Det ständiga problemet jag har är ju det här med superwash eller inte. Två av mina favoritkoftor är i Wollmeise DK, de använder jag jämt för de är så mjuka och gosiga och noppar inte det minsta. Men det är superwash och alltså inte toppen för miljön. Chickadee från Quince and co är också ett favoritgarn, icke superwash och bra på alla vis förutom att det måste beställas från USA (eller köpas via Loop i london men det är rätt dyrt därifrån också). Sen är jag just nu sugen på att sticka en kofta i visjögarn (men undvika det grå som kliar mer). Ekologiska Rosy green wool som jag själv precis börjat färga och sälja är också en favorit. Nackdelen med alla mina favoritgarn är att de är rätt dyra, både de med och utan superwash.
Anna undrar: Har du några speciella mönster som funkar i stora storlekar? Jag skulle uppsjatta lite tips. Gärna koftor om du har/vet.
Ysolda brukar göra alla sina mönster i stora storlekar och också se till att de blir teststickade och även modellade i de större storlekarna. Väldigt bra!
En av mina mest använda koftor är Blue Sand av Rililie, den finns i upp till 132cm omkrets såg jag, och den är öppen fram så går att ha stor byst och sticka en mindre storlek som passar över axlarna. Min andra absoluta favorit Slanted Sleeven finns i upp till 122cm. Överlag så har många indie-designers större storlekar har jag märkt.
Blue Sand finns i stora storlekar också.
Illo: Skulle du kunna skriva lite mer om din politiska ställning, hur den dels kommer sig men också yttrar sig? Jag undrar också om det finns något politiskt i ditt hantverk, och då tänker jag på både ett djupare plan, men också rent praktiskt?
Intressant fråga! Jag är väldigt långt åt vänster, helröd och till vänster om vänsterpartiet. Det yttrar sig på så sätt att jag inte tror på att konsumtion leder till ett bättre samhälle, och därför gärna tillverkar saker själv eller byter med andra hantverkare. Min dröm är att kunna tillverka utifrån behov istället för att köpa saker utifrån ett konstruerat (falskt) behov av att äga en viss pryl och köpa saker i onödan. Jag älskar dock att köpa saker (inte mitt fel som individ, jag är en produkt av ett kapitalistiskt samhälle och ständigt omgärdad av reklam) så jag försöker undvika att gå på stan för att slippa känna köpsug. Sen är jag feminist och på sätt och vis är det ju en feministisk handling att föra traditionellt kvinnliga hantverk vidare och kanske höja statusen på dem. Den här frågan skulle jag vilja utveckla mera, ska tänka vidare och kanske blir det ett blogginlägg längre fram.
Carina L frågar: vilket garn skulle du vilja ha med dig om du hamnade på en öde ö?
Undrar om det är en varm eller kall öde ö? Om den är varm på dagen men kylig på kvällen vore ju najs, så koftor går att använda :D. I så fall väljer jag visjögarn som är mjukt nog för mig men ändå står emot väta bra om det regnar eller är fuktigt på ön.
Anonym: Roligt med frågestund! Min fråga är kanske för privat men du väljer ju såklart själv om du vill svara. Jag har också ett barn precis som du och vi funderar på att inte skaffa nåt syskon till henne. Tycker du nämnt nån gång att ni inte heller tänkt det? Så nyfiken på hur du tänker, mest för att jag själv nästan känner skuld över att tänka så. Skulle behöva en förebild i att bara vilja ha ett barn. Tack för en fin blogg!
Det är så märkligt det här med att man "ska" ha två barn. Jag märker det jättetydligt! Och jag har nog alltid tänkt att jag vill ha två barn, men eftersom graviditeten med Astrid var så jobbig, sen depression på det och så Astrids sjukdom som följde så är jag väldigt tveksam till ett barn till. Det är i alla fall långt från självklart. Kanske får hon ett syskon när hon är 7-8år sådär om vi orkar då men just nu är vi väldigt nöjda med att bara ha ett barn. Tycker faktiskt att det är väldigt skönt att ha ett barn och inte fler!
Argumentet att skaffa flera barn och gärna tätt för att de ska komma nära varandra tror jag inte heller på, om syskon kommer nära varandra eller inte tror jag mer beror på intressen och personlighet än ålder. Andreas står närmare sin 14år yngre bror än vad jag står min 2 år yngre syster, Andreas och hans lillebror har precis samma intressen medan jag och min syster är väldigt olika och bara har sporadisk kontakt.
