Finaste klippdockan

Det här är så fint så det är inte klokt, Astrid har blivit en klippdocka! Det är Agnes Brandels som har ritat, och jag är så hedrad och stolt över att hon tecknat av just min unge. Älskar detaljerna med den stickade koftan som jag gjort, prickiga byxorna, röda koftan och så fick ju Dronken vara med också!

Vårstädning på bloggen

Äntligen har jag tagit tag i en förändring av bloggen, välbehövligt efter att ha haft samma header i ca tre år. Jag har uppdaterat kategorierna lite också, och likaså uppdaterat länklistan (även om jag säkert glömt någon). Skönt!

Nöjdstickningen

Den här tröjan är så rolig att sticka på! Nu har jag kommit till oket, och jag vill bara sticka hela tiden. Är så nöjd med färgvalet också, två bruna nyanser, vitt och blått är verkligen mina färger. En riktig nöjdstickning! I huvudet planerar jag nu islandströjor till hela familjen. 

Riddari heter mönstret för den som undrar, och garnet är ljuvligt mjuka Abuelita merino worsted. 

Att utmana sig själv i lagom takt

Idag skulle vi åkt upp till Stockholm eftersom jag skulle varit med på en rolig sak som jag snart kan berätta mer om. Redan från början var jag tveksam till om jag skulle orka, men så köpte vi biljetter för två månader sen och jag tänkte att i maj, då är Astrid tre månader och jag är lugn och trygg i min mammaroll. Så närmade sig resan med stormsteg och jag kände bara NEJ. Ångesten översteg glädjen så att säga. Inte bara tågresan utan hela stockholmsvistelsen med tunnelbana, massa folk, inte bo hemma osv.

Så häromdagen bestämde vi oss för att inte åka. Det är så skönt att ha tagit det beslutet, men samtidigt kan jag inte hjälpa att jag direkt känner mig så dålig och feg. "Alla andra" verkar ju klara av att fortsätta sina liv precis som vanligt, åka bort och göra grejer. Inte jag. För mig är det fortfarande ett äventyr att åka ner till centrala Göteborg (det tar ca 10 min med spårvagn från vår lägenhet) eller ta en längre promenad. Efteråt är jag helt slut.

Men jag måste komma ihåg att för bara två månader sen vågade jag mig knappt utanför dörren själv, och det gör jag nu helt utan problem! Det går framåt. Jag försöker utmana mig själv i lagom takt, men satan i gatan vad svårt det är att inte jämföra sig med andra.

Marias ljusstakar

I förra veckan fick jag finpost - Marias underbara ljusstakar! Det var kärlek vid första ögonkastet när hon visade dem i bloggen, och nu när hon gjort en ny omgång fick jag köpa två. Jag älskar dom! 

Det är verkligen extra roligt med handgjorda produkter, ju mer jag sysslar med "mitt" hantverk desto mer uppskattar jag även den typ av hantverk som jag själv inte behärskar. De här ljusstakarna som är gjorda av Maria betyder så himla mycket mer för mig än en dussinljusstake från någon kedja. 

Långhelg med släkten

 Astrid hos sin faster, farbror och farmor

 och i knät på farfar César

Jisses vad besök vi haft den här långhelgen! Först kom nästan hela Andreas familj ner från Norrköping och bodde hos oss, och sen när de åkt kom min syster och hennes son. Full rulle! Fantastiskt kul och trevligt, men jisses vad slut jag är nu. Jag, den folkskygga eremiten, vill bara stänga in mig i min lägenhet och inte träffa någon annan människa på flera dagar helst (undantaget Andreas och Astrid). Då är det skönt att vara mammaledig och faktiskt kunna göra det! Ska också njuta av att det dröjer ett tag till innan Astrid börjar riva lägenheten, ettåringar är rätt vilda har vi fått erfara! 

Dronk

För er som följer mig på instagram (clarasofiafalk heter jag där) är det här gamla nyheter, men för ett tag sen sydde jag en dronk åt Astrid. Min mamma sydde Kalikå-djur åt mig och min syster när vi var små, och jag ville såklart att Astrid också skulle få ett (hon lär få fler när hon blir större). Mönstret kommer från den klassiska Kalle K boken som jag lånade på bibblan. Hittar ingen bok att länka till, den kanske inte finns att köpa längre?

Än så länge har Astrid nästan bara hemmagjorda leksaker och jag funderar lite på vad hon kommer tycka om det i framtiden. De flesta barn verkar ju föredra plastiga saker som låter jobbigt, men jag tänker att om vi bara undviker dem så långt det går så vet hon ju inte ens att de finns och kan uppskatta leksaker som även jag gillar. För eller senare upptäcker hon väl de där jobbiga leksakerna, men tills dess kan vi ju välja åt henne :).