Tuesday, August 30, 2011

Könsneutrala ränder?

En till babytröja! Och den här gången har jag faktiskt en anledning att sticka babykläder, min bror ska få barn i februari så det här ska bli en present.
Mönstret heter Latte Baby Sweater och hittas här.

Jag tänker mycket på det här med könsneutrala kläder, och vad som egentligen är könsneutralt. Jag tycker personligen att barn kan ha alla färger, killar kan ha rosa och flickor blått. När jag i framtiden får barn så tänker jag klä dem i det jag tycker är fint, i alla fall så länge som de inte har en egen åsikt.

När jag stickar sånt som ska bli presenter blir det svårare. Då ska det vara könsneutralt sådär generellt, vilket jag gör mitt bästa med. Det jag insett är att jag tycker att blått känns mer könsneutral än rosa, som till exempel tröjan ovan. Jag tycker att den är könsneutral. Hade den däremot varit randig i rosa och lila hade jag inte tyckt att den var det. Vad tycker ni? Och hur tänker ni?

Jag vet att den här diskussionen varit uppe förr i andra stickbloggar, men jag slutar aldrig tänka på det så jag tar upp det igen.

Passar på att tipsa om en bra artikel, det är inte så länge sen som rosa inte alls var en färg för tjejer utan för killar! Här kan man läsa mer om det om man vill.

16 comments:

kamilla said...

Jag känner att när man stickar till barn så är det just det, att det är ett barn.
Fick en kommentar på stickcafé online ang. min storasysters barn att: "vad bra, då vet du vilken färg du ska sticka i"
Man stickar väl ändå inte till ett kön utan till ett barn, kan bli så frustrerad på sådant.
Jag tycker annars att grön är en bra neutral färg, nästan allt som jag har stickat till min lillasysters barn har varit grönt.
Senapsgult är också en färg som jag tycker om, och brunt.
Men jag är ju väldigt förtjust i 70-tals färgerna öht.

Jag stickar fina kläder, inte pojk-/flickkläder.
Men det är ju svårt, jag tror inte att min storasyster som har fått en son skulle få för sig att ta på honom något rosa, så när det gäller presenter så ska man nog i färgerna vara så neutral som möjligt.

Clara said...

Ja, det är ju det, när jag får egna barn i framtiden kan jag välja fritt efter vad jag tycker är fint.

Till presenter är det svårare. Ska nog köpa grönt och gult nästa gång, det är fina färger! Har en tendens att fastna i det blå träsket (älskar ju blått) så tack för tipset!

Dödergök said...

Jag har funderta mycket över samma sak den senaste tiden medans jag stickat mycket till min systers bebis. (Så mycket att jag planerar ett eget inlägg i frågan.) Jag tycker att barn kan ha alla färger, helst glada färger, de har all tid i världen att bli hårdrockare och bara klä sig i svart när de är 12.

Jag retar mig vansinning på bebismönster som säger sig vara riktade till det ena eller andra könet. "En maskulin tröja som passar en tuff pojke"- "En ljuvlig rosa prinsessdröm till en ljuv flicka". Blä säger jag.

Saras pyssel said...

För mig brukar det också hamna kring grönt när jag ska tänka könsneutralt till bebisar. Brunt, orange, gult kan det också bli, åtminstone delvis. Jag väntar barn i november och tänker som du - jag klär barnet i det jag tycker är fint, oavsett färg! Däremot skulle jag nog ha svårt att klä på en liten bebispojke i t.ex. en rosa tröja med volanger... Men då är det inte färgen i sig som stoppar mig.

garnlek said...

Väldigt fina färger oavsett kön. För 46 år sen gjorde jag Brigitte Bardot-rutigt rosa överdrag till babykorgen. Tror inte sonen skadats av det. Vad han gillade var granna färger, så Miro's hund i solsken tyckte han om att titta på där han låg i sin korg.
Jobbade i leksaksaffär i början av sjuttitalet och blev förundrad över t ex en kund som frågade efter något för pojkbarnbarnet på 1,5 år att dra på då pappan blev förgrymmad över att sonen drog på systerns dockvagn.

kamilla said...

rent generellt så tycker jag också att det verkar som om att det är mer "okej" för en flicka att ha sk. pojkkläder men inte riktigt lika okej för en pojke att ha sk. flickkläder, jag fattar inte varför man i så tidig ålder ska tvinga in barn i könsroller, barn är barn och inte kön, de kommer att ha så mycket tid att vara det när de är nog gamla för att förstå vad allt handlar om, man behöver ju inte befästa det i dem redan som spädbarn liksom.

