Sista gången i stugan

Nu har vi lämnat familjen Duchéns stuga vid Slätbaken och åkt tillbaka till Göteborg. Och det är faktiskt sista gången vi varit i just den här stugan, för till hösten ska den rivas och lämna plats åt ett större isolerat hus. 

Jag kommer särskilt sörja tapeterna. Men jag har full förståelse för att huset rivs, det är byggt av olika spill och restmaterial från 50-talet och att bygga ut, dra in avlopp, bygga toalett och vinterisolera skulle inte fungera. Och jag kommer ju inte sörja att ha mens på utedass om man säger så. 

 De här vackra tapeterna kommer i alla fall att finnas kvar! De finns ner i lillstugan och den kommer stå kvar för att husera gäster.

Spinner lite på slända

Det är Tour de fleece (spinningens motsvarighet till Tour de France) just nu, och eftersom jag inte kunde ta med mig min stora spinnrock så rotade jag fram den här sländan som jag lånat av Carina för flera år sedan (Carina det blev visst ett långlån, dags att du får tillbaka den!). Jag har aldrig riktigt gillat att spinna på slända, men det börjar faktiskt lossna lite nu. Är tveksam till om det någonsin kommer bli lika roligt som på spinnrocken, och så undrar jag hur ni andra gör för att inte få kramp i armen? Eller så är det jag som vill spinna så länge som möjligt som lyfter armen så högt upp som det bara går, borde kanske snurra upp garnet lite tidigare :)

Gamla Linköping

Igår var vi i Gamla Linköping, och ÅH vad jag gillar det stället! Här är liksom allting fint, jag önskar verkligen att resten av samhället kunde lägga lika stort värde i det estetiska. Inte så att allt måste se gammal ut, absolut inte, men att allting är gjort med omsorg. 

Förra gången vi var här var det några dagar innan julafton och snöflingorna singlade långsamt ner (och jag var höggravid och kräktes hela tiden, ej så mysigt). Då var vi i princip ensamma på området. Nu var här mycket folk och också utklädd personal. Jag tycker att det är jättekul att många besöker såna här ställen, det är så ledsamt ibland på museum när man är helt ensam (även om det såklart är skönt också).

Det här barnet slutar aldrig testa om grus är gott

Blicken hos Astrid när hon gör något som hon vet att hon inte får :)

Kanske världens gulligaste knyppelbod? Borde ta och leta fram mina knyppeldynor (jag har av någon anledning två) ur källaren och damma av kunskaperna. 

Bättre med glass än med grus. Kanske? Ska bara få henne att förstå vilken ände av glassen som är smartast att äta av. Eller iaf godast att äta av. 

Enkla ränder med prickar

En annan kofta som nyss hamnat på bild är den här. Enkel raglan, uppifrån och ner med ränder och prickar. Jag inspirerades av en Drops-kofta som jag stickat tidigare men gissar att Drops i sin tur har inspirerats av klassiska norska koftor som Fana och Lusekoftor. 

Vi gick (Astrid sprang) på kvällspromenad när jag passade på att fota. Astrid fullkomligt älskar bollar, så det som inte syns i bild är en badboll som hon jagar :)

Vi gick ner till bryggan där Astrid gillar att peta i sanden

peta litegrann

Står och tittar lite

Sen var det ju det är med att folk under två år måste hålla handen på bryggan. Astrid (aka ostkroken) misstycker men hennes farmor ser ändå ut att hålla humöret hyffsat uppe!

Garnet i Astrids kofta är Navia trio, som jag verkligen gillar! Först kändes det lite för strävt för en barnkofta men tvättat blir det mycket mjukare och jag tycker inte att det kliar. Verkar inte som att Astrid tycker det heller. 

Mönstret är mitt eget hittepå som sagt, och från början hade jag någon vag tanke med att kanske göra ett (gratis) mönster. Men sen blev Astrid sjuk och det här var min sjukhusstickning när hon var som allra sjukast och då var det inte en chans att jag orkade skriva ner hur jag gjorde, hur lätt den än är. Får se om det blir av i framtiden någon gång. 

Loki work in progress

Loki har legat och vilat under tiden jag stickade klart Vitamin D men nu är den så gott som klar. Bara steek och sen knappkanter kvar, men det får vänta tills vi är tillbaka i Göteborg. Jag har varken virknål eller symaskin här, så ingen form av steek går att göra. 

Garnet är Peruvian Highland wool, och den mintblå färgen heter 257 och den gula 223. 

Jag är superförtjust i de här färgerna och har börjat planera en islandskofta till mig själv i samma färger + en mörk turkos. Förmodligen blir det en till Riddari, hur jag än letar så hittar jag inte en islandströja jag tycker bättre om. Och den förra jag stickade i Abuelita merino worsted är visserligen hur mjuk som helst men noppar också som bara den. Inte långt livslängd på det garnet, det kommer jag aldrig mer köpa. Bättre att sticka en i ett hållbart garn istället!

För er som fortfarande letar efter Loki-mönstret: det finns HÄR! 

Ravelrygrupp!

Jag har gjort en raverly-grupp där mina mönster kan diskuteras för er som vill! Just nu finns det bara en tråd för teststickarna av Regnbågskoftan, men om ni andra vill skapa trådar/bara kolla in så finns gruppen här: http://www.ravelry.com/groups/clara-falk

Efter att ha fått en del vänförfrågningar på Facebook av stickare jag inte känner så vill jag också passa på att säga att jag gärna blir vän med alla er stickare på Ravelry (ju mer inspiration där desto bättre!) men att min Facebook är till för de som jag på något sätt har träffat på riktigt eller känner på internet. Hoppas att ni förstår!

Vitamin D en sommarkväll

Min Vitamin D är klar och jag är otroligt nöjd! Det är verkligen som att svepa in sig i en gyllene kram. Garnet är Dandelion sport från Morris garn, ekologisk handfärgad merino. Det gick åt precis lite mer än 3 härvor, bara kanterna framtill är stickade i garn från fjärde härvan.

Själva stickningen var först jätterolig med alla hålvarvs-ökningar runt oket, men sen tröttnade jag lite vid de förkortade varven. De var så många och så långa... och så är det något jag inte riktigt gillar med att aldrig komma till slutet av varvet. Inte som i rundstickning är man aldrig riktigt kommer till slutet, där har jag inga problem med att lägga ifrån mig stickningen lite när som helst. Men när jag stickar fram och tillbaka så vill jag på något sätt faktiskt komma till slutet. Någon annan som tycker likadant?
Hade de inte varit för de förkortade varven hade jag börjat på en till direkt. Nu kommer det nog bli någon mer ändå, kanske i lin, men det dröjer förmodligen lite.

Jag stickade M1 och gjorde några små ändringar. Stickade kroppen innan ärmarna tex, och gjorde den lite kortare genom att sticka några färre förkortade varv och så skippade jag sista hålvarvet. Nu är längden bra även på en kortis som mig :).

För er som oroar er för fälten vill jag bara säga att jag stog/snurrade runt precis innan själva de odlade grödorna började. Så inga odlingar kom till skada under fotograferingen!