Tuesday, April 17, 2018

Bröstförminskning

Det här inlägget är något jag klurat på ett tag, vet inte riktigt hur jag ska formulera det. Anledningen till att jag precis sytt två plagg som går att öppna framtill är att på måndag kommer jag behöva dem eftersom jag inte kommer kunna sträcka upp armarna. Jag ska nämligen göra en bröstförminskning. Det är något jag drömt om att göra sen jag var runt 16 år och nu ska jag äntligen göra det! Tänkte berätta lite om hur det gått till för mig än så länge, dvs fram till att boka ett operationsdatum. 

Kan börja med att berätta varför jag vill göra det. Jag har alltid haft stora bröst, hade 70E redan som 15-16-åring. När jag ammade Astrid minns jag att kupan på bhar jag hade då var så stora att de kunde extraknäcka som mössa, hela mitt huvud fick plats i en kupa! Stora bröst är tunga och blir därför långa, så funkar ju gravitationen tyvärr... Jag upplever att mina bröst alltid är i vägen. Ännu mer nu när jag tränar 3-4ggr i veckan, inga sportbhar jag testat hjälper mot det (även om jag kan rekommendera Shock absorber till alla storbystade). Jag har ofta ont i nacken och ryggen vilket blivit bättre av att jag tränar mer och gör rörlighetsövningar men tror att en del beror på just brösten. 
Och ja, jag vet att det inte syns på bild. Jag klär mig alltid så att de inte syns, använder bhar som förminskar och ofta på bilder har jag sportbh under plagg. På sommaren blir det svettigt under brösten och jag längtar efter att slippa använda babypuder under brösten för att hålla svetten borta. Och jag avskyr byglar, vet inte om det är en adhd grej men jag är högsensitiv mot alla obekväma plagg oavsett om det är kliande ull eller obekväm bygel. 

Jag började med att kolla upp om jag kunde få det betalt via landstinget. Den första läkaren jag träffade på vårdcentralen trodde att jag kunde få det, hon tog lite olika mått som alla var "godkända", tex mått mellan halsgrop och bröstvårta som ska vara mer än 27cm. Fick remiss till Sahlgrenska men där sa de nej. Jag är rätt så kort, bara 152cm och de tar inte hänsyn till hur stora brösten är i förhållande till kroppen den sitter på utan de ska vara över 800ml oavsett längd. Mina är ca 700ml vilket är stort på mig men inte stort nog för landstingets krav. Blev så fruktansvärt ledsen över det, grät inne hos kirurgen och allt. 

Efter det kände jag mig helt tom, men redan innan dess hade jag och Andreas pratat om vad jag skulle göra om de sa nej. Jag visste att det var på gränsen och att det var 50/50 med ett ja eller nej. Så innan jag fick nej från landstinget hade vi sagt att då gör jag det ändå privat. Men det är så mycket pengar (ca 50 000kr) och jag kände mig så egoistisk som ville lägga alla de pengarna på mig och en operation. Dessutom gjorde att jag fick nej att det kändes som en kosmetisk operation och inget jag egentligen behövde, trots att kirurgen i princip bad om ursäkt över att hon var tvungen att säga nej eftersom hon såg att jag skulle behöva en förminskning. 

Så tillslut bestämde vi tillsammans att jag ska göra en privat. Vi har pengar på banken efter ett förskottsarv jag fått av min mormor, och även om jag fortfarande tycker att det känns jobbigt att lägga så mycket pengar på mig själv så försöker jag tänka att det är vad vissa lägger på två veckor i thailand, och bara en bråkdel av vad folk som har hus lägger på renoveringar och skötsel. 

På måndag den 23:e har jag alltså en tid inbokat på Art Clinic i mölndal och jag är rätt nervös nu kan jag säga! Inte så mycket för själva operationen även om det förstås är lite läskigt att bli sövd för första gången, men mer hur jag ska hantera smärtan efteråt. Jag har funderat mycket på hur det är att göra en operation när jag inte är helt psykiskt frisk, men jag vill det här så himla mycket. Har läst på rejält, både om hur det funkar rent fysiskt och sen olika personers operationsberättelser (och har hittat andra med psykisk ohälsa som gjort det). Så håll tummarna för att allt går bra nu och att jag inte typ får feber på söndag så den inte blir av! 

Om någon som läser har gjort en bröstreduktion får ni jättegärna kommentera, jag vill läsa ALLT (har även sett snuttar av en riktig operationsfilm, är den typen som verkligen vill veta). Har läst både positiva och negativa historier men nu när det är så nära till operationen får ni helst inte skrämma upp mig med alltför hemska varianter om ni sitter på såna :). 

