Astrid har skrikfest här hemma ett par gånger om dagen nuförtiden. Oftast beror det på övertrötthet/skithungrig, med hon går liksom från nöjd bäbis till skitsur bäbis på tre sekunder, inte en chans i världen att vi hinner hänga med. Och sen kan det ta upp mot en halvtimme att lugna ner henne tillräckligt så att hon somnar/äter. Herreminskapare vilken pärs det är! Både för henne och för oss. Att amma ute som började känns lite ok (inte pga att jag inte vill ta fram brösten ute utan för att jag har svårt att amma utan kudde eller liggandes i sängen) känns nu väldigt jobbigt. Håll tummarna för att det går över fort som tusan!
5 comments:
Det går över, det blir bättre! Små barn har många faser, när man precis tror att man vet hur de fungerar, så börjar de med något nytt. Det är jobbigt med barn, tröstlöst, sömnlöst och orosfyllt. Men det blir bättre, barnet växer, du växer som mamma, det blir lättare att tolka och läsa av.
Håll ut, snart har du nog en solstråle på heltid!
Kan vara så att hon skulle ha god användning av napp. Min tredje ville helt otippat (vi var ju helt ovana vid detta) suga ännu mer än hon ville äta. Hon började gilla den ganska genast och då funkade den som nerlungning och tröst också. Sen spottade hon ut den ungeför samtidigt som hon började äta på annat sätt än genom att suga. Kan vara värt att prova.
Vi har testat napp några gånger, men hon bara spottar ut den. Tror att det blir för mycket intryckt för henne just nu bara, det går nog över så småningom! Tills dess är det bara att hålla ut...
Håll ut! Och ni vet bäst. Det är mitt enda råd. Kram!
Jag har en son på 8 månader och han har också haft skrikstunder i perioder (upp till två timmar då och då, ofta i samband med läggning på kvällen). Det har blivit mycket bättre nu, även om han skrek en timme på förmiddagen idag. Jag har hela tiden känt att han har blivit överstimulerad och behöver skrika för att slappna av. Men det är svårt att alltid lita på sig själv när folk har åsikter runt om. Det var först när jag läste detta http://detkänsligabarnet.se/2011/hur-man-trostar-barn/ som jag litade helt på min instinkt. Efter det så känner jag inte att jag måste vagga och gå omkring och trösta till varje pris, utan jag koncentrerar mig på att vara närvarande och lugn. Det gör otroligt för orken. Innan fick jag byta med maken när jag blev frustrerad. Det blir jag inte längre, jag känner att när jag har honom i min famn så gör jag mest nytta och då är det inte alls lika jobbigt längre. Hoppas att länken kan hjälpa er på något vis också.
Post a Comment