Ibland när jag syr får jag dåligt samvete för att jag syr och stickar sånt jag egentligen inte behöver. Då pratar jag med min kompis Karin som påminner mig om att jag syr som terapi och ångestdämpning :). Frk Wiberg skriver ibland om hur sömnad som hobby inte anses vara något som får kosta eller "vara onödigt". Vissa bygger jättestora modelljärnvägar, köper bilar, reser över hela världen, brygger öl eller vad det nu kan vara för olika hobbys. Onödiga eller inte så är de ju viktiga för oss! Och en av mina största hobbys är att sy och sticka. Då får det vara så att jag kanske har en större garderob än vad jag egentligen behöver för det är faktiskt både min hobby och min terapi. Så här är alltså min andra svarta ryggsäck på kort tid och jag hade jätteroligt när jag sydde den!
Mönstret är från tidningen Making Magazine och kallas på sociala medier för MakingBackpack. Så jag antar att den heter det? Det är Noodlehead som gjort det och som alltid med hennes mönster så är det välgjort. Har dock börjat förstå att det måste vara väldigt komplicerat att göra ett foder som döljer innersömmar till väskor med dragkedjor som går runt såhär eftersom både denna väska och magväskan jag sydde nyss har synliga sömmar på insidan. Själv har jag inte kunnat lista ut hur jag skulle kunna göra men jag har tänkt att mer erfarna mönstermakare kan, men så är det kanske inte. Denna väskan har mellanlägg och foder men det sicksackas ihop med ytterdelarna och sen täcks innersömmarna med snedslåband. Trist tycker jag, men kanske går det inte att göra smidigt på något annat sätt? Jag var kanske lite väl hård mot magväskan inser jag.
De ändringar jag gjort är att jag lagt till fler fickor. På bakstycket har jag gjort en likadan ficka som på Range, den är perfekt för värdesaker. Jag gjorde också axelbanden lite smalare, de är 3cm istället för som mönstret anger 4cm. Range har 4cm breda axelband och jag tycker att de är lite för breda för att vara bekväma på mig. Breda axelband är ju skönt, men bara på axlarna. På mig blir de att de skaver under armen på något vis.
På insidan gjorde jag, också precis som alltid, förvaring för vattenflaska och termos. Det är bara rektangulära bitar som är 21cm (22cm vore ännu bättre, kom ihåg till nästa gång) höga och lika breda som sidstyckena och sen fastsydda 1 1/4 inch nedanför där nederdelens sidstycke slutar. När båda sidstycken är fastsydda till en loop hamnar fickorna 3/4 inch ner från där dragkedjan slutar. Det blev faktiskt helt perfekt! Jag gjorde en på varje sida och förutom att vara bra för vattenflaskor och termosar kan ju andra bra-att-ha-tillhands grejer ligga där.
Läderdetaljer är min senaste besatthet så självklart fick även denna ryggsäck det. Särskilt som jag har tillgång till läder och läderverktyg på Aktivitetshuset (stället för folk med psykisk ohälsa som jag går till, vill något veta mer så kan ni maila så berättar jag). Där finns bokstäver att använda till att banka in i läder så jag skrev Falk på väskan precis som på Range. Jag valde att placera handtagen lite bredare isär än vad mönstret skriver, lädret är så hårt och vrider sig lätt annars tyckte jag.
Jag valde en dragkedja som går att öppna från bägge håll men allra bäst hade en sån dragkedja som Kånken har varit. Ja jag älskar Kånken :P. Den sista ändring jag gjorde var att jag satte ett magnetknäppe i facket fram, vilket också Noodlehead föreslår i mönstret.
Handtagen är ganska långa vilket är toppen eftersom de är mer praktiska då, men jag störde mig på att framsidans handtag föll neråt lätt. Så jag gjorde en kopia av Kånkens "hålla ihop handtagen grej" (vad heter det?) fast i läder då. Det är helt enkelt en rak bit läder med tryckknapp och sen en mjukare bit läder i mitten som sitter runt det bakre handtaget.
Uppdatering: jag glömde ju skriva om tyget! Yttertyget är dry oilskin från merchant and mills som tyvärr inte är lika snyggt som det som inte är torrt men otroligt mycket lättare att jobba med (dvs det blir inte fläckar överallt och det går att stryka). Fodertyget kommer från Stoff och Stil men är köpt för rätt länge sen så vet inte om det finns kvar.
Toppen! Du gör så fina saker!
ReplyDeleteDet tar lång tid att rehabilitera sej från det du gått igenom. Det tar tid och det måste få kosta. Och många av oss får hjälp av att vara kreativa. Och av att vara i naturen. Vet av erfarenhet att både 'samhället' och människor i allmänhet inte förstår vilket stort arbete det är att komma tillbaka från utmattning, men man måste förstå det själv och försöka att acceptera. Dessutom ger det glädje till andra att du delar med dej av det du gör! Kram!