Just nu tvivlar jag väldigt mycket på mig själv när det gäller det mesta (hej depression) och det inkluderar stickningen. Det är rätt frustrerande att aldrig riktigt bli nöjd med något, trots att jag egentligen vet rent teoretiskt att jag tycker att det blir bra. Jag inser hur mycket glädje det brukar ge mig under tiden som jag stickar på något att tänka "åh den här kommer bli så fin då och då" eller bara rätt och slätt känna att det jag har i händerna blir bra. Men nu känns det inte alls så med något. Stickinspirationen är helt enkelt inte på topp.
Dessutom är Astrid i en utvecklingsfas och har fått fyra tänder på fyra veckor. Håhåjaja, livet ibland alltså. Hon blir i alla fall urbota gullig på bild, barnet!
Åh. Massiv igenkänning. Önskar att jag kunde ge konstruktiva råd. Kram!
ReplyDeleteFor et nydelig bilde av Astrid.
ReplyDeleteKan jeg si noe jeg alltid sier til mine kunder? ( jeg jobber med garn)
Veldig mange kommer og er så kritiske til det de selv har feks strikket. Da sier jeg , at siden det er håndstrikket, skal det det også SE håndstrikket ut. Og er det en feil i plagget, beviser det også at det er håndstrikket, ja helt unikt.
Gled deg over gleden ved å være kreativ, og glad over at du virkelig kan strikke et plagg. Det er mange som ikke kan kreere noe til seg selv. De må mangle mye av den gleden vi strikkere har.
Og du, DU er kjempegod til det du gjør. Kram
Den här tiden på året är det tungt för många men det kommer att bli bättre - jag lovar! :)
ReplyDeleteSå känns det nästan hälften av tiden jag stickar, det i kombination med stress att bli klar med projekt kan göra att stickningen inte alltid känns kul. Önskar som ovanstående att jag kunde ge konstruktiva råd, men det har jag nog tyvärr inga. Men tja, känn efter, sticka när du är sugen och håll förväntningarna på en rimlig nivå är väl alltid bra :)
ReplyDeleteJeg har et råd (og laaang erfaring med depresjon), men det tar lang tid å lære å bruke det... Depresjonen gjør at man har mindre energi, orker mindre. Det gjelder å akseptere at det er sånn, og ikke dra seg selv ned med negative tanker om seg selv. Det går over. Depresjon er en kjemisk ubalanse i hjernen, og like fysisk som et brukket ben, selv om man ikke er vant til å tenke sånn.
ReplyDeleteEllers syns jeg at du er helt rå på strikk! Om godfølelsen er borte, så kommer den tilbake igjen av seg selv. Det tar bare litt tid.
Tenker på deg!
Åh, jag önskar så att jag kunde överföra min beundran för din stickning och din färgsäkerhet. Du är en stor inspirationskälla så det är verkligen jättesynd att du inte känner dig lika bra som du är! Har tyvärr inget gott råd, men det kanske blir bättre när våren har kommit en bit?
ReplyDeleteOch du har så rätt angående Astrid, hon blir ljuvlig på bild! <3
Klokt av dig att koppla tvivlet till depressionen! <3
ReplyDeleteJäkla skit bara när de där tvivlen kommer samtidigt som projekten som inte vill sig riktigt, toppat med lite extra (typ barn som ska få tänder...)
Skickar massa pepp till dig!
ReplyDeleteTvivel har vi väl alla ibland, även (eller kanske speciellt) när barnen blir fina på bild trots att man är helt utsliten av att de växer...
ReplyDeleteTänker på dig, och hoppas det känns bättre snart igen!