Saturday, March 13, 2010

Om att misslyckas och lyckas


Ni vet när man ska ge sig på nån ny teknik och läser instruktionen om och om igen och ändå inte fattar och försöker och misslyckas och det bara inte går? Och man ger upp och tänker att jag gör som jag brukar göra, det blir nog bra, men det känns inte bra så man repar upp och försöker igen, och så helt plötsligt fattar man och det blir som man tänkt sig? Det är så jävla gött alltså!

Det är stickningen på bilden det handlar om, Ysoldas Verity. Jag fattar hur man gör nu.

7 comments:

Cecilia said...

"Gött" är precis på pricken! Kan inte uttryckas klarare!

Cecilia said...

Din stickning ser för övrigt ut att bli fin! :-)
Blev bara så entusiastisk över ditt ordval!

Heidi said...

Det är den bästa känslan! Och för att komma dit måste man försöka flera gånger, och egentligen så fattar man inte vad som gör att det helt plötsligt blir rätt! Det bara blir! Och så helt plötsligt kan man en teknik till...

Carola said...

Det är det jag tycker är så kul med att sticka, man lär sig något nytt och utvecklas hela tiden. Härligt.

Maria said...

Precis så är det. Man måste lida och våndas lite och sedan när det funkar, så mår man förträffligt!

www.hildursbarnbarn.blogspot.com

Medea said...

Vilken härlig färg! Även om den nog inte passar mig men det går ju att tycka om för det. =) Ha en fortsatt skön helg.

Ett nystan.. said...

Förstår precis!! Min pågående swallowtail är precis en sån. Jag, en nybörjare på stickning, har känt så här flera gånger sen jag började sticka för ca ett halvår sen... Underbar känsla!