Vi har det superbra i stugan utanför Söderköping! Jag har som vanligt drabbats av samlar-mani och måste plocka alla bär jag ser (det drabbar mig varje sommar, trots att ingen i min familj någonsin plockat bär utan att direkt stoppa det i munnen).
Astrid hatar vatten men börjar nu tycka att det är ok att ha i både händer och fötter i balja och barnpool. Eftersom att varje bad av henne slutar med att hon kräks av ilska och panik så vore det väldigt skönt om hon snart började tycka om, eller i alla fall inte avsky, vatten. Hon är för övrigt ett väldigt smutsigt barn :)
För det mesta hänger vi bara i och runt stugan, men idag åkte vi in en sväng till Söderköping. Där är så fint!
Där tog vi också en mysig fika :P
Jag har förresten tänkt lite på det här med att lägga ut bilder på barn som gråter/är arga. Vissa ser det som utelämnande men så tänker inte jag. Jag hoppas att Astrid ska tycka att alla känslor är lika "bra" och ok. Att bara ha bilder på henne när hon skrattar och är glad känns som ljug, för så är det ju verkligen inte (vilket väl alla som någon gång umgåtts med ett barn vet). Jag hoppas att hon kommer känna att hon är precis lika älskad när hon är arg och ledsen, och kanske hjälper det att hon ser bilder i fotoalbumet som visar alla sidor av henne? Sen att kameran oftast åker fram vid glada tillfällen är ju en annan sak, man måste trots allt först trösta eller se till att någon annan tröstar och sen fotografera :)
