Damejakke Loppa

Min damejakke Loppa blev klar i slutet av februari, men som så ofta med projekt jag gör så behövde den ligga till sig en månad precis när den kommit av stickorna. Det är som att jag stickar in så mycket förhoppning i tröjan, så mycket "åh det här kommer bli så BRA" att det är omöjligt för den färdiga tröjan att faktiskt leva upp till det. Så det får ligga till sig en månad eller två och oftast tycker jag sen att det är ju faktiskt en superfin kofta det där! Ibland tycker jag fortfarande inte det, så är det tex med min Vitamin D. Den är superfin, men varje gång jag tar på mig den känns det fel. 

Åter till Loppan, den är jag nu verkligen nöjd med! Mönstret har Pinneguri gjort och det hittas här. 

Min stickfasthet var pyttelite off, vilket resulterade i en superstor rygg. Det upptäckte jag dock ganska snart efter att jag tagit av för ärmarna så jag kunde repa upp en bit och gjorde färre ökningar i slutet av oket. Nu sitter den perfekt! 

Garnet är Chickadee från Quince and co. Den grå färgen heter Iceland och är i mina ögon en helt perfekt grå. De andra färgerna har jag färgat själv, med en annan Loppejakke som inspiration. Oerhört roligt och jag är så nöjd med resultatet! 

 Bilderna har skickliga Malin tagit i Palmhuset, älskar speglingen i vattnet.

Är också nöjd med mitt försök att se (hyffsat) allvarlig ut på bild! Eller ja, inte le stort i alla fall.
Det är så lätt att le på bilder, att se allvarlig ut är MYCKET svårare. Delvis för att vi är så ovana vid att se allvarliga kvinnor på bild att vi direkt tycker att hon ser arg eller sur ut och så sitter det liksom i ryggmärgen att se glad ut.