Hela

När jag såg Maria Carlanders fina version av Hela var det kärlek vid första ögonkastet och jag bestämde mig för att sticka en sån till mig själv. Jag gjorde den dock som kofta, tröjor blir sällan använda i min garderob. Så jag stickade den runt och klippte sen upp den fram. 

Jag har stickat islandströjor förr i Peruvian Highland wool och då har jag fått precis samma stickfasthet i det som andra mönstret angett för létt-lopi. Så jag köpte garn i de färger jag skulle ha och glad i hågen tänkte jag sätta igång. Bara för att inse att mönstret är gjort för tjockare garn, rejält mycket tjockare garn. Såna här saker händer mig jämt just nu, min utmattade hjärna är fortfarande inte att lita på. Efter att ha krisat lite bestämde jag mig för att sticka koftan enligt Riddaris mönster (men la till förkortade varv i nacken), och med lite ändringar i Helas diagram funkade det fint! Så jag har inte följt mönstret alls, mer än att jag använt diagrammet. 

Medvetet gjorde jag den lite för stor, det här är en kofta för promenader och allmänt mys och de ska vara lite stora tycker jag. Det är skönast så. 

Och här är en bild på mig när jag fotar mig själv (med självutlösare i handen som ni ser)! Jag har blivit lite modigare med att släpa med mig stativet ut i närliggande parker, särskilt Flunsåsparken (som vi bor precis bredvid) är nästan alltid folktom. Bara enstaka hundägare passerar och de ger mig rätt konstiga blickar där jag står och posar i skogen, men det kan jag leva med. Jag har insett att jag är mycket mer avslappnad med att ta kort på mig själv än när jag ber andra, även om hundägare glor :P.