Skötväska?

Småbarnsföräldrar, jag behöver era råd! Det finns en grej som vi inte skaffat än och det är skötväska. Men frågan är om det behövs över huvud taget? Vi bestämde oss för att vänta lite och se, men å andra sidan har vi ingen väska hemma som passar att hänga på barnvagnen så jag vill ändå kolla lite vad som finns. 

Kärade ner mig totalt i väskan på bilden som kommer från Littlephant och var helt inställd på att köpa den, men så visade den sig kosta freaking 1500kr! För en tygväska liksom? Och alla som finns i babyaffärer är både dyra och i mitt tycke fula. Om vi nu kommer fram till att vi ska köpa en väska, vart kan vi då få tag på en som är snygg och inte alltför dyr?

Nya gravida kunskaper

Innan jag blev gravid var det några ord jag aldrig hört som jag numera känner till. Nu har säkert många av er som läser barn och känner till allt sånt här, men jag tycker det är konstigt att jag aldrig någonsin hört talas om vissa saker, trodde ändå att jag hade hyffsad koll.

Slempropp är det första nya ordet. Den funkar som ett skydd mot bakterier och sitter i livmoderhalsen. Det är tydligen mycket vanligare att slemproppen går som början på förlossning än att vattnet går, vem visste det liksom? Inte de som skriver manus i hollywood i alla fall. Fast även om den gått kan det dröja flera veckor tills förlossningen startar, och den kan till och med återbildas om den lossnar för tidigt.

Avslag är det andra ordet jag lärt mig. Jag hade verkligen ingen aning om att en blöder i fyra till sex veckor efter förlossningen, när livmodern drar ihop sig igen och ska läka ihop där moderkakan suttit fast. Trist nyhet.

Jag har förresten insett hur film-skadad min uppfattning om förlossningar är. Jag har trott att vattnet går (ca 15-20% av alla förlossningar börjar med vattenavgång i verkligheten), sen åker en in, krystar jääääättelänge liggandes på rygg på en brits (att öppningsfasen är det långa förloppet visas aldrig på film, inte heller några andra förlossningsställningar) och sen kommer bäbisen. En enda gång har jag sett en moderkaka krystas fram på tv, i serien Misfits. Varför lär en sig inte sånt här i skolan? Eller så lärs det ut, jag kanske bara har glömt det sen dess. Fram för mer kunskap om förlossningar, för mig har det helt klart minskat min förlossningsrädsla att lära mig mer om hur det faktiskt fungerar! Nu är förlossningen kanske inte direkt något jag är peppad inför, men jag är i alla fall inte rädd. Utom för nedskärningarna inom vården då, det är nog det som skrämmer mig mest med förlossningen men det är en annan diskussion.

Sista skoldagen för i år

Dagens skönaste beslut är att jag är ledig från och med nu. Från skolan i alla fall, jag har fortfarande några andra projekt på gång som ska hinna slutföras. Egentligen skulle jag gått veckan ut i skolan och hunnit genomföra en redovisning, men efter att ha tillbringat söndagen med rejäla sammandragningar och förvärkar ändrade jag mig, så himla skönt att kunna göra det. Förvärkar kan ju tydligen hålla på i flera veckor, som världens mest utdragna mensvärk = supertrist. Men samtidigt ett tecken på att nu närmar det sig verkligen! Räknaren här bredvid säger att det är 20 dagar kvar, men jag hoppas ju på lite innan. 

Min konstanta outfit dessa dagar: nerhasade mamma-mjukisbyxor och Andreas t-shirt. Och alltid barfota, eftersom fötterna är så varma att de kokar. Både händer och fötter är svullna, men än så länge kan jag sticka utan problem tack och lov! Om det är ett gravidsymptom jag är glad att slippa så är det karpaltunnelsyndrom, när händerna domnar. 

En liten waldorfdocka till Lillhen

Jag har sytt en waldorfdocka till Lillhen! Det är min allra första, och eftersom jag sällan syr är jag ohyggligt stolt över den. Nu vill jag sy fler! Läste någonstans att små barn helst ska ha större dockor och den här är ganska liten (ca 30cm) så det är ju en bra anledning till att sy en till också. Dessutom ska den här dockan få byxor, men de bara trasslar till sig när jag ska sy dem så än så länge är hen byxlös.