Haha, det är få saker som gör mig lika upprörd som genusfrågor.
Jag och Henrik var på ett varuhus där de sålde barnkläder i somras, de hade till och med sockorna uppdelade med stora skyltar "flickstrumpor" och "pojkstrumpor", Henrik tog en famn med flickstrumporna och lade i lådan med pojkstrumporna och vice versa, bara för att barn ska få vara just barn och barn ska få ha på sig kläder som är för barn.
Jag kommer att vara en, i många ögons, hemsk mamma när det är dags för det ;D

Fru W said...

Jag som har tre söner (ålder 6, 5 och 2 år) försöker klä dem i alla tänkbara färger. Däremot har jag svårare för att det faktiskt finns finare och roligare mönster till tjejer. Med det menar jag mkt spetsmönster, volanger och annan typ av rysch pysch. När jag letar mönster som riktar sig till pojkar eller som är könsneutrala så är dem ofta tråkiga och fantasilösa. Jag stickar gärna ett spetsmönster till mina killar, men jag lägger nog mer tid på att fundera på hur det ser ut och vart på tröjan det sitter. Jag har slutat sticka efter andras mönster nu och konstruerar mina egna istället.

Jessica said...

Min första tanke, när jag läste rubriken och tittat på bilden, var "pojkränder". För mig är nog blått lika könskodat som rosa, men som Kamilla skrivit, är känns det ofta mer "accepterat" att tjejer använder blått än att pojkar använder rosa. Jag tänker att det har att göra med att det som förknippas med manlighet oftast får högre värde än det som ses som kvinnligt/flickigt och att tjejer därför kan välja både och, medan killar inte får välja tjejigt, eftersom det innebär lägre status.

Jag har också tänkt ganska mycket på det där med färger på presentkläder och försöker också göra dem mer "neutrala", vilket väl kanske oftast innebär vitt, brunt, grått, gult, grönt. Fast jag använder blått och rött också, men rätt sällan rosa eftersom jag inte gillar den så mycket.

Sen kan man ju också göra könsmotsatta istället för neutrala. Alltså välja "flickkodade" färger och modell till en pojke och tvärt om, för att ge ungarna utrymme och valmöjligheter. Att blanda pojkkodade färger med flickkodade färger i samma plagg är fint.

Det blev en lite rörig kommentar kanske, jag har nog inte tänkt färdigt än. Tröjan ser hur som helst väldigt fin ut!

Denice said...

Visst är det märkligt att det är så? Min son älskar rosa, eftersom hans syster gör det, och hon är hans stora idol. Han kommer ha en mörklila overall till vintern. I ditt exempel med rosa och lila ränder skulle jag till en pojke kunna göra en mörklila kofta med rosa ränder, fast jag kanske skulle välja att göra de lila bredare. Jag håller med den som skrev ovan om volanger etc att det snarare är det som gör ett plagg "flickigt" i mina ögon. Jag bryr mig faktiskt inte särskilt om att min dotter älskar rosa och gärna har det på sig - huvudsaken är att hon inte är begränsad, och likaväl kan leka superhjälte som prinsessa. Och min son ska ha samma alternativ. Värre än färger är då att kedjornas flickkläder inte alltid är lika lekvänliga som pojkarnas... Rosa är ju faktiskt bara en färg!

Ulrika said...

Håller med Kamilla om det där att det alltid verkar mer ok att klä sin kille i sk flickkläder än tvärt om. "Min lilla kille ville ha klänning så då fick han det", typ. Jag har aldrig fattat varför det är så ok när det inte är ok för samma personer att klä sin flicka i klänning. Men jag fattar väl inte sånt där, helt enkelt. Det jämlika kan omöjligt sitta i kläderna, tänker jag, utan hur barnet har det hemma och omkring sig. Hur är mamma och pappa? Vad gör de hemma? Så länge jag hittar något som JAG tycker är fint sätter jag på mitt barn det. Tids nog kommer hon att utveckla en egen smak och när den dagen kommer ska jag uppmuntra henne i det hon gillar!

Clara said...

