Inspirerad av Maria Lärkängs feministvantar och Anna Bauers fina tröjor ville jag sätta igång med en tröja i Hönsetrikk-anda till Astrid. Det är rakt igenom glad och spontan tröja med mycket mindre planering än vad jag brukar göra, och det behövs just nu.
Sen igår är jag sjukskriven pga yrsel och utmattning, och det var väl egentligen mer en fråga om när än om jag skulle bli sjukskriven. Jag har varit yr i över en vecka nu, och enligt läkaren så kan det vara en typ av migrän som kommer som yrsel och som kan sitta i 3-6 veckor. Vestibulär migrän kallas det. Oavsett vad det är så är det stressrelaterat, eller kanske snarare överbelastnings-relaterat. Jag har inte riktigt stannat upp alls sen Astrid fick sin diagnos och det tar ut sin rätt nu.
10 comments:
Bra att försöka ta det lugnt o komma i fatt på alla plan. Tröjan blir jättefin.
Krya på dig!
Ta hand om dig och krya på dig!
Så fin tröjan blir!
Var rädd om dig! Njut av att bara kunna vara, och sticka så mycket - lite som du vill/orkar.
Tröjan är jättefin så här långt!
/Malena
Sticka just sånt, glatt och spontant,
och sköt om dig!
Krya på dig! Tur du stickar på nåt sånt glatt och fint :)
Men åhh STACKARS DEJ! Yrsel är ju fruktansvärt att ha. Hoppas det blir bättre snart! Och att du får vila. Jag känner Anna Bauer å pratade om just hönsestrikk i veckan m henne. Det är ju så himla snyggt och festligt. Din tröjbörjan ser mkt lovande ut. Jag är sugen på att sticka en hönsestrikkväst. En sak till: Jag blev så himla glad när jag träffade på dig härom veckan. Kram! Cilla
Det låter bra att du blivit sjukskriven. Jag hoppas att du får möjlighet att varva ner och vänta in dig själv. När så mycket händer omkring kan det vara svårt. Önskar dig vila och nya krafter. Ta dig tiden att bara göra det du mår bra av.
Krya på dig! Vad bra att du blivit sjukskriven nu så du kan få vila. Och vilken fantastisk tröjbörjan!
Jag tänker så mycket på dig och din lilla familj och känner igen mig massor - mitt första år med mitt lilla barn har ju också varit stökigt, om än på ett annat sätt. Det finns verkligen gränser för hur mycket en människa orkar. Bra att du får slå på bromsen nu. Jag tänker ofta på att det är tur att jag har just stickningen som specialintresse. Det är så läkande att fylla ögonen med alla färger, känna garnet mot fingrarna, låta det ta den tid det tar. En maska i taget, en kvart i taget, en dag i taget. Allt kommer att bli bra. <3
Post a Comment