Jag har följt anvisningarna i Karin Neuschütz bok Waldorfdockor för att lära mig hur huvud och sådant ska formas, och det var en pedagogisk och bra beskrivning tycker jag. Hudtrikån kommer från waldorfbutiken.se och resten hade jag hemma, garn finns det ju liksom gott om här och ullstoppning köpte jag för ett tag sen från Filtmakeriet. Istället för tubgas klippte jag sönder ett gammalt slitet linne för att ha som innerhuvud och för att färga kinderna använde jag mitt helt vanliga rouge. En får ta va en har!

Bäbisen kan väl komma bara lite för tidigt?

Graviditen fortskrider, och nu är jag i v35. Enligt räknaren här bredvid är det 34 dagar kvar, alltså bara lite drygt en månad! Om jag har tur kommer hen redan om två veckor, då anses fostret vara "klart" även om det verkar vara större sannolikhet att hen väntar till 40 eller till och med 42 (ve och fasa!) med att komma ut. För ja, jag hoppas faktiskt att hen kommer lite för tidigt. Inte så att det är farligt såklart, men att vänta två veckor till känns så mycket mer ok än fem (eller fruktansvärda sju) veckor.

För såhär är det, jag hatar verkligen att vara gravid. Jag är fruktansvärt avundsjuk på dom som känner sig som någon slags moderlighet personifierad, nöjda med sina kroppar och tillfreds med livet i största allmänhet.  Jag hatar precis allt. Först och främst illamåendet såklart, nu har jag mått illa i sju månader och även om det har blivit bättre så är det ett jävla helvete. Men jag hatar allt annat också, hur kroppen förändras utan att jag har någon kontroll över den, med medföljande andningssvårigheter, sömnlöshet, foglossningar och bara det där att jag känner mig så allmänt osmidig. Lägg till hormoner som rusar, att börja gråta över precis allt och på riktigt bli upprörd över saker som att Andreas lagt på för lite ost/gurka/whatever på kvällsmackan (varje kväll gör han två mackor som jag äter innan jag ska sova och de måste vara på exakt rätt sätt, och ja han är världens bästa). Eller typ börja gråta för att toapappret är slut och jag inte orkar ta ner en ny rulle för att det är så jobbigt. Väldigt långt från mitt vanliga beteende, och samtidigt som jag blir upprörd/ledsen inser jag det absurda i situationen men kan inte göra något åt det! Känslorna är bara så himla starka. 

Dessutom har jag blivit extremt introvert, stannar absolut helst hemma själv och gör ingenting istället för att träffa folk. Samtidigt som jag då känner mig väldigt ensam för att jag, tja helt enkelt inte träffar någon (eftersom jag inte orkar/vill). Jag är ju något av en ensamvarg även utan graviditet, och tydligen är det inte ovanligt att bli ännu mer inåtvänd under graviditeten, det har som allt annat med hormoner att göra. 

Obs! Med allt detta sagt så är jag såklart glad att jag är gravid, och längtar ihjäl mig efter barnet. Men det är ju barnet jag vill ha, inte graviditeten. Och jag lider verkligen med alla ofrivilligt barnlösa, av någon anledning har jag alltid trott att jag också skulle vara en av dem som inte kunde få barn. Nu var det inte så, och jag skulle kunna gå igenom tusen resor värre saker för det här barnets skull. Men det hade varit jävligt gött om den där moderliga gudinnekänslan kunde infinna sig också. Litegrann i alla fall. 

Gråa nyanser

Det här blev resultatet av torsdagens arbete i skolan, en härva grått garn. Jag älskar verkligen hur grå ull skiftar i nyanserna, och att det är lite ojämt spunnet gör sig faktiskt rätt fint i det här garnet (även om jag såklart vill lära mig att spinna jämnt någon gång). 

Sen visade det sig att spinning gav mig massor av foglossning så nu har jag ägnat flera dagar åt att ta mig fram med myrsteg. Det kändes inte när jag satt vid spinnrocken, men när jag reste mig upp i torsdags eftermiddag bara högg det till och sen på kvällen kunde jag knappt gå. Dessutom har jag fått en megaförkylning, så jag är rätt ynklig just nu. 