Dödergök: Håller verkligen med dig! Alla färger till alla barn! Men även svart är en färg :)

Kamilla: Jag kommer också bli en hemsk mamma, en såndär genus-häxa :P
Då är det inte bara jag som tycker blått är mer ok för flickor än rosa för pojkar, men det är väl den där manliga normen och att allt manligt har högre status.

Ulrika: Jag tycker nog tvärtom! Att det ofta är mer tabu att klä pojkar i "flick-kläder" än flickor i "pojk-kläder".

Ulrika said...

Clara! Det har du nog rätt i! Jag har hakat upp mig på den här klänningsgrejen som har varit uppe på tapeten under året!

Anonymous said...

Markedsføringen av egne klær til gutter og jenter er provoserende. Da jeg var gravid ble jeg virkelig irritert over at det var så vanskelig å finne nøytrale ting. Sengeklær, tex, fantes enten i blått med pirater, eller i rosa med prinsesser. Heldigvis fant jeg et hvitt til slutt.

Min gutt på to går mest i blått, akkurat som meg. det tror jeg en jente også ville gjort, siden jeg synes blått er så fint. Men og mye rødt, og dessuten brunt, gult, grått og rosa. Alle farger, egentlig - unntatt svart, det liker jeg ikke til barn. Men jeg kler ham ikke i rosa fra topp til tå (det ville jeg nok heller ikke gjort med en jente), eller veldig feminine klær (ok, noen vil nok synes jeg gjør det, når jeg velger det jeg synes er fint, men ikke det mest ekstreme, som kjoler og volanger).

Det er nok enklere å kle jenter i guttete klær, enn gutter i jentete klær. Samtidig opplever jeg at jentene kanskje får klarere signaler tidlig på hva som er ok. I barnehagen til noen venner er det ikke lov til å ha på kjole - for at ikke jentene skal bli møtt med "Å, hvor fin du er" hver morgen, mens guttene møtes med noe som er mer knyttet til hva de gjør, enn hva de har på seg. Det synes jeg er klokt. Prosjekter som later som om barn er kjønnsløse, har jeg derimot ingen tro på. Poenget må vel være at man får være seg selv uavhengig av kjønn, fremfor å skulle late som om kjønn ikke har noen betydning. Det sotre spørsmålet blir da, hvordan legge tilrette for å kunne være seg selv uavhengig av kjønn? I hvert fall ikke ved at alt barn trenger finnes i enten rosa eller blått!

Jeg tenker det er viktig når man er voksen og opptatt av nøytrale klær, at man klarer å legge tilside sine egne kjepphester og se hva som faktisk er viktig for barnet. Men det kan være lettere sagt enn gjort.

Når det gjelder strikkegaver, er vel det viktigste at mottakeren blir fornøyd, og ikke at man får flagget sine egne prinsipper? Men jeg innrømmer at jeg bare har strikket blå og brune ting til småjenter jeg kjenner som ellers alltid er rosa. Det er jo litt barnslig, når foreldrene garantert ville blitt mer glade for rosa ting.

Dette er en spennende debatt.

Hilsen Kristin

Manduzana stickar said...

Jag har också haft det problemet nu när mina vänner ska få barn. Vad ska jag sticka i för färg? Men jag har kört på det jag tycker är fint. Både lila och tvåfärgat med grönt och lila. Sedan får dom väl använda det eller inte. I min värld finns det att tjejer bör ha rosa och killar blått. barn bör ha alla färger tills själva börjar uppskatta något.
men det är ju svårt när man stickar till någon annans barn, man vet ju inte riktigt hur dom ser på saken.

Clara said...

Ulrika: Ja, klänningsdebatten var stor efter UnderbaraClaras inlägg, men jag tyckte mest det var folk som tyckte att hennes son absolut inte skulle ha klänning?

Kristin: Jag håller med dig om mycket! Det är klokt som du skriver att man bör lägga undan sina egna kjäpphästar och tänka på barnets bästa, sen vad det är är en annan debatt :). Och tänka på mottagaren då!

Ulrika said...

Jo, det stämmer nog. Och jag tycker inget om att en pojke ska ha klänning. Funkar finfint! Men jag tycker ofta att det är samma personer som tycker att det är helt ok och rätt att sätta på sin pojke en klänning, som inte skulle göra det med sin flicka, för att hon inte ska vara för flickig o dyl. Fast personerna själva oftast bär klänning. Tycker bara att det är ett så konstigt resonemang...