Känslan just nu illustreras väl av Astrid på bilden. Jag är så TRÖTT. Har gjort massa utredningar som försäkringskassan begärt, och även om det har känts bra har det tagit enormt på krafterna. Ja alltså bara kontakten med fsk tar ju på kraferna, tack o lov är de som gör utredningarna inte anställda av dom utan av sjukvården på nåt sätt så den kontakten har i alla fall varit bra.
Långsamt långsamt har jag börjat få mer energi de senaste månaderna men det här slukade det lilla jag samlat på mig. (jag är alltså sjukskriven för utmattningsdepression sen ett år tillbaka, som kom efter att Astrids allvarliga lungsjukdom bröt ut. Mer om det finns samlat under etiketten Astrids sjukdom).
Så jag som alltid är usel på att svara på mail är nu ännu sämre, och blogginläggen kommer sporadiskt. Jag gillar verkligen att blogga men jag tänker ibland på hur bloggen är en sån illusion, nu mer än någonsin. Via bilderna är det ju lätt att få intrycket av att allt är så bra, att jag syr och stickar och fotograferar och det gör jag ju, det är det som håller mig uppe. Det är liksom inte lika lätt att blogga om ångest och besök på psykakuten. Men det går åt rätt håll nu, och för första gången sen jag blev sjuk kan jag faktiskt tro litegrann på att jag kan må bättre. Det är skönt. Tar bara så förbannat lång tid allting.

















