Monday, September 24, 2012

Graviditeten

Alltså, att vara gravid är än så länge verkligen inte min grej. Innan jag blev gravid oroade jag mig mycket för förlossningen (eller först och främst oroade jag mig för om jag skulle kunna bli gravid, det är ju verkligen inte självklart) men det här med graviditet trodde jag mest var något mysigt. Visst lite tungt och jobbigt på slutet och mycket hormoner och så, men för alla i min närhet har graviditeten inte varit något större problem. 

Själv hatar jag den här jävla graviditeten. Slutresultatet glädjer jag mig såklart jättemycket åt, men vägen dit är så mycket jobbigare än jag trodde. Jag mår fortfarande illa, även om det blivit mycket mycket bättre efter vecka 12. Nu är jag i vecka 17+5 och mår fortfarande illa nästan hela tiden och kräks flera gånger per dag. Förutom att det är jobbigt fysiskt så är det väldigt psykiskt utmattande att hela tiden oroa sig för att må sämre, kräkas offentligt osv. Det enda som hjälper mot illamåendet är att aldrig vara hungrig, så varje dag tar jag med mig mängder med mat till skolan. Det är också stressande, att hela tiden tänka på mat och att äta äta äta. Trots det har jag inte gått upp ett kg än så länge, men jag har i alla fall inte gått ner något heller. 

Jag försökte ta kort på mig + mage med självutlösaren. Skitsvårt ju. Men det syns i alla fall lite nu! 

Bilbo säger i Sagan om ringen att han känner sig som för lite smör utbrett över för mycket bröd, och precis så känner jag mig också (jag liknar alltså mig själv vid ringbäraren? :p ). Noll energi, för den energi jag har går åt till precis det nödvändigaste. Jag får ställa in nästan alla sociala grejer, de blir bortprioriterade för lugna kvällar i soffan. Tack och lov att jag gillar stickning, om jag haft ett mer utåtriktat intresse hade jag nog gått under! Nu kan jag i alla fall få lite kreativt utlopp. 

18 comments:

Johanna said...

Jag känner igen mig massor! Jag är nu i vecka 17+1och det är endast med tabletter jag lyckas hålla illamåendet i schack. Det är inget vidare och jag trodde liksom du att det var förlossningen och första tiden med barnet som skulle vara det jobbigaste... Inte att må illa konstant i massor med veckor. Tur att du hittar ljusglimtar i stickningen!

Knitbyme said...

Enda trösten: det är fullt normalt! Endast ett fåtal glider igen graviditeten på ett bananskal. Min första var sån men sista: tur att den tog slut! Många kramar.

Kajsa Pamp said...

Det var inte förrän frammåt vecka 20 jag började tycka det var hyfsat trevligt att vara gravid och det mesta illamåendet gick över någorlunda :p Sen fick jag karpaltunnelproblem vecka 24, hoppas verkligen du slipper det för sticka mfl hantverk går inte alls nu! Symaskinen får gå varm istället, de dagar man orkar nått...

Janette Millbom said...

Åh vad jobbigt du har det, jag vet, jag gjorde det tre ggr och illamåendet gick över i v 22 typ. Ett litet tips om du inte hört det, tänk på tandhälsan! Efter min första kex-graviditet hade jag så många som 6 hål i tänderna! Borsta så ofta du kan.

Hoppas det går över snart, sen är det rätt mysigt, trots foglossningar.

Kram

Sebastian said...

Stackars :(. Hoppas det blir bättre snart.

Vad betyder 17+5, för en graviditetsnovis som jag? Är det vecka 17 plus fem dagar?

Sara said...

Vad tråkigt att höra att graviditeten inte känns rolig. Förhoppningsvis blir det bättre när du kommer in i guldåldern, dvs den andra trimestern. Ingen graviditet är den andra lik så jämför inte med andra. Vet du vad det blir? Jag vet att jag mådde mycket sämre när jag väntade min flicka än när jag väntade min pojke. Lycka till och fortsätt småät!

Clara said...

Johanna: Vad skönt att tabletterna hjälper för dig! Jag äter lergigan comp ibland, men tycker inte att den hjälper direkt. Kul att vi är så lika i veckor också!

Kajsa och Jeanette: Jag älskar alla som skriver att det gick över senare för dom! Får mig att hålla hoppet uppe.