Tack för alla tips om var jag kan få tag på en spinnrock! Jag har gått med i flera grupper på ravelry och facebook nu, och ska hålla utkik på blocker och på loppis. 

Om illamåendet

Nu har jag mått illa så länge att jag börjat glömma bort hur det är att inte må illa. Det här är numera mitt normala läge, vardagsläget. Det är uthärdligt nu dock, jag har lärt mig såpass bra vad som triggar/hjälper så jag kan leva helt ok. Men det tar en väldigt massa energi, både att må dåligt och att hela tiden tänka på att inte hamna i situationer som sätter igång illamåendet. Under mitt jullov hade jag en låååång lista på saker att göra, och nu med tre dagar kvar har jag än så länge gjort noll av dessa. Energin har inte funnits, och nu är jag stressad (vilket gör illamåendet värre) och tänker dumma tankar om mig själv.

Så, mitt nyårslöfte till mig själv är kanske lite klyschigt, men i år ska jag verkligen verkligen försöka vara lite snäll mot mig själv. Både som gravid och som nybliven förälder lär det behövas.

Det hjälper väldigt mycket att veta att det bara är två månader kvar nu, sen är bäbisen ute! Då jävlar ska jag äta godis, kakor, skräpmat, svamp, spenat, quinoa, sushi och tusen andra grejer som jag bara kräks av just nu! 

Jag uppskattar verkligen alla tips jag får här om hur jag ska bli av med illamåendet, men om det inte är någon väldigt annorlunda metod så kan jag lova att jag redan testat. Åksjukearmband, ingefära, postafen och alla andra huskurer, receptbelagda mediciner och psykologhjälp (psykologen hjälpte tack och lov bra mot depressionen som kom av må så här illa så här länge). Men om ni har något helt galet tips så skriv gärna om det! 

2013

Välkommen 2013 - året när vi ska bli tre! 

Ella Funt

Ännu en kofta till bäbisen! Det är så roligt att sticka till hen, och fort går det ju också. Den här koftan är jag verkligen nöjd med, tycker elefanterna är så himla fina. Rolig att sticka är den också, förutom att jag hela tiden hade tre elefanter balanserade på en liten liten spindeltrååååd på hjärnan. 

Mönster: Ella Funt av Pamela Wynne. Oket ingår i originalmönstret, sen har jag lagt till en elefantbård nertill och bårder på ärmarna. Jag har också vänt på elefanterna så att de "möter" varandra på mitten, istället för att de går åt olika håll. 

Storlek: 6-12 månader, fast jag uppskattar att den snarare passar någon som är 18-24 månader.

Garn: Mitt favoritgarn Debbie Bliss baby cashmerino. Älskar det här garnet! 

Lapptäcke

Det där lapptäcket som Esther hjälpte mig att sy blev ju klart tillslut. Lite missöden med sömsmån blev det, och så är det fasligt trist att sicksacka alla rutor men förutom det var det kul att sy! Det är tänkt som ett lektäcke att ha i vardagsrummet där Lillhen ska få en egen hörna.

Nån gång i början av graviditeten började vi fundera över hur vi skulle göra om arbetsrummet till barnrum, för så "ska det ju vara". Men vi fattade liksom inte riktigt vad vi skulle ha där inne, bäbisen sover hos oss och då är det ju smidigast om alla kläder osv också finns i sovrummet. Och hen ska väl knappast leka helt själv i ett eget rum det första året i alla fall? Så vi väntar med barnrummet och gör en liten lekhörna i vardagsrummet istället.

Babynest

 Jag har visst glömt bort att blogga det här babynestet som jag sydde för någon månad sen. Vi tänkte inte ha någon spjälsäng utan låta bäbisen sova hos oss, men samtidigt så känns det lite läskigt att kunna rulla på hen osv. Det finns säkert inbyggda spärrar som gör att föräldrar inte rullar på sina barn, men jag tog det säkra före det osäkra och sydde ett babynest.

Det finns massor av olika beskrivningar på hur de görs, jag använde mig av denna och tyckte att det var enkelt och smidigt. Tyget kommer från Ohlssons tyger.

När jag fotade babynestet upptäckte Esther det. Helnöjd katt!