26 comments:

Anonymous said...

Hej! gå in och läs hos fd ensamma mamman, hon har gjort en bröstförminskning och är helnöjd. Hon heter Marlene.

Anonymous said...

Vet presis hvor jobbigt det er, bra beslutning syns jeg: lykke til <3

Jenny said...

Har inte gjort själv men har en kompis som gjort och uppfattade det som att hon blev sååå nöjd!

Elin said...

En släkting till mig gjorde en bröstförminskning för många år sedan. Jag har uppfattat det som att hon mådde bättre efteråt, med mindre ryggont etc. Hon har för övrigt också problem med psykisk ohälsa men jag tror inte att det var något som försvårade operationen. Lycka till!

När jag ändå kommenterar, tack för en intressant och välskriven blogg!

Anonymous said...

Jag vill bara önska lycka till! Jag har en bekant som gjort liknande operation och hon blev nöjd.

Helga said...

Grattis! Kan bara föreställa mig hur jobbigt det måste vara att ha så stora bröst. För jävligt att du måste bekosta det själv men skönt att du har möjlighet iaf! Hoppas allt går bra! Sen får du rita om dina mönster 😊

Mamma Mona said...

Jag har inte gjort någon bröstförminskning, men en bröstoperation där det togs bort en bit ur ena bröstet på grund av ett papillom i en mjölkgång. Jag var nervös för sövningen (hade gjort ett kejsarsnitt i ryggbedövning tidigare) men det gick bra - det var en ganska kort sövning men jag fick påverka den. Tex sjunger jag och är rädd om mina stämband och när jag sa till om det sa narkosläkaren att då skulle de ta en kort tub, inga problem. När jag fick premedicineringen frågade de om jag kände mig orolig och jag fick då lugnande/avslappnande redan i förväg. Jag fick i premedicineringen också två sorters smärtstillande och två sorters läkemedel mot illamående, så jag mådde aldrig illa efter operationen vilket annars verkar ganska vanligt. De hade som rutin att förebygga, det kändes bra. Efter operationen fick jag förstås smärtlindring, även i tabletter att fortsätta ta hemma.

Mitt råd är att ta den smärtlindring som ordineras och hålla på till det läker. Det är inte bara såren utanpå som kan göra ont, utan all svullnad och såren inuti - det är större än vad som syns på utsidan och jag tyckte att det gick bra med den smärtlindring som jag fick och var noga med att ta regelbundet under en ganska lång tid. Det gjorde att jag kunde sova rätt bra ändå, och vara igång uppe.

Jag fick ha tight träningsbehå dygnet runt cirka en månad för att hålla ihop tills det läkt. Jag vande mig vid att ligga still i sängen och kunde sova ganska bra på rygg (och barnet som låg mellan oss ligger också ganska stilla så det funkade).

Ganska länge efteråt, efter att det läkt och jag var igång som vanligt, kunde det sticka till i bröstet. Jag tänkte att det var nerverna som läkte ihop, för rätt lång tid (månader) var jag domnad i huden i bröstet, och första tiden efteråt var det obehagligt att rysa/frysa så att bröstvårtan drog ihop sig/huden knottrades.

Hoppas allt går bra för dig!! Varma tankar, och tack för en bra blogg!

Johanna said...

Hej Clara! Jag brukar aldrig skriva kommentarer men tack för en fin blogg med mycket stick- och sömnadsglädje! Min mamma gjorde en bröstförminskning för över 20 år sedan, hon hade som du ont i ryggen pga storleken. Nu var det så länge sen så kan inte berätta just något mer men hon var och är fortfarande väldigt nöjd.
Jag hoppas att allt går bra för dig med operationen, lycka till!

Clara said...

Åh tack för alla era peppande kommentarer! Jag har faktiskt bara hört om folk som blivit nöjda, vissa har förstås haft komplikationer med infektioner mm men alla tycker att det varit värt det. Så hoppas att det blir så för mig med.

Mamma Mona: tack för tips och råd! Jag blir illamående väldigt lätt så ska absolut be om medicin som förebygger det, om de inte har som rutin att ge det då. Vad bra att du kunde fortsätta sova i samma säng som barnet! Astrid sover fortfarande med oss men jag planerar att sova i "hennes" säng (en vuxensäng som hon aldrig sovit i) i alla fall de första nätterna.

Linnéa said...

Jag önskar dig all lycka till på din operation! Tycker det är helt idiotiskt att du får göra det privat. Landstinget borde ta större hänsyn till förhållandet mellan brösten och resten av kroppen! Det är ju extremt exkluderande att man inte får en viss operation bara för att ens kropp inte möter vissa speciella mått som är utifrån en viss norm om hur en kropp borde se ut.

