En tröja för hösten

Jag börjar längta efter hösten och vintern. Jo, jag älskar sommaren, jag älskar faktiskt alla årstider, men det är något speciellt med att längta efter tjocka tröjor och hemstickade sockar. Varje sensommar/tidig höst får jag ett sug efter att sticka tröjor, helst i ylle.

Nu till själva problemet. Jag vet vilken typ av kofta jag vill sticka: enkel modell, rak, lite gammaldags och mönstrad i grått vitt och rött. Lite som koftan på bilden ovan (bilden har jag lånat av UnderbaraClara). Men, jag har inte energi just nu att göra ett mönster själv, och jag hittar inget som passar!

Har något utav er tips på en passande tröja? Den behöver inte ha mönster över hela, bara mönstrat ok skulle funka fint! Det absolut ultimataste vore om den dessutom klipptes upp, det är något jag aldrig gjort men gärna skulle testa (och det verkar ju gött att bara sticka runt i räta maskor, framförallt i flerfärgsstickning).

Hoppas på bra tips!

Ishbel i orange

Den här stickningen var min resestickning, och en helt ultimat sådan. Ishbel lämpar sig verkligen perfekt för resor, precis lagom utmanande för att inte vara tråkig men samtidigt lätt att packa undan när det behövs och för att kunna prata under tiden.

Nu har jag dock glömt vart i mönstret jag är, och eftersom att det är en tankemöda som säkert tar flera minuter att lista ut har den blivit liggande...

Garnet är Tant Koftas Filisilk med 70% merino och 30% silke. Underbart! Älskar färgen också, den är lite mer stark orange än bilden visar.

Jag kom in!

En av de roliga nyheter jag pratade om innan är att jag kommit in på programmet Ledarskap i slöjd och kulturhantverk på Göteborgs universitet! Så nu har jag tre slöjdfokuserade år framför mig, och sen förmodligen ett helt slöjdfokuserat yrkesliv. Det känns grymt!

Som en urvriden disktrasa

Det bara ramlar in goda nyheter (ska berätta mer sen!) och jag borde vara sprudlande lycklig och glad men istället känner jag mig som en urvriden disktrasa. Trött, håglös och lite yr.

Jag växlar mellan tre olika platser: jobbet, soffan och sängen. Det är liksom allt jag orkar för tillfället, men det blir nog bättre snart. Tills energin kommer åter blir det sporadiskt med uppdateringarna, de kommer men lite mer sällsynt bara.

Beatnik

 Störig grej: att ha stickat ca 1/3 av framstycket på Beatnik bara för att inse att jag gjort fel sorts mosstickning i kanten och vara tvungen att repa upp allt. Men, på´t igen!

Bra grej är att både bakstycket och ärmarna är klara! Woho! Tur också att den är rolig att sticka på, för det är den verkligen. Precis lagom utmanande, och på stickor nr5 går det ändå ganska fort fram, trots upprepningar.

Del 4: Dop och Liljevalchs i Stockholm

Den sista delen av vår resa gick till Stockholm där min syster bor, för att gå på hennes sons dop! Min familj har aldrig varit speciellt religiös, men hennes killes familj är katoliker så det var mycket spännande att få tillfälle att gå på ett katolskt dop.

Innan dopet ville jag verkligen hinna till Liljevalchs för att se utställningen om Hemslöjdens 100-års jubileum där. En person som är det minsta intresserad av hantverk och slöjd har inte kunnat undgå att läsa om den så mina förväntningar var verkligen skyhöga! Kanske var det därför som fallet blev så brutalt hårt? Alltså Liljevalchs hur tänker ni när ni inte sätter ut namnet på en enda slöjdare? Undantaget löven, där fanns namn faktiskt utsatta. Jag vill inte behöva köpa en katalog för att se namn på verket och skaparen av det, ärligt talat så känns det som så basal information att det är en skam att det inte står.
Det känns så typiskt att det är just i hemslöjdssammanhang som namnet inte sätts ut. Varför ska just slöjd vara anonymt? Precis som slöjdporrbloggen tror jag att om slöjden ska överleva så måste personerna bakom få credd för det dom gör. 

