Jag får rätt ofta frågan hur jag hinner med att sy/sticka så mycket, och tja det är egentligen ett ganska trist svar… Sen lite mer än ett halvår tillbaka är jag sjukskriven pga utmattningsdepression/ångest som kom efter det att Astrids lungsjukdom stabiliserades. Jag höll ihop tills hennes läge var stabilt och då gick det inte mer. Så även om jag ägnar ungefär halva dagarna åt att sova/stirra i luften/spela mobilspel/långsamt göra alla vardagliga grejer så har jag mycket tid över åt att slöjda. Och att sy/sticka är det som just nu är det som gör att jag håller mig levande och ändå kan fungera hyffsat.
Min ångest gör att jag numera knappt rör mig från hemmet, jag kan inte åka kollektivt eller cykla = kan ta mig till ställen jag kan gå till eller bli körd till av Andreas. Och folk orkar jag knappt med. Mycket tid hemma = mycket slöjd. Så, det är det mycket tråkiga och ärliga svaret på hur jag hinner så mycket.
Sen skulle jag kunna skriva mycket mer om hur tufft det är att inte få hjälp från vården (eller tja jag har ju gått igenom fem olika mediciner nu, det är den hjälpen en får), att stå utan inkomst en hel sommar pga studenter inte har rätt till pengar på sommaren (som att vi magiskt nog blir friska då, tack och lov att jag har en partner med fast jobb) och andra deppiga saker som gör mig arg och trött. Men det orkar jag inte utveckla just nu, det är jobbigt nog att skriva om hur läget är.
Usch jag blir så trött på att det är så här systemet "fungerar"... Tur att slöjden kan ge dig något annat!
ReplyDeleteSkickar stor virtuell styrkekram ⛄️
ReplyDeleteFör mig tog det fyra olika sorters medicin innan jag hittade rädd antidepressiv som funkade för mig. Nu har jag just höjt dosen och återfått någon slags energi som jag inte visste fanns kvar. Har börjat kunnat vara kreativ igen men försöker vara försiktig så energin inte brinner upp för fort, sköt om dig, det blir bättre <3
ReplyDeleteKramar /Joh
Jag blir så galet frustrerad över hur vårdsystemet fungerar! Nu när jag läser till psykolog får jag ofta höra att det finns gott om psykologer i samhället och att det kan bli svårt att få jobb efter examen. Samtidigt som det är jättesvårt att få tid hos en psykolog via primärvården. Tycker det är dags att lägga resurser på annan behandling än bara den medicinska. Till exempel kan det införas ett slöjdbidrag. Så kan en åtminstone självmedicinera!
ReplyDeleteSkickar en stor kram och håller tummarna för att det snart blir lättare.
ReplyDeleteJag har en liknande situation här. Jag har varit sjuk i tre år nu. Stickningen och virkningen blev en del av min räddning. Men det blir lite lite bättre hela tiden. Håll hoppet uppe och fortsätt kämpa. Så småningom kommer du kunna ta dig ut ur huset, träffa någon enstaka människa osv. Jag är så imponerad av allt du stickar och syr, för även om du har mycket tid att göra det så kräver det ändå talang att göra det så snabbt och bra som du gör! Jag försöker peppa mig själv och tänka att jag får passa på att handarbeta nu när jag har tid och giltig ursäkt för att sitta i soffan hela dagarna :)
ReplyDeleteAnyway, jag är också student, och jag får studiemedel under sjukdom även på sommaren. Tricket är att söka sommarkurser och så blir man sjukskriven från dem och får sitt csn. Första sommaren visste jag inte detta, men en snäll typ på csn berättade det. Då
var det för sent för den sommaren (som jag grämde mig) men de två somrarna efter det har jag fått mina pengar, och tack och lov för det. Så sök sommarkurser nästa sommar! Om du fortfarande är sjuk då förstås, vilket jag verkligen hoppas att du inte är!
Lycka till och tack för att du bloggar och delar med dig av dina alster och av ditt liv!
/Elin
Kramar från mig som inte känner dig annat än genom din blogg.
ReplyDeleteHej
ReplyDeleteHar varit sjukskriven sen januari för utmattningssyndrom med depressiva inslag. Bytt medicin 2 gg men ingen av dom har direkt hjälpt. Nu har jag fått tid för bedömning på stressmottagningen. Hoppas hoppas att dom kan hjälpa mig.
Sticka, virka och måla är det enda som någorlunda hållt mig ifrån att tomglo hela dagarna.
Kram Pia
Du är verkligen inte ensam. Vi är många som på olika sätt drabbats av olika former av stressyndrom och som haft kontakt (eller inte kontakt) med sjukvården. Själv har jag nu snart jobbat ett år heltid efter att ha kommit tillbaka från sjukskrivning. Det blir bättre, även om det tar tid.
ReplyDeleteSjälv hade jag först kontakt med vanliga vårdcentralen, men det gav ingen hjälp. Jag hade turen att få hjälp via en företagshälsovård, där jag träffade en läkare som förstod betydligt mer av min situation. Själv hade jag mycket hjälp av en kombination av samtal och massage. Hela kroppen påverkas ju när vi inte mår bra.
Jag önskar dig lugn och ro. Varsamma händer och röster omkring dig. Skapandet är verkligen en livspuls. Härligt att du tar den tillvara.
/Elisabet :)
Hej Clara
ReplyDeleteDu är inte ensam! Har varit sjukskriven en längre period för samma sak och det är tufft. Blev till slut så trött på att förklara min situation för ännu en läkare/psykolog/sjukgymnast att jag skrev ett brev. Men din blogg har varit en riktig inspiration, och det är härligt att få följa Astrids utveckling. Hon är fantastiskt söt och verkar vara en riktig personlighet :) Ska erkänna att jag också räknade dagarna tills skolan skulle börja i augusti. Älskar mina barn, men när måndagen kommer är jag ganska spak!
Har du funderat på rehabilitering? Jag gick på Stress och Smärtteamet i Västra Frölunda och måste säga att det var väldigt bra. Dels att träffa folk i liknande situation, och det var underbar personal. Några hade även gått Grön Rehab som har fokus på trädgård och sa att det var bra.
Ta hand om dig och ta allt i din egen takt. Styrkekramar!
Anna
Hej Clara!
ReplyDeleteDet är nästan på dagen 2 år sedan jag knäade med utmattningssyndrom. Jag har haft tur och fick gå på Stressrehab och få hjälp, stöd och verktyg. Men vägen har varit tuff och är tuff. Jobbar nu ca 70% så jag är på gång tillbaka. Handarbeten av alla de slag har/är min räddning även om jag har problem att läsa och följa beskrivningar, men även det blir bättre för varje månad. Stickar, virkar, spinner eller när hjärnan är som tröttast bara håller i en tuss ull eller en garnhärva.
/ Pia
Hej Clara!
ReplyDeleteDu är en härlig inspiration för mig. Att få följa din kreativitet och hantverkande är en fröjd, härligt att det kan bära dig i allt de svåra du är i. Tack för det och kram från Uppsala
Hej Clara. Tack för din otroligt fina och inspirerande blogg. Jag säger som många andra innan mig att vi är fler som sitter i samma sitts. Jag hoppas så innerligt att det löser sig för er och tills dess så får vi leva på slöjd och drömmar :D
ReplyDelete