Trollmamman said...

Hej Clara! Stort LYCKA TILL jag är övertygad om att detta är ett bra beslut!
Jag sitter precis och pluggar olika lagar, och vad man har för rätt till hälso- och sjukvård. Jag kan verkligen inte påstå att jag har någon expertkunskap, men tycker det låter idiotiskt att man inte tar hänsyn till att du är så kort! Har du kollat hur det är i andra landsting? Man måste inte söka vård i sitt hemlandsting ... (Fast tyvärr är det här väl i senaste laget för en kommentar av detta slag)

Anonymous said...

Hej! Jag vet att bloggaren och illustratören Anna Ileby aka annaritar har gjort en sådan operation och skrivit om den. Går säkert att googla fram det i hennes blogg. Lycka till med operationen och tack för bra stickblogg och all inspiration du bidrar till!

Anonymous said...

Min syster gjorde en reduktion, hon är jättenöjd. Jag drömmer om en när mitt BMI blir normalt igen. Lycka till!

Silvia said...

Hi Clara, though I've not had a reduction I've known a few friends who've had and all of them are SO much happier and healthier. You've thought it out, discussed it with your partner and made the decision that is right for you. Think of it as an investment in your health and wellness. I'll send you healthy, healing good energy from sunny California. Be well.

TextilaErika said...

Jag tycker det är helt åt helvete att du inte får operationen bekostad av landstinget! Jag tycker du ska se operationen som en investering i dig. Min mamma har stor och framförallt tung byst, en sjukgymnast som har behandlat henne förklarade att största orsaken till att hon har nack- och ryggproblem är just pga bysten. Hon har inte gjort någon bröstförminskning och nu när hon närmar sig pensionsålder så ser man hur mycket bystens tyngd påverkar henne.
Jag önskar dig stort lycka till med operationen och läkningen efteråt. Och jag hoppas verkligen att de besvär du haft med rygg och nacke släpper efteråt.

mulliga m said...

Lycka till med operationen! Jag har inte gjort en reduktion men en mastektomi. Tänk på att göra övningarna som du får från sjukgymnasten ofta så att du tränar upp rörligheten. Det kan sträcka och dra ganska rejält. Nu är du mycket yngre än vad jag är så du kommer alldeles ha lättare för detta. Ibland kan man få känselbortfall men det blir också bättre av träning.

Anonymous said...

Jeg er en dansk kvinde på 57 år, jeg har fået en bryst reduktion, i forbindelse med brystcancer, jeg havde 700 ml bryst, og det ene er nu på ca 300-400 ml. jeg blev opereret om formiddagen, i ca 4 timer, 2 timer efter opvågning, var jeg på vej hjem. Jeg fik at vide at når der opereres uden på ribbenene, så er det en mindre operation, jeg fik flyttet bryst vorten, jeg fik et smerte skema, jeg fulgte, og var smertefri. du skal bare passe på ikke at løfte tunge ting, men det vil lægerne fortælle dig.

Jeg er glad for at det gik godt, og håber at din operation også går fint.

mange hilsner
jannie schjørmann
jansekiki@gmail.com
Danmark

Anonymous said...

Hej Clara!
Jag har ingen egen erfarenhet av bröstförminskning. Att du inte kvalade in för en op på landstingets bekostnad är en motsägelse i sig. Om man är kort lider man väl förhållandevis ännu mera av för stora bröst! (Eller tänker jag helt fel?) Kan man inte överklaga? Ja, nu är det väl för sent.
Hur som helst – tack för en jättebra och informativ blogg! Jag kollar den varje dag. (Hur går det med silversmidet förresten?)
Stort lycka till! Med allt.

Cecilia N said...

Utan egen eller annans erfarenhet men vill skicka med ett lycka till.

sjusoverskan said...

