Mormors matta

Spana in mattan! Den knöt min mormor för en massa år sedan och nu ligger den hos oss. Jag gillar ryamattor, och jag gillar att de är på tapeten igen. Även om inte ens jag har tålamod nog att knyta en egen, så som alla verkade göra på 60-talet.

Regnbågshår

Min kompis Nina har färgat håret regnbågsfärgat! Det är lila och blå toner i också som inte syns på bilden, så himla fint!

Allt var inte bättre förr, men det var banne mig snyggare

Tänk att inte ens tjusiga donnor som Sophia Loren tog bort håret under armarna!

Alla bilderna har jag hittat på Pinterest. Jag heter clarafalk där (precis som i verkligheten). Om någon vill ha en invite så hojta till i kommentarsfältet så skickar jag en!

Färgglada glimtar

Vi har börjat få upp hyllor! Äntligen börjar saker hamna på plats. Den trötta kaninen som sitter till höger är min allra första virkade amigurumi, från Mia Bengtssons första bok.

Och så har jag börjat planera ett nytt broderi. Korsstygn är så rogivande. Riot not diet ska det stå, för att påminna mig själv om att det inte är någon diet jag hållet på med. Jag ska inte banta, jag ska bli sockerfri! Och idag är jag inne på 11:e dagen utan socker, är sjukt stolt över mig själv. Tack för alla era stöttande kommentarer!

Lådorna packas upp

Vi börjar få ordning på delar av hemmet, det gäller bara att titta åt rätt håll!

En tavelvägg har vi t.ex. redan hunnit få upp. Är imponerad av min egen snabbhet! Även om den inte är helt klar, de tavlor vars bilder hänger åt fel håll ska bytas ut... och den tomma ramen ska få innehåll.

Åt andra hållet ser det ut såhär. Inte lika fint. Men ändå bra om man tänker på att det...

...för bara fem dagar sedan såg ut såhär!

Glada kudden

Det våriga garnet har börjat bli mormorsrutor, som i sin tur ska bli en kudde. En kudde att bli glad av!

Anledningen till en viss bloggtystnad

Vi packar upp lådor. Många lådor. Esther börjar i alla fall känna sig hemma! Och har tagit till sig lådorna som en del av möblemanget. Tyglådan är favoriten.

Om garn jag trodde att jag gillade

Semilla från BC garn. Vid första anblicken så ljuvligt, och precis lika ljuvligt att sticka med. Det blir fint och mjukt och skönt, och det gör sig bra på bild också. Men - stor varning här! Det nopprar som bara tusan. Och inte sådär som många ullgarn gör att de nopprar litegrann och så tar en bort nopprorna och så slutar det - nej det bara nopprar och nopprar och nopprar.

Annat garn jag trodde att jag gillade är Drops Alpaca. Mjukt och skönt och finns i massor av härliga färger. Men alla plagg jag stickat i det har hängt ut sig av bara tusan, och även här dör plaggen noppringsdöden. Värre än den värsta akrylkofta från Gina Tricot (även om man inte svettas lika illa som i en sådan kofta).