Nu har katten Esther lämnat oss och flyttat hem till min kompis
Elin för gott. Hon har bott där en stor del av året som gått eftersom det här med bäbis och katt inte riktigt fungerade för oss. Esther har inte fått tillräckligt med uppmärksamhet och har då blivit sjukt jobbig kvällar och nätter, och det räcker liksom med en liten (gullig) varelse som håller oss vakna på natten. Måtten var rågat när Esther lärde sig att om hon slog på spjälorna i spjälsängen där Astrid sover så kommer vi rusande... Även om vi vet att hon inte gör det för att vara elak utan bara för att hon vill leka så orkar vi inte längre. Så när hon dessutom trivs bättre hos Elin än hos oss så var valet enkelt, även om det är sorgligt såklart. Hejdå katten!
9 comments:
Så godt at dere har en kompis som ville gi katten et fint nytt hjem! Forstår veldig godt at det ble utfordrende med både barn og katt i hus. Jeg har egentlig veldig lyst på katt, men tenker at det kanskje ikke vil fungere så bra hos oss heller - vi bor i en treroms i andre etasje. Heldigvis har jeg en fin pus hjemme hos foreldrene mine :)
Jeg ville ønske, unge mennesker ville lade være med at tage ansvar for et dyr, inden de får børn. Alt for tit magter de ikke begge dele, og et dyr er lige så lidt en brug-og-kasser genstand som et barn.
Når det er sagt, så er det i det mindste godt at I fandt et nyt og forhåbentlig blivende hjem til den stakkels kat.
Det är bevis på äkta kärlek, att gör det som är bäst för djuret. Nu fick ni barn, men nån av er hade lika gärna kunnat blivit sjuk eller annan stor förändring i livet och då är det stort att se en annan individ före sig själv.
Vilken tur att hon fått ett bra hem, bo lite på prov innan och att ni kan hälsa på henne ibland. Förstår att det känns sorgligt ändå, det var ju inte frivilligt beslut, ni var helt enkelt tvungna. Och så lyckades ni hitta en bra lösning för alla inblandade.
Det är nog bra, men lite sorligt såklart. Skönt att hon kan bo hos er kompis i alla fall :) Min katt fick flytta hem till föräldrarna när jag flyttade till Holland 2012, där har han det väldigt bra med sin kattkompis Tyr och jag får träffa honom ibland!
Tråkigt att höra, men vi har haft samma omställning här hemma. När vi fick lillebror så blev tiden för knapp och katten blev väldigt ledsen. Så fick vi höra att en granne på landet önskade sig en katt och nu har hon det så bra hos en pensionär som har all tid i världen och hon får springa ut och in.
Försöker att tänka på att hon faktiskt har det bättre när jag ser kommentarer som eKirstens ovan. För det går inte att veta vad som händer i framtiden. Visst är det synd att inte kunna få ihop det, men som det i alla fall såg ut för vår katt så hade hon hamnat på katthem om vi inte hade tagit hand om henne och då tror jag att hon hade det bättre hos oss den tid det funkade.
Jag blev med katt när min syster blev med barn. Systern var snäll som tog hand om katten från början för den hade inte så bra start i livet. Jag fick ta hand om katten som var väldigt snabb med tassen med vassa klor och ganska opålitlig. Inte alls lämplig som husdjur med nyfödd. Hon fick vara hos mig till det var dags att flyga till katthimlen. Ni har fattat jättebra beslut. Goa, söta Esther måste ju få trivas. Mjau vad söt hon är.
Inte roligt när man tvingas ge bort någon som har varit en del av familjen men det blir lättare om man vet att både hon och ni får det bättre så här. Ni kommer ju ändå kunna träffa henne :)
Sicken tur att ni alla trivdes med kattens nya bostad!
Och jag tänker att eKirsten här ovanför inte alls fattat hur det är med katter - de är lika mycket individer som människor är. Känner en katt som är utomordentligt snäll och god även fast det kommit ett litet orosmoment i huset - så det KAN funka jättebra med katter och småbarn! Det kan man inte veta i förväg...
Hoppas ni inte längtar allt för mycket efter katten, utan njuter av henne när ni träffas istället <3
Post a Comment