Hej Clara!
Så himla tråkigt att du inte fick göra det på landstinget. Jag gjorde en bröstförminskning 1997 och min sjukgymnast sa åt mej, att så där kan du inte ha det. Ta kontakt med sjukhuset och det gjorde jag. Läkaren bara tittade och konstaterade detsamma som sjukgymnasten. Vi bokade tid och jag åkte hem och hade alla kval i världen. Väntan blev outhärdlig, tänkte att jag säjer ifrån! En tisdag (tror jag) satt jag och vävde, hade ca 10 cm kvar att väva på en duk. Då ringer telefonen. Hon presenterade sej och frågade om jag kunde komma in till sjukhuset om en halvtimme! Men jag måste väva klart, hasplade jag ur mej, hahaha. Ok, jag åkte in och dagen därpå blev jag opererad. Det är det bästa jag gjort! Inte ont i ryggen, inget talkpuder under brösten, liten och nätt byst!
Narkosen var jag inte rädd för, hade varit sövd förut och mått bra.
Det klart att det gjorde ont efteråt men inte så jag kommer ihåg det. Jag var rädd att stöta emot men jag var ganska hårt lindad. Jag kommer ihåg att jag gärna höll armarna tätt efter sidorna och händerna om brösten för att skydda dem. De opererade bort ca 0,5 kg på varje bröst. Det enda tråkiga, som jag erinrar mej är att jag har dålig eller ingen känsel i bröstvårtorna. Det blev ett fult ärr mellan brösten där det har blivit en "grop".
Vilken lycka det var sedan när jag fick gå och prova ut en behå efteråt...utan bygel (har aldrig velat ha bygelbehå heller)!
Ungefär det jag kommer ihåg. Du får gärna fråga mej om du undrar över något!
Kram och lycka till!
Inger

Anonymous said...

Jag gjorde en förminskning på 1980-talet, då var jag 17. Opererade bort nästan 1 kg på varje sida. Har aldrig ångrat det! Kunde amma mina tre barn delvis i någon vecka, sen fick de ersättning. Alla tre är idag stora, fina och friska! Ärren syns inte mycket, lite vid sidan, under armarna när jag har badkläder men inte annars. Om någon frågat har jag bara, helt odramatiskt, sagt att jag gjorde en bröstoperation och så har det stannat där. Jag har inte ångrat mig och kan inte tänka mig hyr det skulle vara om jag inte gjort det! Nu har brösten (och hela jag...) lite större omfång än då, och jag undrar hur kroppen hade mått om jag inte gjort operationen. Hu, det vill jag inte tänka på! Jag önskar dig verkligen lycka till Clara och jag tror du kommer att glädjas över detta varje dag de 10 första åren, och sen kanske varannan, när man nånstans vänjer sig lite! ;)
/Annika

Anonymous said...

Hej.
Skönt att du blir opererad. Det verkar vara hur jobbigt som helst med BH st 70 E.
Jag tror du kommer vara otroligt nöjd och stolt över dig själv, att du bestämt dig för att opereras och därmed sätta dig själv i första hand.
Tiden efter operation, du klarar du utan större bekymmer. Med tanke på allt du gått igenom och går igenom, Astrids sjukdom, din utbrändhet mm så känns det som du har de bästa styrkan för att klara den tiden.
Tag all smärtlindring du behöver, ät proteinrik kost, drick mycket så blir det kortare sårläkning. Om du går med smärta så blir läkningen långsammare, då kroppen måste använda all energi till smärtan.
Hoppas att du inte tycker att jag uttrycker mig klumpigt eller bossigt. Om det känns så ber jag om ursäkt. Meningen med mitt inlägg är att önska dig lycka till. Blogga när du orkar. Vi väntar gärna på dig.
Kramar okänd Lena

docksjo said...

Lycka till förstår dig verkligen tycker mina är jobbigt stora särskilt nu med amning även om de tack och lov börjat bli mindre igen Bara 80 E för tillfället och nästan möjligt att köpa bhar önskar så att lilla inte var så rädd för symaskinen så jag kunna sy egna. MIn styvmor gjorde i 20årsålder, för att hon hade såt problem med ryggen det är fortfarande stora och blev större igen med lite extra vikt men även om hon önskar de var lite mindre och ryggen fortfarande pråkar så är det mycket bättre än innan när det var mer ohanterbart ända problemet var egentligen att hon inte kunde amma min syster det är ju svårt att säga varför men troligtvis är detta anledningn. Lycka till.

Anonymous said...

Kommentar från okänd Lena.
Protein finns i många olika livsmedel inte bara kött. Hoppas jag inte var otydlig i meddelandet ovan.
Amning, det ordnar sig många kan amma efter bröstoperation andra inte. Det är som för alla kvinnor bröstopererade eller inte bröstopererade.
Kram igen okänd Lena

Anonymous said...

Lycka till! /Kattis

Clara said...

Lena: jag förstår precis, absolut ingen fara! Tycker du ger mycket vettiga tips!
Jag äter kött (är överkänslig mot baljväxter så kan inte riktigt vara vegeterian) och eftersom jag vill bygga muskler försöker jag jämt få i mig mer protein :D.
Amningen har jag funderat en del över, men dels vet vi inte om vi vill ha fler barn och skulle det bli fler och amningen inte funkar så får jag väl flaskmata, det går fint det med! Har förstått det som är det är ungefär 50/50 om amningen fungerar efteråt eller inte.