Jag har funderat en del på varför jag egentligen börjat gilla att sy. För det gjorde jag inte innan, då var det helt klart produkten som var i fokus och inte processen. Nu är det nästan mer processen faktiskt, även om slutresultatet också spelar stor roll. Har ni hört/läst om det förresten, process vs product knitter? I stickning är jag nog lika mycket av båda, hälften hälften. Produkten måste bli fin men det är ändå processen (dvs stickningen) som driver mig.
En anledning till att det blivit roligt att sy helt plötsligt tror jag är för att jag släppt tanken på att jag syr för att vara unik. Det är inte viktigt för mig att ha kläder som ingen annan har, inte det minsta faktiskt. Kanske är det en åldersgrej? Förr var jag intresserad av mode, nu kunde jag inte bry mig mindre (även om jag fortfarande gillar att ha fina kläder). Det gör också att jag släppt det här med att göra egna mönster och istället börjat köpa mönster, och wow så mycket jag lär mig! För dessa mönster är gjorda av folk som kan massor med grejer och då lär jag mig vad de kan.
Så nu syr jag enkla klänningar, mjukisbyxor med fickor (varför har inte köpta mjukisbyxor för kvinnor fickor? Alla plagg ska ha fickor!), randiga t-shirts och enkla kläder till Astrid. Och det är så KUL! Ingenting blir unikt men allt blir bekvämt och faktiskt blir resultatet så mycket bättre nu än när jag tyckte produkten var så mycket viktigare än arbetet dit.
Sömnaden låter mig fokusera bättre också, och är så mycket mer ångestdämpande än något annat jag vet. För jag måste koncentrera mig helt och hållet på ett sätt som jag inte behöver med stickningen, jag är för bra eller van vid att sticka helt enkelt.
Tillägg:
Inser att jag uttryckte mig lite otydligt igår, plaggen jag syr blir ju fortfarande unika såklart. Den kreativa delen av att välja tyg, mönster, ändra lite så det passar mig osv är ju jätterolig! Och då blir det ett unikt plagg. Jag menade mer att det inte är unikt på det innovativa och helt annorlunda sättet som i Project Runway eller om jag hade gjort mina egna mönster.
Hej härligt att du hittat sömnaden, för mig är det också en avkoppling. När man stickar hinner tankarna mala om och om igen så är det inte för mig heller med att sy. Gillar skarpt din senaste klänning, Factory dress! Underbar!
ReplyDeleteKan det vara Astrid och Astrids sjukdom som gjort att du har släppt kravet att göra allt själv. Det blir ju på sätt unikt när du väljer tyg och mönster att det blir ditt eget val. Kitty
ReplyDeleteSjälv är jag tyvärr fast i fasen att inte gilla processen. Försöker göra enklare grejer så att jag snabbt får resultat, men nu senast har jag påbörjat en väska och... den tar tid. Däremot är jag väldigt glad över mina färdiga alster! Med virkningen känner jag inte samma stolthet utan tycker att "jaja, hur svårt kan det vara?"
ReplyDeleteHoppas snart gilla sömnadsprocessen mer än nu, det är ju verkligen avkopplande och roligt egentligen.
En annan sak som är bra med sömnaden är att saker faktiskt blir klara! Även för mig som nybörjare tar det 2-3 kvällar att få klart ett plagg, det går inte att jämföra med stickat plagg som ju tar veckor, ibland månader att bli klart.
ReplyDeleteOch sakerna blir unika ändå, olika tyger kombineras och resultatet blir ju speciellt.
jag håller inte med dig att kläderna du syr efter ett köpt mönster inte är unika... du har valt mönstret, tyget, detaljer, och framför allt, gjort det själv med dina två händer. om inte detta gör plagget unik... :) men gött ändå att du syr för att du tycker om det och gör dig glad, det är ju det viktigaste!
ReplyDeleteJoelle och KatLinn, ja jag menade inte att de inte blir unika, uttryckte mig lite klumpigt. Unika blir de ju! Har lagt till en text nu för att förklara bättre :)
ReplyDeleteJag undrar också över det där med fickor på mjukisbyxor. Innan jag började sy igen så fick jag köpa mina på herravdelningen.
ReplyDeleteJag tycker det är så kul att kombinera stickning och sömnad, det gör ju allt man gör så mycket mer användbart! Sydda kläder kan ju ha helt andra möjligheter och funktion är stickade plagg.
ReplyDeleteSen är det ju rätt skönt när man är ny i sömnad att köpa mönster. Dels för att det går mycket snabbare, men också för att få många tillgängliga storlekar till växande barn. Som du skriver; att välja tyg är ju nog kreativt. Sedan kan man när man är mer van justera mönstret efter nya ideér. Jag gillar att sy av återbrukat tyg, typ påslakan eller äldre kläder.