Sunday, July 24, 2016

Varför jag syr (och stickar) kläder trots att det är dyrare del 1

Jag har funderat lite på varför jag är så glad att jag lärt mig sy, för om det är något som är säkert så är det att det inte är billigare att sy kläder än att köpa dem i affär. Jo det kan förstås vara billigare, det finns billiga tyger också om en letar lite (på loppisar tex), men för det mesta är det inte billigare än att köpa kläder på de stora kedjorna. Att det är helt galet att en t-shirt på HM kostar 69kr vet så gott som alla, vi känner till att någon annan betalar - sömmerskan som syr den i slavliknande förhållanden, naturen som blir förstörd av bomullsodling och gifter mm, men det är ändå svårt att motivera sig till att sy kläder som bara i materialkostnad blir dyrare än att köpa färdigt. Plus att symaskiner kostar en bra slant de också! Så jag tänkte att jag skulle skriva varför jag är så glad att jag lärt mig sy. Det kanske blir långt och jag räknar med att komma på fler anledningar senare, så jag kallar det här inlägget del 1. Lite av det här kan appliceras på stickning också, men allra mest handlar det om sömnad.

1. Kroppsacceptans
Sen jag lärde mig sy kläder som passar min kropp har min acceptans för min kropp ökat dramatiskt. Köpa kläder sitter alltid lite fel, veckar sig någonstans, är för stora i axlarna när de passar bysten mm. För mig som är så kort (152cm) så är dessutom alla kläder för långa, midjan hamnar för långt ner och byxor och leggings får jag ibland lägga upp så mycket som 20cm (!). Och som alla människor i vårt moderna samhälle har jag ju lärt mig att min kropp hela tiden behöver förändras, dieter hit och dit, kroppen ska lyftas och hållas in och tuktas, och all annat skit som hela tiden slängs på oss från reklam och media. När jag syr kläder själv som passar min kropp anpassar jag ju tyget för att passa kroppen och jäklar vad det gör skillnad! Dels fysiskt, kläderna blir bekvämare, men så mycket psykiskt också. Jag har ingen önskan om att ändra på min kropp längre. Känslan av att kroppen är "fel" blir mycket mindre när kläderna sitter bra, och jag känner mig mycket snyggare. Min ökade kroppsacceptans beror nog i och för sig lite på ålder också (älskar att bli äldre och mer säker i mig själv), och så tackar jag verkligen den delen av internet som kämpar för kroppsacceptans. Men mycket är det också att jag numera har kläder som sitter bra på mig. Och det behöver inte vara svårt! Tänk midja tex, det är inte svårt att förlänga/korta midjan på ett klänningsmönster men det gör så mycket för passformen. Och så rekommenderar jag ju alla med stor byst att lära sig FBA.

2. Jag syr och stickar efter behov och slipper "påhittade" behov
Att gå på stan i jakt på efter säg ett par nya byxor leder i alla fall för mig till att jag genast drabbas av habegär för ca en miljon andra saker. Och istället för byxor kommer jag hem med en klänning, kläder till Astrid, osv. Tror inte att jag är ensam om detta. Dessutom så drabbas jag alltid av "påhittade behov". Med det menar jag de behov som man plötsligt känner att man har, trots att de inte fanns tidigare. Jag känner plötsligt att jag MÅSTE ha ett rött halsband bara för att det var så fint i affären och någonstans står en skylt om att ett rött halsband är ett måste i en basgarderob osv. Det låter så banalt när det står skrivet såhär, men det sker ju mer undermedvetet och jag lovar att alla drabbas av det.

Att inte gå på stan gör att jag får mindre intryck av prylar och saker = konsumerar mindre. Naturligtvis drabbas jag av köplust ändå (ååååh alla fina tyger och garner som finns!) men överlag så ser jag reklam för tyger och garn i mycket mindre utsträckning än vad jag ser reklam för kläder och prylar och då blir mina inköp automatiskt mer välplanerade.

Dessutom känner jag mindre stress inför att hitta plagg som passar mig och min stil. Förr om tex Monki hade många kläder som jag gillade kunde jag köpa många plagg trots att jag inte behövde dem just då, eftersom jag tänkte att nästa höst kanske jag inte skulle gilla något av plaggen. Eller köpa två kjolar på en gång utifall att en skulle bli sliten. Nu känner jag inte så längre för jag vet ju att det bara är att sy en likadan till sen om den första blir utsliten. Så jag syr och stickar efter behov istället för att påverkas utifrån med behov som andra skapat för mig.