Och ville inte alls flytta på sig... kanske kan bli problematiskt i framtiden? Nu ligger babynestet undanstoppat i en garderob, bäst att inte Esther vänjer sig vid det.

99 dagar kvar

Ser ni den där mätaren i högerspalten i bloggen? Den visar tvåsiffrigt nu! 99 dagar kvar till beräknat förlossningsdatum enligt ultraljudet. Jag vet att nästan inga barn kommer på utsatt datum, men ändå. Det känns gött att tiden minskar, och att magen ökar. Just nu känns magen väldigt "lagom" stor, den syns ordenligt men är inte speciellt tung än. Det känns lite skrämmande att den ska växa så mycket mer, det är svårt att fatta hur stor en gravidmage faktistk är mot slutet.

Illamåendet håller tyvärr i sig, ingenting jag testat fungerar (än så länge har jag bland annat testat åksjukearmband, postafen, suga på nejlikor, ingefärste, kanelte, en öronpropp i ena örat, torra kex, järntabletter som hjälpte mot järnbristen men inte illamåendet och så receptbelagda lergigan comp som jag bara sover av). Det som funkar är att äta ofta och lite och av väldigt snäll mat och att inte stressa alls, så om jag lyckas med det håller illamåendet sig i någorlunda schack.

Nu har jag kräkts dagligen i nästan fem månader, det är fruktansvärt utmattande för psyket. Men bara 3,5 månad kvar, och det kan ju fortfarande bli bättre!

Babymössa av restgarn

Jag gillar verkligen norska Pickles mönster, men trots det har jag knappt stickat något av dem. Kanske för att det är mycket rätstickning, och jag gillar oftast slätstickning bättre? Det här söta babysetet kunde jag i alla fall inte stå emot!

Jag hade lite Lanett liggande hemma, och med två trådar fick jag rätt stickfasthet. Typiskt nog tog det slut precis innan sko nr2 blev klar, så nu måste jag köpa mer. Är det någon mer än jag som alltid råkar ut för det när det gäller att använda upp restgarnet? Att det precis inte räcker, och i slutändan står jag där med mer garn än jag hade från början... Köper jag mer räcker det i alla fall till ett par vantar också, så har jag ett helt matchande set. 

Det är förresten väldigt svårt att fota babymössor utan en bäbis till hand. Försökte få Esther att ställa upp som modell, men hon tyckte inte det var någe vidare.

Svante minus s = VANTE!

Det här är de namnen vi funderar på till Lillhen just nu. Astrid är nr 1 om det blir en tjej, när det gäller pojknamn är vi mer oense (fast väldigt ense om att Tage och Svante är finast, bara inte vilket av dem som är allra finast).

Jag propagerar för Svante, och vet ni vad min mamma påpekade: att Svante - S = vante! Självklart måste ungen heta Svante. Jag älskar att sticka vantar och vi bor i Göteborg och här är det lag på att alltid ordvitsa eller leka med ord.

Det är förresten väldigt roligt att fundera på namn tycker jag, och väldigt roligt att vi gillar samma typ av namn. Jag är visserligen inne på mer extrema varianter, tycker t.ex. att Märta Stina som dubbelnamn är det finaste namnet någonsin och det är Andreas helt emot. Men överlag är vi väldigt överens. Sen får vi ju se vad ungen passar i när hen väl kommer ut såklart, spännande!

Bästa hjälpen

Jag håller på att sy en lekfilt till lillhen, hen ska inte ha någon spjälsäng till att börja med utan sova hos oss men jag ville fortfarande göra ett lapptäcke. Så det blir en lekfilt istället! Att sy och sticka grejer till bäbisen är som terapi, det hjälper till att fokusera och gör illamåendet lättare att stå ut med. Men det har faktiskt blivit bättre! Nu har jag en del dagar där jag inte kräks alls faktiskt! Eller i alla fall inte så mycket... 

Esther hjälper mig. Tack!

Ni som följer mig på instagram vet att jag kommit en bra bit längre, alla bitarna är faktiskt ihopsydda nu. Sen råkade jag räkna lite fel på sömsmån och sånt, så alla bitar blev 1cm för små, med många bitar blir det rätt många cm sammanslaget... så nu måste jag hitta något annat fint tyg att göra en kant av, tills dess ligger lapptäcket och vilar. Det är ju trots allt ett bra tag kvar tills bäbisen vill leka!

