Det här är ett lite jobbigt inlägg att skriva, för även om jag vet att det inte är ett misslyckande så känns det så. Tror ni som varit i samma sits känner igen er och förstår. Jag är sjukskriven igen, för nej det funkade inte att gå tillbaka på heltid till skolan. Egentligen så visste jag det någonstans, åtta veckor (där Astrid var hemma och Andreas jobbade 50%) är för kort tid för att bli frisk från en utmattningsdepression. Förra veckan började jag bli yr igen, illamåendet och kräkningarna har egentligen varit med hela tiden och tröttheten är enorm.
Nu ska jag försöka att inte bara fokusera på när det är lämpligt rent kursmässigt att komma tillbaka till skolan, utan mer när jag känner mig bra nog. Om det tar längre tid än två månader så får det göra det (lätt att skriva, svårare att faktiskt acceptera).
Och återigen till er som mailar, jag försöker svara så gott jag kan. Om ni vet med er att ni inte fått svar på en fråga trots att det var längesen så maila igen, jag har dålig koll på saker och ting just nu och glömmer jag flagga mailen är det borta för alltid ur mitt minne... så maila igen i så fall! Loki mönster däremot får ni få tag på via någon annan, nu har jag mailat så många som jag orkar med. Hoppas ni förstår!
Kämpa på! Du tar dig igenom det här också och ta den tid det behövs! Tänker på dig, Kram Karin
ReplyDeleteKram!
ReplyDeleteTycker inte att det är konstigt att det inte funkade, åtta veckor är kort, speciellt om en tvååring är hemma...
Du gör det bra! Kämpar på med sjukdom och sjuk liten, du är stark (även om det kanske inte känns så just nu). Massa kramar
ReplyDeleteTa det lugnt, skapande skall vara roligt och bolggande med att vad det innebär faller under den kategori, det skall vara roligt inget måste, ta den tid du behöver. Jag har inte skrivit mycket om det men för mig har bloggen tystnat eller blomstrat i de sämre perioderna, aningen har det varit det som fått mig att känna att jag åtminststånde producerat något den senaste månaden även om tanken på att behöva gå och handla har get mig panik ångest attacker. För tillfället så går det inte jätte bra men långt mycket bättre än för två års sedan, om några veckor skall jag redovisa mitt kandidat arbete det har tagit 3 år att komma så här långt men nu är jag nästan framme. Det är svårt att låta saker ta sin tid men så viktigt för en titel eller examen är inte värd någonting om man mår för dåligt för att kunna använda den. Lycka till
ReplyDeleteTa hand om dig! Ett utmattningssyndrom kan ta riktigt lång tid att återhämta sig från. Jag har varit sjukskriven i olika omfattning i nästan 5 år och är långt från tillbaka på heltid ändå! Låt det ta tid!
ReplyDeleteKlem til deg! Vet akkurat hvordan du har det, jeg var i samme situasjon som deg for ikke lenge siden. Trøsten er at det heldigvis går over, men at det dessverre tar mye lengre tid enn en tror (og håper). Ønsker deg lykke til!
ReplyDeleteKrya på dig! Det är svårt att sätta sig in i hur det är, men du gör rätt som fokuserar på att bli kry igen. Och jag hittade Loki här, ifall någon vill ha mönstret så slipper du ordna det.
ReplyDeletehttps://web.archive.org/web/20131126020748/http://knittingiceland.is/wp-content/uploads/2010/12/LOKI-English-V02.pdf
Kry och pepp!
Jag har varit där och vänt ett par gånger. Gör det du mår bra av. Du är inte ensam
ReplyDeleteSamla krafter så tar du dig igenom det här och orkar bättre sen. Det gäller det hitta sin väg genom livet. Lilla tösens sjukdom och det ni har fått gå igenom har nog tärt på dina energikällor riktigt rejält men bästa är att energikällor går att fylla på på nytt. Kitty
ReplyDeleteDu är fantastisk Clara! Jag befinner mig i en liknande situation som du gör, och det är som du skriver så ohyggligt svårt att "ge sig", för vi vet ju att vi kan så mycket! Någon sa till mig: Var snäll mot dig själv, dessa orden fastnade i min skalle... och jag försöker verkligen att tänka på mig själv som en person som jag ska vårda och vara snäll mot nu - som man hade varit mot någon annan i samma sits liksom. Hoppas så att du ska må bättre snart, ställ inte orimliga krav på dig själv. Du är så himla bra oavsett hur saker och ting blir, du har inte bråttom! Kramar <3
ReplyDeleteHej, utmattningsdepression är en sjukdom som kräver/behöver lång sjukskrivning. Försök att göra bara det som du orkar och tycker om att göra. Det kan exempelvis vara att sitta still och inte göra något alls. Är tillräckligt att gå ut med soppåsen, för att vara helt slut den dagen. Har samma diagnos. Kramar till hela din familj, och en extra kram till Astrid.
ReplyDeleteMånga varma kramar till dig! Du kommer fixa det här. Det kommer bli bättre. Låt det bara ta den tid det tar.
ReplyDeleteAll styrka till dig, Clara!
ReplyDeleteJag är i en liknande position, utmattningssyndrom som aldrig verkar ge sig. Men det gäller att vila, andas, vara (som du skrev, bättre sagt än att acceptera).
Allt gott till dig! Vila och kom igen när du mår bättre.
Kram!
Jag är så lyckligt lottad att ha fått bra behandling för utmattningssyndrom och jobbar nu på min ordinarie tjänst igen. Orken är begränsad och kommer att vara det. Min läxa är nu att utforska hur mycket mina 100 % är, hur ska jag dosera min ork så att det räcker till både jobb och familj? Det gäller att stanna upp även när man har roligt, vilket inte är lätt. Som någon skrev, var snäll mot dig själv. Även det roliga kan det bli för mycket av. Kram! /Agneta
ReplyDeleteAntar att det som utlöst din depression tagit längre tid än åtta veckor på sig att skapa den, inte så konstigt då att det tar längre tid än så att bli frisk. Tänker också att det inte är någon vila att vara hemma med ett litet barn, alldeles oavsett hur gosigt det barnet är. Uppmärksamhet, krav på delaktighet och (kan jag tänka mig) skuldkänslor för att man inte orkar som man vill.
ReplyDeleteMånga krya-kramar. Man blir frisk och glad igen, även om det inte känns så så blir man det. Med mycket vila och tålamod (och för min del kbt)