Kristina i lördags
Hösten. Jag gillar verkligen hösten! Färgerna, att man får vara inne massor, och om man går ut så är luften frisk och klar och lätt att andas.
Det jag inte gillar är den här tröttheten som kommer över mig varenda år, och ledsenheten. Höstdepressionen alltså, jag trodde jag skulle slippa i år men så ställdes klockan om och så kom den.
7 comments:
Trist att känna sig låg,för min del passade tidsomställningen bra min biologiska klocka är mer ibnställd på vintertid verkar det som ....
Gå ut när det är ljust (om du kan ), drick hinkvis med te´ och mys och sticka när andan faller på.
Det blir bättre.... snart kommer julen med allt bling bling ! vill minnas att du gillade det ;)
förstår dig precis! Instämmer med Ylvas tips om att försöka få mycket solljus och energipåfyllning. Sen är det ju fullt tillåtet att vara nere ibland också. Ibland behöver i alla fall jag låta bli att dra upp persiennerna, ligga kvar i sängen och tillåta mig själv att göra absolut ingenting!
Du är inte ensam. Klockan var spiken i kistan för mig också. Vi kan deppa ihop nångång! ;)
ja hade det inte varit för klockan så hade livet varit finare!
Jag har exakt samma problem. D-vitamin har visat sig funka ganska bra, såklart tillsammans med solljus som andra vettiga människor här ovan föreslår :) Vitaminerna är ingen mirakelkur, jag får alltid sänka ribban och förväntningarna på hösten, men sånt är livet antar jag. Fast med vitaminerna slipper jag de ideliga förkylningarna som hemsökt mig tidigare år. Bananer och kakao innehåller förresten saker man blir glad av. Jag brukar mosa ihop en mogen banan med en sked kakao i en djup tallrik och äta med sked som tröst-gottis. Motion är också fina grejer, men lite jobbigare än vitamintillskott och chokladmos.
Det där mörkret är svårt att komma ifrån, även det som hamnar inombords så här års. Jag är likadan.
Skickar en ljus kram!
Ja tidsomställningen är inte kul. Helt plötsligt är det sjukt svårt att komma upp på morgonen och jag är konstant trött. Usch :(
Post a Comment