är fel. Kostar kläder/garn/prylar väldigt lite så är det alltid någon, antingen människa, djur eller miljön, som får betala priset.

Min utgångspunkt är alltid att det inte bör vara konsumentens ansvar att veta allt om produktion och industri, i den bästa av världar finns det helt enkelt inget oetiskt att köpa. Tyvärr lever vi inte (än) i den bästa av världar utan istället i en rätt hemskt värld och då tycker i alla fall jag att det just nu är vårt ansvar att veta vad vi köper, så gott det går. För ett tag sedan började jag maila olika garnföretag för att kolla varifrån deras ull kommer eftersom jag helst vill undvika ull från Australien, Nya Zeeland och Kina pga deras slappa inställning till djurlagar, och i Kinas fall även deras inställning till typ allt som rör människor/djur/natur (vill poängtera att det inte är själva kinesernas fel, de betalar ju ofta priset, utan här borde infogas en text om hur allt bara är en jakt på profit). Jag har fått en del svar men väntar fortfarande på några, ska sammanställa det hela i en lista sen.

Det är oerhört svårt att konsumera etiskt rätt i vårt samhälle, och det ska inte läggas skuld på den som inte orkar eller inte har tiden att kolla upp hur allt fungerar, men vi måste faktiskt ta lite ansvar kring vår konsumtion. Och kostar något för lite, ja då är det någon annan som betalar. Kanske en kanin, kanske en människa som dör i en fabrik, kanske miljön. Någon betalar om inte du gör det.

Hemslöjd skriver om samma ämne här.

Dagens deo-tips

Jag är en person som svettas ganska mycket under armarna (det verkar vara så olika var en svettas, jag har ingen fot eller handsvett men massor av under armen svett) och som verkligen har behov av en bra deodorant. De enda köpe-deodoranter jag gillar är Biotherm och Vichy, men de innehåller båda två aluminium som eventuellt kan öka risken för bröstcancer, och även om det nu inte gör det så är körtlarna under armen rätt känsliga så att ha aluminium där känns inte så kul i vilket fall. De ekologiska deodoranter jag testat har dock inte hållit måttet alls så jag har inte riktigt vetat hur jag ska göra. Valet har stått mellan att lukta svett eller stryka på något som ev är giftigt för kroppen. Men nu har jag hittat lösningen! Halleluja typ!

Lika delar kokosolja, bikarbonat och majsstärkelse är den bästa deo jag testat. Luktar gott (om en gillar kokos i alla fall), håller jättebra och är både billig och miljövänlig. Jag följde Sagogrynets recept men vet att det finns en hel drös med olika varianter. Så enkelt och så bra, det är den enda deo jag någonsin kommer använda!

Jag vet att jag har läst om det på andra stickbloggar, men just nu minns jag inte vilka så kan inte länka. Men har för mig att både Kamilla och Therese använder sig av denna deo också.

Camillas mössa

För ett tag sen bloggade jag om en mössa jag stickade i handspunnet garn och som jag egentligen blev rätt nöjd med men som bara inte är precis min stil. Mössa blev klar precis lagom till en kompis födelsedag och eftersom den passade henne mycket bättre än mig så fick hon den istället.

Garnet är också handfärgat i ett experiment för att se hur det blev när jag färgade topsbanden innan jag spann dem. Väldigt roligt och jag är nöjd över randningen som blev! Men jag gillar fortfarande solida garner bäst där jag själv kan bestämma randningen under stickningens gång. Det är klurigt det där, det som är roligast att spinna är inte alltid det som jag sen vill sticka i...

Det går framåt!

Det går framåt här hemma! Både bildligt och bokstavligt talat. Astrid har lärt sig krypa och kommer alltså framåt på riktigt, vilket är så enormt skönt. Den där frustrationen hon haft i kroppen sen tidigt i juni är nästan borta. Visst finns det lite frustration kvar, hon vill fortfarande mer än vad hon kan, men överlag är hon så mycket mer harmonisk vilket är så skönt så jag kan inte beskriva det. 

Våra nätter är också mycket bättre. Det började med att vi försökte sluta nattamma, vilket vi gav upp (eller,  beroende på hur en ser det är vi är lyhörda för vårt barn som inte är redo än). Det gav i alla fall som resultat att Astrid numera bara ammar 1-2 gånger per natt, och det är helt ok enligt mig. 5-8 gånger som det var innan var ju det vi ville bort från, 1-2 gånger är ganska mysigt.

Jag är däremot lika trött. Det gör mig lite besviken, hade nog önskat att bara nätterna blev bättre så skulle jag bli pigg igen. Men jag är slutkörd, en tuff graviditet och intensiv spädbarnstid har helt kört slut mina krafter och jag får inse att det tar tid att återfå dem. Det känns i alla fall som att vi är på väg åt rätt håll.

Svenska sticktraditioner?

Jag kollade lite på den norska stickkvällen på NRK (hurra, vilken satsning! 13 timmar stickning i tv, Sverige borde helt klart göra något liknande) och även om jag inte förstår norskan helt och hållet var det väldigt intressant. De tog upp flera klassiska norska tekniker vilket fick mig att tänka lite på vilka svenska traditionella mönster vi har. Men jag kommer bara på Bohusstickning, Binge och tvåändsstickning, sen tar det stopp! Vad har vi mer? Jag kommer på massor av broderitekniker men bara de tre ovanstående sticktraditionerna. Och jag vet att det finns en del vantböcker med lansdskapsvantar men de känns inte alls lika självklara som om en säger "Selbuvante" och genast får upp en bild i huvudet. Hjälp mig, vilka finns det mer?