Fem elefanter balanserade...

Än så länge har jag stickat förvånansvärt lite till bäbisen, men igår påbörjade jag den här koftan. En riktig njutningsstickning! Den är stickad i Debbie bliss baby cashmerino som är ett av mina absoluta favoritgarn och 3mm stickor är min favoritstorlek på stickor. De ligger bra i händerna på mig.

Mönstret heter Ella Funt och har stått på min vill-sticka-lista länge. Älskar elefanterna! Jag ville ha ännu mer mönster, så jag la till en extra bård elefanter längst ner. Det enda smolket i bägaren är att det är vansinnigt trist att sticka mönsterstickning på de aviga varven, men det är nog mest en vanesak. Och så har jag hela tiden en elefant balanserade på en liten liten spindeltråååd... på hjärnan, det är också lite enerverande... men bra övning för framtiden gissar jag.

På graviditetsfronten är det positiva att lillhen börjat sparka riktigt ordentligt nu! Och gör något som jag tror är kullerbyttor i magen, sjukt skum känsla. Det gör att det är lite lättare att stå ut med illamåendet (för ja, illamåendet håller tyvärr i sig). Sparkarna blir en påminnelse om varför jag går igenom den här svinjobbiga tiden, det blir lättare att fokusera på vad som faktiskt ska hända sen, att vi ska bli tre!

Barnvagnstips?

Det här med barnvagn alltså, vilken djungel! Jag har alltid tänkt att jag vill ha en snygg gammal barnvagn från 60-70-talet, men så har jag insett att de inte är så praktiska just för oss. Dels för att jag är 152cm och min kille ca 30cm längre (en barnvagn som har reglerbart handtag är alltså det enda lämpliga) och för att de tar en del plats på spårvagnar bussar.

Vi har rätt höga krav har jag insett: liten och smidig så att den funkar bra i kollektivtrafiken men ska ändå gå att köra på långa promenader (dock ej terräng, jag tänker att då har en väl bärsele?) och även i snö och slask. Hittills har vi hittat en enda vagn som stämmer in på kraven, en Trille viper 4s. Bäst i test i råd och rön och både min och Andreas favorit i affären. Den är dock så ny att den än så länge inte hamnat på blocket, där vi helst skulle köpa en vagn. Men inte så dyr att det är helt uteslutet att köpa en ny om vi verkligen vill ha den. Särskilt som vi tänker att det kanske blir fler barn i framtiden (dvs om jag lyckas förtränga den här graviditeten).

Men jag skulle så gärna vilja ha råd från er! Jag vet att ni är flera som har barn, hur har ni tänkt kring barnvagnar? Jag tycker det är en djungel, och just försäljare av barnvagnar litar jag inte riktigt på. Teleskophandtag eller knäled? Fasta hjul eller rörliga framhjul? Tre hjul går bort för vår del, likaså vagnar där chassit inte går att vända. Är det värt att köpa en ny (nu snackar jag ca 6000kr och inte typ 11-12000 som vissa barnvagnar kostar)?

Bäbistankar

Just nu tänker jag, av högst förklarliga själ, väldigt mycket på barn. Eftersom att graviditeten är astrist för min del så hjälper det lite att fokusera på vad som händer när bäbisen väl kommit ut, och eftersom att jag är en bokmal så innebär det att jag läser böcker om barn och utvecklingspsykologi.

De här två böckerna har blivit mina stora favoriter. Alla som på något sätt har att göra med barn borde läsa dom! Har en känsla av att de här två författarna eventuellt kommer bli mina gurus under framtida år? Båda två handlar om hur viktigt det är att behandla barn med värdighet och respekt (utan att för den delen då lägga för mycket ansvar på dom, svår balansgång). En grej böckerna tar upp och som jag länge försökt öva på är att inte lägga in bedömningar när jag pratar med barn, alltså säga "vad fint du ritar" eller "vad duktig du är" utan istället säga något som faktiskt rör det barnet sysslar med. Det är så sjukt svårt! Slentrianmässigt bara hoppar det ur munnen på mig och nästan alla andra vuxna också har jag märkt.
Sen tar de upp ca en miljard andra bra saker, jag har fått massor med aha-upplevelser när jag läst dem. Så läs! Finns på närmsta bibliotek.