 Dräkt av Ida Björs

Broderi av Sara Granér

Och så till nästa stora kritik: var sjutton är diskussionen om slöjd och hantverk idag? Det är klart att det är kul att se på vackra föremål, men om jag går på en utställning vill jag att den ska väcka tankar och diskussion. Inte bara "jaha fin vante vackert träskåp" utan frågor som följer med efteråt, som går att diskutera med andra. Alla rum hade textrutor om slöjd och i vissa rum visades filmer (jag såg några av dem och några väckte faktiskt tankar, t.ex. om vem som får kalla sig slöjdare - intressant!) men det var ytterst få besökare när jag var där som valde att stanna upp och se filmerna. Det nådde inte riktigt fram. Eftersom att slöjd och hantverk i dagsläget genomgått stora förändringar och verkar ha ännu större förändringar framför sig tycker jag att det är ytterst märkligt att inget av detta togs upp (t.ex. att ha rötter i traditionen och använda det till nya saker, slöjdutveckling 1A ungefär). Vissa av föremålen uttryckte detta tydligt, som t.ex. Ida Björs dräkt, Sara Granérs broderier och stilettstövlarna i näver av Aia Jüdes, John Lindholm och Rauno Uusitalo (se bilder ovan), men som sagt så hade namn på verket och konstnären kanske underlättat för att ta till sig deras tankar.

Nu kanske jag låter extremt negativ, jag tycker absolut att utställningen var sevärd och att föremålen var vackra! Något som jag faktiskt blev imponerad av var alla löv. Jag tycker nämligen att lövens form är  märklig och mest liknar ett öra, och hade därför inga som helst förväntningar på denna del av utställningen, men jag blev imponerad! Det kändes mäktigt att gå runt bland alla olika slöjdares löv!

Rolig idé att sy djur av figurerna från skånska yllebroderier! Men för en person som inte vet hur skånska yllebroderier ser ut går idén helt förlorad utan text till.

Så gå absolut och se utställningen, men det kanske kan vara bra att gå en guidad tur. Och Liljevalchs, skärpning!

Dalarna del 3: Grövelsjön

Jag älskade verkligen fjällen och att vandra! Ok, det var rätt jobbigt att gå uppför eftersom att min kondition inte riktigt är vad den borde vara och jag hatar verkligen att gå uppför, men allt annat var fantastiskt.

 

Det kanske är klyschigt, men det kändes verkligen som att jag förstod vad som är viktigt i livet. Vilket för mig är att ha en kropp som kan röra på sig, andas frisk luft, vara med folk jag gillar. Jag var inte sugen på att köpa en enda grej på hela veckan = stor grej i mitt liv som tyvärr handlar alldeles för mycket om prylar och konsumtion.

 Vi såg renar! Är mycket imponerad. 

Uppför som sagt, inte min grej. Men det är ju värt det på toppen (typ värt det, eller jag glömde fort hur jobbigt det var i alla fall).

Vattenfallet i Njupeskär, Sveriges största. 

KAFFE! Allt smakar gott på fjället, kaffe smakar skitgott.

Men det bästa av allt var vattnet. Ser ni hur klart det är!? Det är det godaste vatten jag druckit i hela mitt liv.

Ett av de bästa ställena jag borstat tänderna på.

Jag stickade lite också, men inte så mycket. Ska skriva ett inlägg senare om vad det är jag stickat på.

Nu planerar vi nästa års vandringar. Vi  kommer fortsätta i lugn takt, dvs inte så länge ute och gå med tält utan mer stuga, jag känner mig inte riktigt mogen för längre vandringar med mycket packning. Nästa år blir det förmodligen Östersund, sen kanske Abisko! Å jag vill till Abisko någon gång. Det verkar fantastiskt.