Alltså vart tar tiden vägen? Ännu en vecka har gått, jag fattar inte alls hur det gick till. Astrid äter, sover och bajsar sig fram genom livet än så länge, och verkar rätt nöjd med sin tillvaro. Vi också (även om jag har lätt ångest över att Andreas ska börja jobba igen på måndag).
Lite lite stickning har det blivit också, men räkna med att blogginläggen blir lite mer tunnsådda här framöver. Jag har fullt upp med att ta hand om världens finaste varelse!
Grattis till lillan! Har missat de tidigare inläggen i RSS-feedern :S
ReplyDeleteVerkar tillfreds!
ReplyDeleteVilken fantastiskt skatt du fått ett stort gattis!
ReplyDeleteSå underbart fin! Stort grattis!! /Anna
ReplyDeleteStort Grattis till underverket o all lycka till hela familjen.
ReplyDeleteHar inte riktigt hängt med här ser jag.
Monica i Trelleborg
hallegosingen, sicken fining!
ReplyDeleteÅh, jag har inte hängt med. Grattis!!! Vilken gullunge! Det måste vara underbart, den där bubblan man hamnar i när man just fått en bebis är verkligen helt obeskrivlig.
ReplyDeleteÅh vilken jättesöt tjej och inspirerande blogg du har. <3
ReplyDeleteVilken underbart härlig bebis, man får sån lust att krama om henne!
ReplyDeleteMånga många grattis, vilken fantastisk liten bebis :)
ReplyDeleteTusen underbara grattis till er alla tre... Ja du tiden vart tar den vägen... Jag kunde när barnen var små ligga i timmar och bara titta på dem... (det kan jag fortfarande och de är nu 7 & 10 år)... Man lär sig ta vara på tiden och för varje vecka, månad och år som går lär man sig att varje tid har sin tjusning...
ReplyDeleteNjut riktigt ordentligt nu... Dom är bara små en gång!! Kram...
Men så söt!
ReplyDeleteVisst är det faschinerande det där - hur en alldeles ny människa plötsligt känns som så självklar och att det känns helt omöjligt att tänka sig hur man levt hela livet utan hen?! <3
ReplyDelete