Händelsevis undrar hur det är med Astrid nu? Hur går det med sjukdomen och vet ni något mer om hur det kommer bli för henne i framtiden? Kanske känns det för privat att svara på. I så fall vet du i alla fall att jag tänker på henne och er.
Jag har nog inte skrivit så mycket om det på senaste tiden, känns fint att du frågar. Hon mår mycket bättre, äter starka mediciner som hjälper henne. Men det är lite nervöst att de är så starka, med jämna mellanrum hör hon syn och hörselkontroller för medicinen kan ha biverkningar som påverkar dom.
Framtiden vet vi inte heller så mycket om eftersom hennes lungsjukdom är så ovanlig (surfactant protein c brist). Så det är mycket oro som inte direkt är konkret utan mer oro för framtiden. Matmässigt har hon gjort enorma framsteg och vi sondmatar inte alls längre utan hon äter allt genom munnen! Fantastiskt är det. Knappen på magen har hon kvar och den sondar vi medicinerna genom men annars behövs den inte. Hon är pigg och glad, växer som hon ska och syrgasen har inte behövts på över ett år nu. Hurra för det!
Världens goaste Astrid som numera gillar att bada!
Har du någon handarbetsbudget? Alltså för materialet. Jag har ju själv inte stickat så väldans mycket men jag märker redan att det kan dra i väg alldeles väldigt om jag vill ha lite roligare garner. Så känner jag mig alltid snål när jag tänker på hur dyrt det kan bli. Kanske har du några tips på hur man kan hålla nere kostnaderna för garnet?
Nej, alltså jag har ju inte det. Jag är priviligerad på många sätt eftersom min sambo tjänar bra (vilket är väldigt tur eftersom jag ganska ofta som sjukskriven student står med noll kronor i inkomst). Jag har också lite utgifter i övrigt, jag äter aldrig ute (kan inte det pga rätt svår ibs), dricker ingen alkohol, vi åker inte på några resor just nu (mer än till Norrköping ibland), bor i hyresrätt osv, så i min situation just nu kan jag lägga en del pengar på garn och tyg. Och när jag stickar saker i garn jag själv färgar får jag ju garnet till inköpspris, betydligt billigare alltså. Men det finns ju många bra billigare garner! Tex isländska Lopi har bra pris, Kampes och Magasin Duett supersoft också. Många större företag är ju inte heller att förakta, även Drops, Järbo, Sandnes, Marks och Katten mfl har riktigt bra garner (och en del dåliga, där gäller det ju att kunna känna på dem för att veta vad man gillar).
Jag skulle tro att jag lägger 1-2000 varje månad på garn och tyg, men då syr jag också kläder till hela familjen nuförtiden. Vi har gemensam ekonomi och varje månad när alla räkningar är betalda brukar vi ta en summa var till våra egna konton som vi kan göra vad vi vill med. Tex dricka öl och köpa tv-spel (Andreas) eller köpa garn och tyg (jag). Det kan vara allt från 500 till 3000 ungefär beroende på inkomster och utgifter. Och köper jag tyg till Astrid för att sy kläder hon behöver tar jag från gemensamma kontot. Det systemet fungerar bra för oss! Jag skulle aldrig vilja vara i en situation där jag måste "gömma" garn eller tyg för Andreas.
Susanna: Tycker du har så roliga mönster på de kläderna du syr till Astrid. Har själv laddat ner flera av den efter att du sytt dem. Hur hittar du mönstren och var får du inspirationen ifrån? Följer du några roliga sy bloggar?
Tack! Jag har ett konto på Kollabora (heter clarafalk där) och där har jag hittat en hel del olika mönster. Sen följer jag nog mer sybloggare på instagram än vad jag följer bloggar. Kan tipsa om några instragram konton: Dandeliondrift, straightgrainpatterns, Youandmie, Fancyjaime, WhatKatiedoes, TrueBias, theCraftSessions och Ohmygreendarling tex.
Anonym: Jag har sett dig några gånger och har förstått att vi bor nära varandra. Jag skulle så gärna vilja hälsa om/när jag ser dig igen men det känns så konstigt och krystat att jag har låtit bli. Hur vill du att en läsare av din blogg ska reagera när hen ser dig?
Kul! Säg gärna hej nästa gång! Men om jag verkar otrevlig/sur så är jag inte det, jag har bara ganska många dåliga dagar nuförtiden och är inte alltid så social. Men jag tycker det är kul om du säger hej!