3. Att slippa utnyttja andra, eller i alla fall utnyttja andra mindre
Som sagt så vet alla att våra kläder sys av människor i andra länder under rent slavlika förhållanden. Det är vidrigt! Och jag vill inte vara en del i det. Så jag försöker köpa ekologiskt och fairtrade, men det är dyrt och jag har inte så mycket pengar. Och då är det faktiskt billigare att sy. Det är billigare att köpa ekologisk trikå än att köpa en ekologisk och fairtrade märkt t-shirt.

4. Kläderna håller bättre
Kläder som jag syr själv håller så otroligt mycket bättre. Dels har jag förkrympt tygerna så jag slipper överraskningen i att en klänning som gick till knäna i affären knappt täcker rumpan efter en tvätt. De är också mer välsydda, även hos en nybörjare. Titta på sömmarna i kläderna hos kedjorna och ni ser snabbt att de är verkligen inte snyggt gjorda. Vilket inte är konstigt, de är tillverkade under fruktansvärda förhållanden av människor som inte har utbildning inom sömnad eller intresse av det och dessutom måste allt gå supersnabbt. Det är som att vi inte förstår att kläderna inte sys av maskiner utan av människor. Här i Sverige när någon syr har den personen ofta ett textilt intresse, kanske en utbildning bakom sig, och stor kunskap om material och teknik (eller får i alla fall det på vägen). Men i de länderna där våra kläder tillverkas är det ju mängder av totalt ointresserade människor som syr, de gör det bara för att överleva. Och de som har intresse får knappast tillfälle att utveckla intresset.


5. För att jag tycker att det är kul
Det här är nog den viktigaste anledningen. Skulle jag inte tycka att det var kul skulle jag ägna mig åt något helt annat istället! Men jag kan verkligen rekommendera alla som vill lära sig att göra det!

16 comments:

Dödergök said...

Jag kan skriva under på exakt allt! Plus den stora egokicken jag alltid får när jag lärt mig någonting nytt och rott i land med det.

Clara said...

Ja det har du verkligen rätt i, det får jag också! Den anledningen får helt klart vara med i del 2 inlägget :)

Helga said...

Jag syr ju inte så mycket men känner igen mig i en del av detta ändå, när det gäller mitt skapande. Stickningen har gett mig bättre självförtroende och som Dödergök skriver blir det en najs egokick när något blir riktigt bra! :D

Hanna said...

Håller med om allt! Det är så roligt att klä på mig en klänning jag sytt själv och som jag trivs i och använder tills den nästan ramlar i bitar. Dessutom får jag så många flera uppmuntrande kommentarer om kläder jag sytt eller stickat själv än de köpta som är opersonliga och "alla" ser likadana ut.

Cecilia N said...

Jag har inte fått till det där med att sy. Men jag stickar, så som jag vill ha det. Jag tycker inte om att handla kläder:
Å vilken fin färg! Men vad har de gjort för plagg?!
Ett snyggt plagg! Men varför använda ett sådant tyg? Jag har bara inblandad polyester i raggsockor och vill inte ha det högre upp längre in mot kroppen.
Och hittar jag en bra kombination av plagg, material och färg så har vi faktorn storlek kvar ...
Tur nog måste jag numera inte ha så mycket invändningar mot priset.

Så ute i klädaffären längtar jag efter en sömmerska. Kanske hon en gång dyker upp i mig.

Lacken said...

Vilket fint och inspirerande inlägg! Blir himla sugen på börja, men vet liksom inte i vilken ände? Går det med en vanlig symaskin? Vilka är dina bästa tips?

snuttepinglan said...

Bra skrivet! Skrev ett inlägg med lite samma tema i december som visserligen var mer inriktad mot stickning, och nu blir jag ännu mer peppad på att även börja sy! http://ettlitetylle.blogspot.is/2015/12/jag-far-ofta-fragan-av-bland-annat.html?m=1

Clara said...