Jag har alltid känt mig skeptisk mot t.ex. femminutersmetoden eller Anna Wahlgrens metoder och ju mer jag läser desto mer anti blir jag. Mitt mål som förälder är absolut inte att få lydiga "snälla" kuvade barn som skräms till att sova själva hela natten. Själv avskyr jag att sova själv och sover mycket sämre de nätter Andreas är borta, varför skulle det vara annorlunda för ett spädbarn?

Jag inser att det här såklart kan förändras när bäbisen kommit ut, det är alltid jättelätt att säga innan att "mitt barn ska aldrig äta på McDonalds" och sen står en där med pommes frites i högsta hugg. Men så här tänker jag just nu. Och att drömma, tänka, fundera och såklart diskutera med Andreas är roligt!

Graviditeten

Alltså, att vara gravid är än så länge verkligen inte min grej. Innan jag blev gravid oroade jag mig mycket för förlossningen (eller först och främst oroade jag mig för om jag skulle kunna bli gravid, det är ju verkligen inte självklart) men det här med graviditet trodde jag mest var något mysigt. Visst lite tungt och jobbigt på slutet och mycket hormoner och så, men för alla i min närhet har graviditeten inte varit något större problem. 

Själv hatar jag den här jävla graviditeten. Slutresultatet glädjer jag mig såklart jättemycket åt, men vägen dit är så mycket jobbigare än jag trodde. Jag mår fortfarande illa, även om det blivit mycket mycket bättre efter vecka 12. Nu är jag i vecka 17+5 och mår fortfarande illa nästan hela tiden och kräks flera gånger per dag. Förutom att det är jobbigt fysiskt så är det väldigt psykiskt utmattande att hela tiden oroa sig för att må sämre, kräkas offentligt osv. Det enda som hjälper mot illamåendet är att aldrig vara hungrig, så varje dag tar jag med mig mängder med mat till skolan. Det är också stressande, att hela tiden tänka på mat och att äta äta äta. Trots det har jag inte gått upp ett kg än så länge, men jag har i alla fall inte gått ner något heller. 

Jag försökte ta kort på mig + mage med självutlösaren. Skitsvårt ju. Men det syns i alla fall lite nu! 

Bilbo säger i Sagan om ringen att han känner sig som för lite smör utbrett över för mycket bröd, och precis så känner jag mig också (jag liknar alltså mig själv vid ringbäraren? :p ). Noll energi, för den energi jag har går åt till precis det nödvändigaste. Jag får ställa in nästan alla sociala grejer, de blir bortprioriterade för lugna kvällar i soffan. Tack och lov att jag gillar stickning, om jag haft ett mer utåtriktat intresse hade jag nog gått under! Nu kan jag i alla fall få lite kreativt utlopp. 

Om det värsta just nu

Tack för alla grattis! Jag är helt överväldigad, tar till mig av varenda kommentar!

Det behövs extra mycket just nu, för de här veckorna har varit fruktansvärda. Sen vecka 5 har jag varit illamående konstant, komplett med massor med kräkningar. Det är hemskt! De första veckorna jobbade jag, men det gick bara inte tillslut. Att vara trevlig mot kunder är svårt när kräket sitter i halsen... så även om det tär på ekonomin är det fruktansvärt skönt att vara hemma. Psyket är nästan det svåraste, jag vet inte hur många timmar jag ägnat åt att bara ligga och gråta i panik (har även testat hyperventilera samt hjärtklappning) för att jag bara inte orkar må illa mer.

Alla huskurer är testade: suga på nejlikor, ingefärste, russin, torra kex,vitamin b6, äta något litet direkt när jag vaknar osv, jag har ätit postafen som inte hjälpte alls och receptbelagd medicin som hjälper på det vis att jag sover i fyra-fem timmar och det är ju skönt i stunden. Det enda som hjälper är att äta lite och ofta, aldrig vara hungrig och aldrig vara mätt. Den senaste veckan har dock varit lite bättre, med flera bra dagar i rad, så nu börjar jag få upp hoppet om att det är på väg att gå över. För de flesta går det över i v12-14, så håll alla tummar ni kan skithårt för att det går över nu för mig!