Sebastian: Japp, precis, vecka 17 plus fem dagar. Blir helt insnöad i gravidsnack och glömmer att andra inte vet, jag visste ju inte sånt alls innan :)

Sara: Jag är mitt i andra trimestern, den så kallade guldåldern är tyvärr ingen guldålder för mig tyvärr. Hoppas att guldåldern kommer lite senare bara.

Renée said...

Jag mådde pest när jag var gravid... Mådde illa i 8 månader av nio, när bebis kom ut hade hon kolik och jag fick till slut utmattningsdepression... Fy fan vad det var trist att leva där ett tag. Numera är jag lycklig ensamstående och min flicka är 12 år. Vi har hur kul som helst och jag skulle säkerligen göra om allt för att få vara hennes mamma!

Manduzana stickar said...

Usch, vad jobbigt att gå runt och må illa hela tiden. Hoppas det går över för dig snart. Ibland är det tur att stickning finns :)

ylva said...

Kämpa på , du verkar vara bra på det ! att hålla humöret uppe trots allt elände det hjälper mycket .Det är klart att man ska bryta ihop ibland men förmågan att resa sig igen är fanatastiskt bra , du kommer att bli en erfarenhet rikare och får reda på dina inre krafter , dom är bra att ha för hela livet .

Futu said...

Hoppas det blir bättre!
Sticka på :-)

emmys stickning said...

När jag väntade yngsta dottern va jag helt övertygad om att jag va dödssjuk och inte gravid, kräktes visserligen aldrig men va så trött och kroppen orkade ingenting, jag ville bara ligga i ett mörkt rum typ, det va så kanske första halvan av graviditeten, sen blev det bättre, tugnt i slutet gick upp 26 kilo och började på 50 så det va ju ganska mycket extra vikt, hoppas att illamåendet går över fort och ta det lugnt så länge.

reb said...

Vad roligt att hitta hit. är själv en gravid stickälskande som bor i göteborg. Är i vecka 35 och instämmer helt och fullt i att det inte bara är mysigt att vara gravid.. det enda jag verkligen älskar är att känna när hen gör sig påmind därinne genom knuffar och sparkar..:)
Hoppas du mår bättre snart och tack för en inspirerande blogg!

Blenda said...

Oj, låter inget vidare det där! Men förmodligen/förhoppningsvis blir det bättre allt eftersom, och om inte, så är det i alla fall en tidsbegränsad plåga! Och sen börjar det roliga!

Kommer faktiskt ihåg att jag i stort sett sov bort de första 4-5 månaderna, och var väldigt emotionell (lipade till sitcom's och så där ;-D)

Ha det gott/Blenda

Sylvia said...

Det er trist at du er så uvel.
Kanskje det hjelper litt med salte kex?
Jeg var redd for å legge for mye på med, særlig i den 2 graviditeten, siden jeg hadde tatt på 17 kg i den første, så jeg prøvde å tenke på sunne ting å spise. Heldigvis hadde jeg lyst på frukt, jeg drømte om saftige saker hele tiden, og hadde masse appelsiner, mango, fersken ol i huset. Kunne jeg få en saftis til kvelds, var det toppers. Det døyvet også den verste kvalmen.
Lykke til videre...heldigvis er det verdt det, og glemt når barnet er hos deg.

Maria said...

Å det där med smöret sa jag till min man jämt. Även efter grav...Det ÄR jobbigt, för många. Sympati skickas!

kulturcramar said...

Det är fasinerande hur olika "klag" på graviditeten tas emot! Tycker det är härligt att din blogg inte innehåller elakheter och kränkningar, som det gör på Amanda Shulmans blogg.
Kolla in kommentarerna här! http://bloggar.aftonbladet.se/amandaschulman/2012/09/08/ett-liv-bortom-chips-och-cola/#disqus_thread

Lycka till med fortsättningen! Kommer följa med spänning!

Clara said...

Kulturcramar: Ja, fattar inte vad folk tänker när de kommenterar sådär? Läs något annat? Jag är verkligen glad att jag aldrig, på fem år, fått en elak kommentar!

Sen tycker jag absolut att det är ok att klaga på graviditeten, bara för att jag vill ha barn behöver jag väl inte vilja vara gravid? Ser det mest som ett nödvändigt ont, det är ju svinjobbigt (iaf för mig, vissa älskar det ju). Och oavsett hur en känner måste en ju få känna så?