Lacken: oj svårt. Men din fråga om symaskin, en vanlig symaskin funkar alldeles utmärkt! Så länge den har raksöm och sicksack kan du sy allt du vill, i både trikå och vävt. Sen skulle jag rekommendera dig att köpa ett populärt mönster med bra beskrivning, kanske från Colette eller något annat stort indiemönster företag. De har förutom bra beskrivningar också ofta sew-a-longs på nätet att följa så att du steg för steg kan se hur sömnaden går till. Det blir som en liten sykurs!

Jennie said...

Vilka braiga anledningar! Jag håller med om alla! Och ah, på instagram hann jag ju kommentera att jag personligen gör det av din anledning #3. Kul inlägg!

Tant Kant said...

Skriver under på allt, men oftast blir det billigare också - jag köper tyger på loppisar eller nätauktioner och även om tyget i sig blir ganska dyrt om det är en viss kvalitet så blir det ändå mycket billigare än att köpa motsvarande kvalitet i färdigsytt plagg. Men ofta kostar mina klänningar runt en knapp femtiolapp i material, inkl. tråd och annat.
Dessutom: det där med kroppsacceptans! Bland det bästa jag har gjort var att gå en kortkurs i mönsterkonstruktion (på folkhögskola, jättebilligt det också). Dels för att vi deltagare "delade med oss" av våra egna, säregna kroppar och dels för att jag fick en sån förståelse för varför köpta kläder, eller kläder sydda "rakt av" efter köpt mönster, gör att jag ser helt mysko ut. Nu har jag mina perfekt inprovade mallar till liv, kjol, byxa och ärm och HIMLAR vilken skillnad det gör när midjan hamnar på rätt plats, inget stretar i grenen, axeln är lagom lång och lagom hög. Det är inte MIG det är fel på, det är de där konfektionsstorlekarna som skall passa alla men som passar ingen som har tryckt ner mig i skorna i alla år!

Linnéa said...

Vilket inspirerande inlägg! Jag har inte funnit tiden till att sy än, men känner igen mig i min stickning istället :)

Astrid said...

Bra inlägg, och så sant! Jag syr inte så mycket men odlar och virkar. Jag försöker skapa/odla så mycket jag kan själv för att sedan köpa det jag inte kan - och då ska det vara svenskt och så eko som möjligt. Genom att i alla fall försöka odla lite eller sy ett plagg så förstår jag hur svår processen är och chockas mer och mer över hur billigt det är i affären. Någonting är seriöst fel när det är så billigt och alltid tillgängligt.

anneliten said...

Min mamma sa alltid "men en sån kan man ju lätt sy själv" när jag var tonåring och shoppade med henne... Jag skyller på mamma att jag inte har någon sy-lust :-)

När barnen var små sydde jag trots allt en hel del till dem :-) Och nu när jag har hittat stickglädjen känner jag att jag vill hitta sy-glädjen som jag tappade någonstans där på vägen. Att jag kan sy tvivlar jag inte på (mamma hann lära mig innan jag revolterade). Däremot undrar jag var man hittar bra mönster och roliga tyger. Finns det ett "ravelry" för sömnad? Mitt minne av tygaffärens tjocka böcker med mönster känns inte så inspirerande. Men alla dina kläder inspirerar verkligen! Så var får du mönstren ifrån?

PS. Jag är också en kortis, som till skillnad från dig bara använder symaskinen för att fålla brallor.

anneliten said...

Wish me luck - har just klickat hem den där "day dress" du hade i ett tidigare inlägg och ett bomullstyg i blått med vita prickar i oregelbunden storlek. Det bli det första jag (försöker) sy till mig sedan jag gick på gymnasiet (då sydde jag å andra sidan det mesta). Tack för inspirationen!

helena@kanske.se said...

Dubbeltack! Jag gör ett försök!

Handgjort av Vera said...

Så bra skrivet. Känner så väl igen mig. Själv fick jag en riktig aha-upplevelse efter första gången jag sydde byxor till mig själv. Har alltid haft svårt att hitta byxor som passar, och i tonåren var jag övertygad om att det var min kropp det var fel på. Jag trodde jag var för tjock helt enkelt. Så sydde jag mina första byxor och insåg att jag har en jättesmal midja, lite större höfter, men inte var jag särskilt tjock. Jag förstod också varför jag har så svårt att hitta byxor, för byxor i affären ser INTE ut som de jag precis sytt och som satt perfekt :)