Superwashbehandling av ullgarn

I ett skolarbete nyligen så fördjupade jag mig i hur superwash behandling av garn går till. Jag visste ju att garnet beter sig annorlunda, men jag visste inte riktigt varför. 

Själva orsaken till varför man superwashbehandlar garn är för att den inte ska krympa. Anledningen till att den krymper, alltså tovar sig, är att de små fjällen som ullens fibrer består av hakar i varandra. I vatten sväller fibrerna och blir då extra känsliga, särskilt vid temperaturväxlingar.
Så för att få garnet tvättvänligt doppar man först garnet i en klorbehandling och sedan doppas det i polyamid, som är en slags plast. Kloret tar bort det yttersta av fjällen och plasten täcker sen in resten och gör det runt och mjukt, så att fibrerna inte längre kan haka fast i varandra. 

I processen går det dessutom åt mycket vatten, och i flera delar av världen där superwash behandlingen sker är inte alla regler för reningsverk åtföljda. Alltså åker en del giftiga grejer ut med vattnet. 

När garnet väl är behandlat skiljer det sig också på flera sätt från icke-behandlat garn. Ull är ju ett helt fantastiskt material, som kan värma när det är blött, i princip rena sig självt (vilket gör att den där superwashbehandlingen för att kunna tvätta ylle inte ens behövs!) och som också är väldigt elastiskt. 

Vad jag kan förstå så är det inte farligt att ha på sig plagg som är superwashbehandlade, utan det är i själva processen dit som det tråkiga ligger. Plus då att ullen förlorar flera av sina fantastiska egenskaper utav det. Alla som stickat i superwash vet ju att plaggen sträcker sig väldigt mycket på längden, just för att den elastiska förmågan försvunnit. 

Mitt eget stora problem i det hela är att jag älskar superwashbehandlat garn. Inte att den är tvättbar och så och verkligen inte processen, men just känslan av den. Jag önskar verkligen att jag var en sån person som inte stördes av att ha på mig riviga ullplagg men verkligheten sådan att jag är superkänslig. Inte minsta lilla får det sticka! Jag har lite att jobba på med att hitta nya (mjuka) favoritgarner som inte är superwashbehandlade med andra ord.  Och jo, jag kommer nog falla dit då och då (hej underbara Wollmeise DK och Jitterbug som tyvärr är superwashbehandlade) precis som att jag då och då handlar på stora kedjor utan ekologiska kläder. Och det får väl vara helt ok, men mitt mål framöver är att köpa obehandlat ullgarn.