Det här är jag (och min pappa) när jag är 10-11 månader gammal. Accepterade bara att stå upp i min vagn.
Och så här gjorde plötsligt Astrid i förra veckan. Vände på sig i vagnen och ställde sig upp. Jag har aldrig sett något annat barn göra såhär (det finns säkert fler, men det är väl inte så vanligt?), så lustigt att vissa saker verkar gå i arv! Nu måste vi bara skaffa en sele till Astrid så att hon inte ramlar. Och få henne att acceptera vantar, vilket verkar vara stört omöjligt...
Det är förresten inte sopor vi har under vagnen utan kläder som skulle till Emmaus insamling :)
Vagnen går också att vända på så att hon sitter framåt, men det är inte alls lika roligt som att stå upp!
15 comments:
Hi,hi Jo det känner jag också igen, alla mina tre barn har gjort likadant. Så sele var ett måste. Ang vantar, kanske ett par halvvantar är lättare att acceptera, de värmer ju lite i alla fall! :)
Mina barn gjorde stod också i vagnen.Det finns ju så mycket som händer i världen och det måste man hålla koll på om man är ett nyfiket barn! Och sele är ett måste då. Man får bara vara lite försiktig i guppen så hon inte slår i tänderna eller näsan.
Ja , mina tjejer ville också stå, jag tror att man får så himla bra stöd när man står så därmed magen mot ryggstödet. Halvvantar var ju ett bra förslag om man inte kan gå hela vägen med vantar.
Japp min lille med i den ålern. Men lade ganska snart av med det.
Haha! Härliga bilder!
Lillsefin gjorde också sådär en period. Vi hade en jättekass sele till vagnen då (den som följde med till vår Brio Happy) så det var inte riktigt hanterbart. Vår lösning var att vända sittdelen så att hon satt framåtvänd istället. Och oj vad hon älskade det! Satt och lutade sig framåt och tittade och pekade på spännande saker vi passerade.
Selen som följde med vår vagn satt fast i sidorna, i "rumphöjd" så att säga samt mot ryggstödet ovanför respektive axel. På det sättet fick Lillsefin väldigt lite rörelsefrihet (vilket kändes tryggt förr oss när hon var bebis, men när hon blir lite mer aktiv blev selen som ett tortyrredskap för henne och hon totalvägrade vagnen annat än korta stunder. Nu har vi köpt en bättre sele (en sån här http://www.jollyroom.se/brio-skyddssele.html). Selen sitter stadigt på Lillsefin, men fäster bara i vagnen vid höfterna så hon är fri att luta sig hit och dit och vrida och vända på sig lite mer. Sedan vi skaffade den nya selen är vagnen förlåten och allt fungerar bra igen. Även om hon börjar vilja gå själv mer och mer nu...
Har ni testat att ha henne framåt, sätter hon sig så själv är hon säkert redo för det tänker jag!
Vad roligt att så många fler har barn som gjort likadant!
Vi har testat att vända henne framåt men det tycker hon inte alls är lika roligt som att stå upp. En bättre sele är införskaffad idag, och nu stickar jag halvvantar till henne också :)
Sele på barn kändes förfärligt på vår dotter, men hellre glada barn än blåslagna.
Jag tror inte det är så farligt utan vantar - hade Astrid frusit hade hon accepterat vantarna. Lycka till. / Teresa
Jag stod också upp. Och mamma släppte vagnen och den tippade och jag slog sönder fingrarna rejält. Inte så jag fick men av det, men mycket blod och skrik har jag förstått.
Hoppas att vagnarna är av en säkrare modell nuförtiden.
Vad lika ni är dessutom! :)
Men, vilka fantastiska bilder! Så himla gulligt att ni gör samma sak.
Nei så skjønn <3
Ljuvligare flicka får man allt leta efter! :D
Haha, sköna bilder! Hon ser så nöjd ut! :)
Post a Comment