Tack för alla era fina ord om Astrid! Livet går ju vidare, vi är trots allt vana vid det här laget vid alla mediciner och sådant. Så länge mediciner kan göra att hon slipper syrgas är jag glad, då är hennes sjukdom inte värre än många andra kroniska sjukdomar. Och hon är trots allt pigg och glad nu, ett helt annat barn än för ett halvår sedan.
Vi badar (Astrid vattenhataren gick till och med i med fötterna i en sjö igår!) och gör utflykter, träffar vänner och familj. Ibland så kommer vetskapen om att hon har en medfödd sjukdom över mig och allting blir grått för ett tag, men för det mesta är det ändå ok.
Det måste vara ett tungt besked att få, men samtidigt är det kanske skönt att ha något att förhålla sig till efter alla månader av ovisshet som ni har haft. Hoppas att hon får fortsätta att må bra och slippa syrgas!
ReplyDeleteOj, så tungt med det beskedet. Men bra att ni nu vet vad det är.
ReplyDeleteHon är så fin er Astrid! Hoppas hon får vara pigg nu!
Det är precis så man ska tänka , det är bra att Astrid har en så klok mamma . :-) självklart måste man få känna att saker är tungt och grått men sen kan man kravla sig upp borsta av sig och gå vidare , ha det gott hela fina familjen
ReplyDeleteThis comment has been removed by the author.
ReplyDeleteså fint kort på er söta dotter!
ReplyDeleteSå fint kort på er söta dotter!
ReplyDeleteHej! Jag har själv en kronisk sjukdom o är mamma till två småbarn. I början när jag just fått diagnosen var ett helvete. Men tids nog blir det ett nytt normaltillstånd. Det går, livet funkar trots allt. Man "glömmer" sjukdomen efter ett tag. Den blir en naturlig del av vardagen, hur underligt det än kan låta. Önskar er all lycka. Kram från Lola
ReplyDeleteLiten o söt! Och doppa fötterna när det är värmebölja är ju klokt. Då är det bara resten av kroppen kvar att doppa:-) Kitty
ReplyDeleteDet är fantastiskt hur mycket man klarar, och man vänjer sig efter sin nya (om än svåra) situation. Hoppas på det allra bästa! Vilken fantastisk bild på ert lilla hjärta ♥
ReplyDeleteJag kan ana att det är ett tufft besked att förhålla sig till och tänker att osäkerheten om vad det innebär kan djupt oroande. Tänker också att det verkar finnas mycket kärlek och stöd runt Astrid och er familj. Vilket jag tror är se allra bästa förutsättningarna för att hon ska få ett fungerande liv. Kärlek att orka, och stöd för att växeldra. Styrketankar till dig och din familj.
ReplyDeleteKan tänka mig att det kan vara skönt att få ett "papper" på o veta varför hon mår som hon r o detta kanske även förklarar hennes sjukligheter när hon var ännu mindre. Stor kram
ReplyDelete