Uppdatering: Så intressant att läsa alla tips om svenska sticktraditioner! Får göra ett sammanställande inlägg sen, men läs i kommentarsfältet ni som är intresserade.

Peony Perimeter under blockning

Ibland är det nästan som magi hur en den där högen som inte ser mycket ut för världen (förutom färgen då som ju är lika fantastiskt även oblockad) helt plötsligt förvandlas till något med ett intrikat mönster!

Ibland får jag lite frågor om hur man ska göra för att blocka ett plagg, och jag har tänkt att jag ska göra en tutorial. Men tiden är knapp och jag har fortfarande inte hunnit det, och dessutom är det redan andra som gjort det! Senaste Twist Collective har en mycket pedagogisk beskrivning med bilder som steg för steg visar hur det kan gå till. Block Party heter artikeln och den hittas här.

Den här sjalen heter Peony Perimeter, och jag ska ta lite bättre bilder på den när den inte ligger på Biltemas pusselmatta (en klassiker i stickningssammanhang, det är den billigaste pusselmattan som går att få tag på).

Regnbågsmössor

För ett tag sen fick jag se PetraOs fina regnbågsmössa och kände genast att jag ville sticka en likadan. Det var ett snabbt och roligt projekt, så roligt att det direkt blev en mössa även till Astrid! Så nu har vi matchande regnbågsmössor :).

Min mössa är gjord efter det här mönstret, Astrids mössa är freestylad fram allteftersom. Det är så mycket lättare att sticka barngrejer när en har en modell att prova på! Båda mössorna är stickade i Peruvian highland wool från Magasin Duett, som jag helt klart tror är ett framtida favoritgarn. Lite strävt men inte stickigt, precis så som jag gillar när garner är!

November

November. Min hatmånad, tillsammans med mars. Jag älskar alla årstider och tycker att året hade varit perfekt om bara november och mars hade plockats bort. Nu har halva november gått, tack och lov. Andreas har hunnit fylla 30år och firas med en fest och denna helgen är hans föräldrar här och firar honom.

Annars är det ju ett känt faktum att det krävs massor med tända ljus, en bekväm soffa och en ny stickning för att överleva november. Och i vårt fall peppar vi med att se om Doctor Who inför 50-årsjubileet som är snart! Roligt fakta: Astrid är ett anagram på Tardis, så att hon ÄLSKAR introt är väl knappast en slump?

Planerar en kofta

Jag älskar verkligen planeringsfasen av en kofta. Att hitta ett mönster som en känner att den måste jag bara sticka, fundera över garn, om den ska göras om på något sätt osv. Köpa garnet, sticka provlapp (ja, börjar faktiskt tycka att provlappar kan vara roliga, eller i alla fall inte tråkiga). Just nu planerar jag en kofta som jag utan att vara medveten om det Pinterest-pinnat fyra gånger. Ett tecken på att jag verkligen gillar den!

Tröjan i fråga är den här, fast jag tänkte sticka den som kofta istället. Då blir det genast lite problematiskt, eftersom basfärgen är blå, men halsribbningen vit. Om jag gör en knappkant vill jag ha den i samma färg som halsringningen, och nu kan jag inte bestämma mig för hur jag ska göra. Blå eller vit? 

Jag gjorde några slarviga skisser för att se de olika alternativen. 1 och 2 är med bara mönstrat ok, 3 och 4 är med mönster även längst ner på ärmar och kropp. Och så antingen vita eller blå kanter då. Jag tror att jag lutar mest år trean, men kan inte riktigt bestämma mig. Vill ni vara smakråd och säga vad ni tror/tycker skulle bli bäst? Det dröjer till december innan jag har råd att köpa garnet, så jag har gott om tid att fundera över alternativen :). 

Uppdatering: Tack för alla åsikter! Fast... nu velar jag ännu mer :p. Många av er tycker fyran, och den är ju snygg, men lite för opraktiskt med vitt har jag kommit fram till (som många av er också påpekat). Nu velar jag mellan ettan och trean och kan verkligen inte bestämma mig. Ett kärt bekymmer, får fundera några veckor till!

Mer vantar!

En skulle kunna tro att jag är trött på vantar efter att ha stickat så många under arbetet med boken. Så är dock inte fallet! Jag älskar fortfarande att sticka vantar, och har hela tre par på gång just nu. På bilen syns Otto från Vantar för alla årstider och ett par klassiska Selbu-vantar. Antingen så blir båda till mig eller så blir något av paren en julklapp, återstår att se. Garnerna är precis som vanligt Rauma (till Otto) och dubbel supersoft till Selbuvantarna. 

Lilla hjälmen

Astrid är inte så förtjust i mössor utan sliter av dem rätt fort, så jag tänkte att en hjälmmössa kanske skulle sitta bättre. Valet föll på den här urgulliga franska mössan Little Heaume. Det var en såndär riktigt snabb och rolig stickning, tog bara några timmar så var den klar. Rolig konstruktion också, med början i nacken och avmaskning mitt fram i den lilla snibben. 

Sitter den kvar då? Alltså hahaha vilket skämt. Max tre sekunder tar det, sen har hon slitit av den. Nåväl, den är lite stor så jag spar den till kallare dagar och hoppas på att hon gillar den mer när hon blivit lite större... 

Garnet är mjuka Abuelita merino worsted, som jag tyvärr tycker noppar en del i min Islandströja. Har inte använt den så mycket än eftersom det varit så varmt, men kommer nog inte köpa mer av det. Till en mjuk barnmössa passar det bättre tror jag.