Hej! Tack før en superfin blogg! Jag ar en mycket entusiastisk nybørjarstickare, och det ar så himla roligt! Jag undrar om du får ont i axel-nacke-handled av att sticka mycket? Jag får ofta problem med høgrerarmen, kanske drar jag upp nacken før mycket. jag vet inte. Eftersom du ar proffs tankte jag i alla fall fråga dig hur du undviker att få ont av allt stickandet! Sarskilt nar jag stickar med tunna pinnar brukar det gøra ont.
Det händer att jag får ont, men för mig är det oftast när jag stickar med stora stickor. Lite då och då gör jag nackövningar som jag fått av en sjukgymnast (var där för annat och passade på att fråga om stickningen) och egentligen är det bara att dra upp och sen sänka axlarna några gånger och rotera axlarna framåt och bakåt några gånger. Det är bra att pausa ofta också, släppa stickningen och kanske göra något annat (dricka lite vatten, gå upp och göra något mm). Jag gör en del yoga också och tror det hjälper för axlarna.
Sen är jag liksom du valdigt kanslig mot sånt som kliar. Alltså ar det lockande att køpa merino, det ar ju så mjukt. Vet du något marke av merinoull som du litar på att fåren inte utsatts før mulesing? Samma sak med angora, jag alskar det men kanner mig mycket tveksam till att anvanda det.
Nuförtiden har jag förstått det som att den flesta merinon är mulesing fri tack och lov, men jag brukar akta mig för merino från australien ändå. Helst köper jag ekologisk så jag vet att djuren garanterat haft det bra. Det är klurigt det där med att gilla mjuk ull! Svenska finullsfår och jämtlandsfår är ju också mjuka alternativ till merinon, och de djuren har det bättre har jag förstått.
Angora är jag personligen inte så förtjust i, men jag vet att Angoragarnet säljer angoragarn från egna kaniner som hon tar väl hand om så jag skulle köpa angora från henne i så fall.
Emilia: Vilken superkraft skulle du önska att du hade?
Om jag väljer av helt egoistiska skäl så blir det superlätt, då vill jag kunna teleportera mig! I så fall skulle jag köpa en liten billig stuga nånstans ute i skogen/i en småstad utan att behöva ha bil eller ta körkort. Och eftersom jag skulle kunna teleportera mig vore det ju inga problem att jobba nån helt annanstans, eller hälsa på vänner. Swisch så kan jag hälsa på en kompis nånstans, swosh så är hemma igen och kan sova i min egen säng (jag älskar min egen säng). Och känner jag för att bada eller insupa lite sol så drar jag till ett varmt land på ett litet kick bara. Vilken dröm!
Lena: När du stickar flerfärgsstickning har du då garnet som bildar mönstret närmast dig?
Jag håller bägge färgerna i samman hand har har ett garn över pekfingret och det andra garnet över både pek och långfingret. Vilket blir då mönsterfärgen? Hoppas du förstod hur jag menade.
Japp jag förstår, och det är den som bara ligger över pekfingret som blir den dominanta färgen.
Hej, jag är nyfiken på hur arbetsmarknaden ser ut om man läser den utbildningen du håller på med? Vad kan man få för jobb?
Än så länge har inte så många gått ut, men folk har tex fått jobb som hemslöjdskonsulenter runt om i landet, på museum, som projektanställda inom kulturprojekt, startat eget och en del har börjat jobba som slöjdlärare (men utan lärarbehörighet då). Det är ju helt klart en svår arbetsmarknad, men inte omöjlig.
Så intressant att läsa dina svar. De är så mänskligt raka och fina! Du delar alltid med dig så generöst både med inspiration o klokskap..
ReplyDeleteTack för svaren!
Agneta
Har kost meg litt med bloggen din. Så utrolig mye flott og variert du lager i herlige farger og kombinasjoner. Vakker liten snuppe i de skjønneste kolleksjoner fra sin mor. Imponert! Så gøye, men praktiske plagg. Love it! :))
ReplyDeletejag har länge följt din blogg, sedan Astrid låg i magen, och nu är hon ju stora damen. Att läsa frågor och svar var riktigt, riktigt trevligt.
ReplyDeleteHeja dig! Och heja Astrid som kämpar på med sin sjukdom!
ReplyDeleteTack även för fina och utförliga svar, du är så generös med era liv, det är så fint att läsa om!