Del 4: Dop och Liljevalchs i Stockholm

Den sista delen av vår resa gick till Stockholm där min syster bor, för att gå på hennes sons dop! Min familj har aldrig varit speciellt religiös, men hennes killes familj är katoliker så det var mycket spännande att få tillfälle att gå på ett katolskt dop.

Innan dopet ville jag verkligen hinna till Liljevalchs för att se utställningen om Hemslöjdens 100-års jubileum där. En person som är det minsta intresserad av hantverk och slöjd har inte kunnat undgå att läsa om den så mina förväntningar var verkligen skyhöga! Kanske var det därför som fallet blev så brutalt hårt? Alltså Liljevalchs hur tänker ni när ni inte sätter ut namnet på en enda slöjdare? Undantaget löven, där fanns namn faktiskt utsatta. Jag vill inte behöva köpa en katalog för att se namn på verket och skaparen av det, ärligt talat så känns det som så basal information att det är en skam att det inte står.
Det känns så typiskt att det är just i hemslöjdssammanhang som namnet inte sätts ut. Varför ska just slöjd vara anonymt? Precis som slöjdporrbloggen tror jag att om slöjden ska överleva så måste personerna bakom få credd för det dom gör. 

 Dräkt av Ida Björs

Broderi av Sara Granér

Och så till nästa stora kritik: var sjutton är diskussionen om slöjd och hantverk idag? Det är klart att det är kul att se på vackra föremål, men om jag går på en utställning vill jag att den ska väcka tankar och diskussion. Inte bara "jaha fin vante vackert träskåp" utan frågor som följer med efteråt, som går att diskutera med andra. Alla rum hade textrutor om slöjd och i vissa rum visades filmer (jag såg några av dem och några väckte faktiskt tankar, t.ex. om vem som får kalla sig slöjdare - intressant!) men det var ytterst få besökare när jag var där som valde att stanna upp och se filmerna. Det nådde inte riktigt fram. Eftersom att slöjd och hantverk i dagsläget genomgått stora förändringar och verkar ha ännu större förändringar framför sig tycker jag att det är ytterst märkligt att inget av detta togs upp (t.ex. att ha rötter i traditionen och använda det till nya saker, slöjdutveckling 1A ungefär). Vissa av föremålen uttryckte detta tydligt, som t.ex. Ida Björs dräkt, Sara Granérs broderier och stilettstövlarna i näver av Aia Jüdes, John Lindholm och Rauno Uusitalo (se bilder ovan), men som sagt så hade namn på verket och konstnären kanske underlättat för att ta till sig deras tankar.

Nu kanske jag låter extremt negativ, jag tycker absolut att utställningen var sevärd och att föremålen var vackra! Något som jag faktiskt blev imponerad av var alla löv. Jag tycker nämligen att lövens form är  märklig och mest liknar ett öra, och hade därför inga som helst förväntningar på denna del av utställningen, men jag blev imponerad! Det kändes mäktigt att gå runt bland alla olika slöjdares löv!

Rolig idé att sy djur av figurerna från skånska yllebroderier! Men för en person som inte vet hur skånska yllebroderier ser ut går idén helt förlorad utan text till.

Så gå absolut och se utställningen, men det kanske kan vara bra att gå en guidad tur. Och Liljevalchs, skärpning!